Archive | januari, 2010

Vittringsapporteringen del två

31 jan

Det fungerar! Caisa väljer medvetet rätt apport varje gång. Hon tycker dessutom att det är roligt. Vi ska träna litet till på hur hon tar apporten och bär den till mig. Ibland tar hon pinnen i ena änden, som en cigarr. Det blir litet vingligt 😉

Mina projektekipage

31 jan

I min tävlingsinstruktörskurs ingår att vägleda två ekipage fram till elit lydnad och bruks. Årets vinter underlättar inte träningen. Trots alla minusgrader och mängder av snö kommer mina projekt varje gång som de inte arbetar och de är alltid lika positiva. Pia, Kattis, Andrea, Torbjörn och Emma jag är så glad att jag hittade er. Tror aldrig jag får en sådan kurs igen.

Vittringsapportering

30 jan

Caisa har skämt bort mig med att förstå nästan på en gång allt vad jag vill att hon ska göra. Enda undantaget är platsliggande :-(.
Senaste veckan har vi testat vittringsapporteringen på riktigt. I skogen före snön brukade vi  leka ”välja rätt” kotte i hackpettssmedjor. Det var aldrig något problem.
Träpinnarna som används som vittringsapporter är en annan historia. Caisa tog helt enkelt första bästa pinne utan att kolla de andra.
Hur få henne att välja? Jag började i köket. Jag lade ut två pinnar en med och en utan vittring. När hon kom med rätt pinne belönades hon rikligen. Var det fel pinne tog jag bara emot den och skickade ut henne igen. Fortfarande tog hon den hon först kom till.
Jag provade att lägga pinnarna nästan alldeles intill varandra. Caisa gick ut tog fel pinne spottade ut den och tog rätt. Gissa om det blev mycket skinka! Vi gjorde om det hela tre gånger och hon valde rätt varje gång.  I sista övningen la jag ut alla  rena pinnar – fem stycken. Caisa nosade på alla och valde sen rätt pinne. Vågar jag tro att hon kan det nu?

Som kallast som kalast

24 jan

Caisas päls är på väg. När Caisa fäller gör hon det med besked. Pälsen blir så tunn så tunn. Svansen är värst utsatt. Den blir som en sytråd 😉 Fällningen brukar börja ungefär två månader före löpet och den nya fina pälsen är på plats lagom till höglöpet. I år har det varit som kallast när hon varit som kalast.

Caisa och Blue

19 jan

Sonja, som är så kräsen, har hittat en hane till Caisa. Nu hoppas vi bara att Caisa har samma smak som Sonja. Mer om detta hittar du på www.cattledogs.se  och  www.ayers.se .

Talgoxen har fått vårkänslor

19 jan

Grått och trist idag men ändå litet vårkänslor när talgoxarna drar igång. Det gjorde de i torsdags när solen lyste och faktiskt värmde.

Plats ännu en gång

10 jan

Ibland får man riktiga aha-upplevelser. Sen länge tränar vi platsliggning inne tillsammans med dammsugaren, inför promenaderna och medan jag förbereder godisburkar.
En intensiv hund som Caisa måste koncentrera sig så att temperaturen i rummet nästan stiger bara för att kunna ligga kvar lugnt och tyst.
Igår påminde Christina (i min tävlingsinstruktörskurs) mig om nyttan av att öva tillsammans med stabila pensionärer -hundar inte folk 🙂
Vi har inte så många sådana på klubben men en riktig stjärna har vi – Zacko. Han är inte bara stabil och snäll utan också väldigt omtyckt av Caisa. Zacko var den första hund Caisa hälsade på efter att ha lämnat mor och far. Vänskap uppstod och består även sen Caisa blivit vuxen. Så nu får vi höra med Åke om vi får träna litet platsliggning tillsammans med Zacko.
Litet störningsträning med Anton står också på önskelistan. Anton är betydligt yngre än Zacko men lika snäll och stabil. Caisa känner sig trygg med honom. Tänker att Anton kan träna annat eller gå runt nära Caisa medan hon ligger plats.

Hur tama är våra hundar?

6 jan

Nedanför Brukshundklubben har vi stora öppna, aningen sanka fält. Nu när det är vanskligt att ta sig ut i skogen med bil, man vill ju gärna komma hem med bilen också, har jag börjat rasta Caisa där. Vanligtvis har jag henne runt benen men idag var hon helt plötsligt femtio meter bort och helt döv. Det är inte ovanligt med diverse kadaver av både det ena och det andra slaget – sånt som en lagom äckelmagad matte inte vill att hunden vare sig ska äta eller rulla sig i.
Caisa hade hittat en stor blodpöl – säkert en och en halv meter i diameter.  Jag kastade kopplet i bästa Börjessonstil. Caisa tittade upp och såg ut som om hon aldrig någonsin sett mig förut. Hon som i grunden är väldigt förarvek fick handgripligen övertalas att lämna sin skatt.
En nyttig påminnelse om att hur tama våra hundar än kan tyckas vara, är de i grunden rovdjur.

Undran

2 jan

Låter kylskåpsdörren annorlunda när husse öppnar den än när jag tar i den?

Caisa hör åtminstone skillnaden. Är det husse så tar det bara sekunder innan hon landar vid kylen. Är det jag softar hon vidare.

Vad kan det bero på 😉