Archive | juli, 2012

Tomt! Tyst! Trött?

31 jul

De tre barnbarnens från Trosa sommarbesök är över. Huset ekar tomt och tyst. Hundarna sover. Jag tränar på att tänka en tanke från början till slut 🙂
(Och Kåre jobbar intensivt med att ställa in min nya telefon så att jag blir nöjd.)


Nellie pratar med våra båda cattledogs. (Klicka för större bild)

[…]

Litet träning med betoning på litet

29 jul

La ett spår till Kina och en uppletanderuta till Caisa. Kinas spår gjorde hon så bra att hon envist markerade en skogspinne som jag glömt jag lagt ut. Duktig hund! Kommenterar inte min egen insats.

Caisa var mest trött och som vanligt när hon löper tror jag att den här gången är hon sjuk på riktigt. En cattledog som ratar matskålen är skrämmande 🙁

Dopp med förhinder

25 jul

Barnbarnet Oliver, 8, ville bada – hundarna också. Dagstorpssjön  gillades förra sommaren av både barn och hundar så vi begav oss dit. Caisa tjöt i bilen när hon förstod vart vi var på väg.

Såg på avstånd att vårt favoritställe var tomt och lät hundarna springa före och Oliver efter. Han fick kvickt av sig skorna. Badbyxorna var redan på.

Ett illtjut från gossen som omväxlande står och trillar i vattnet. Tror först att han fastnat med ena foten men förstår sen att det är något som fastnat på honom – en blodigel 🙁 Det fanns fler.  Aldrig tidigare har jag sett så många blodiglar i någon sjö!

Oliver hade inte lust att bada mer. Hundarna som inget förstod fortsatte bada. Kan iglar bita sig fast i hundar?

På hemvägen berättade Oliver om alla program på TV han sett som handlat om blodiglar.

Oliver testade hinderbanan – med glass i näven

22 jul


Oliver, 8, följde med farmor och farfar till Fulltofta Naturcentrum. (Klicka här för större bild)

Oväntade upplevelser på hemmaplan blir det när man får besök och ska visa upp eller hitta på något. Kvarröd var ett av våra utflyktsmål långt innan det förvandlades till Naturcentrum. Vi har haft svårt att förlika oss med förvandlingen som inneburit att vi inte längre är ensamma om denna pärla. Nu finns det väl också en del gott med nyordningen.

Idag började vi vandringen med att titta hur långt man hunnit med trädbron över ravinen. Barnbarnet Oliver blev väl inte särskilt imponerad av den – inte vi heller, men bortanför trädbron hittade vi något spännande.  En pedagogisk lekplats? Den är inte färdig än och vi begrep inte tanken bakom allt, men spekulationer och prova på roade både oss och Oliver.


Oliver testar pedagogiskt lekredskap – eller vad det nu kan vara. (Klicka här för större bild)

Välkomna till Drömmarnas Hus stod det på en skylt rätt högt uppe i ett träd. Vi blev litet osäkra när det kändes som om vi gick in i en trädgård. Där inne fanns en hög labyrint med smala gångar av planterad pil. Sen hittade vi också ett vilt körsbärsträd med goda svarta bär.

Biboet gjorde succé 🙂 Biodlaren Bengt Nihlgård svarade på alla frågor om bin, bidrottningar, honung o honungstillverkning som en vetgirig åttaåring kan komma på att ställa och det är många frågor 🙂


Biodlaren Bengt Nihlgård svarade gärna på Olivers många frågor om biodling. Här pekar Bengt ut en äggläggande drottning. (Klicka här för större bild)

Inget av det här hade vi kommit på att göra idag om inte Oliver varit här 🙂 Besök är lärorika även när man är hemma.

Besöket rundades av med glass där Oliver bevisade att man enkelt kan testa hinderbanan fast man har en rejäl glasstrut i ena näven. Hans uppmaning till farfar Kåre att göra honom sällskap hörsammades dock inte…


Hinderbana med enhandsfattning? Ingen match för ett glassätande barnbarn. (Klicka här för större bild)


I takt med att banan börjar ta slut har glassen krympt. (Klicka här för större bild)


Även om utställningen inomhus inte har förändrats på flera år lockar alltid den gamla traktorn. (Klicka här för större bild)


Från början var det tänkt att trädbron skulle hänga i träden. Det var för några år sedan. Det visade sig dock att träden inte skulle klara tyngden. Nu stöttas bron med hjälp av pålar förankrade i den sluttande marken. Ännu är bygget inte färdigt. (Klicka här för större bild)

Ayers Eminent Blue Echo CERT CACIB BIR

22 jul

Echo, son till  SE UCH  Ayers Cute Blue Cinderella (Caisa) och ÖJCH Kings of The Dawn Blue Bruise kom, sågs och segrade i Wästmanlands Kennelklubbs
Internationella utställning i Köping idag 🙂 CERT,  CACIB och BIR.
GRATTIS!!!

120722 Ayers Eminent Blue Echo CERT CACIB BIR
Klicka på bilden för att se vackra Echo ännu större

Barn och hundar

21 jul

Våra hundar är inte vana vid barn vilket beror på bristande tillgång 🙂 Våra egna är vuxna och barnbarnen bor alla utom ettåringen för långt bort för att titta in en kort stund då och då. Grannskapet vi bor i var fullt av barn när våra var små men besöks numera bara sporadiskt av barnbarn till dem som fortfarande bor kvar.

Eftersom vi inte tillhör skaran som aningslöst släpper ihop mer eller mindre kända  barn och hundar med varandra och tror att de automatiskt ska fungera bra ihop är jag alltid litet spänd inför barn- hundmöten. Jag har nog läst för mycket statistik från mindre lyckade möten.

Glädjen är desto större när det verkligen klickar. Mellan Oliver och Kina klickar det. Svansen snurrar som en propeller när Kina får syn på Oliver:-) Caisa som är mer van tar allt lugnt. Dessutom löper hon och då är hon mer än nöjd med att slappa.

Glad och litet stolt 😉 blir jag också över Oliver som har ett så naturligt handlag med hundarna.

Lilla Ellinor med föräldrar kom in en sväng på förmiddagen. Hon är nu så stor att hon helst går på egna ben. Kina är väldigt nyfiken på henne. Tack o lov blir Ellinor inte rädd för en slick på kinden även om hon inte uppskattar den. Då gillade hon desto mer att dela leverpastejsmörgåsen med hundarna 🙂

Tid och tanke

20 jul

För massor av år sen när jag gick med i Brukshundklubben lärde man ut att hundar saknar tidsuppfattning. De lever enbart i nuet. Jag trodde inte på det då och gör det än mindre idag efter att ha levt med ett antal hundar.

Kommer jag hem tidigare än vanligt från jobbet möts jag av yrvakna hundar.  Kommer jag den vanliga tiden sitter de innanför dörren eller spanar ut genom köksfönstret.

Hundar kan inte tänka var ett annat påstående. Hur kommer det sig då att Kina idag helt plötsligt lämnade köket trots att matlagning pågick för att med målmedvetna steg bege sig upp på ovanvåningen för att omedelbart komma tillbaks med sin favvisboll.

Det måste vara både minne och tanke som styrde hennes steg. Vi skickade åtminstone inga signaler i den riktningen i samband matlagningen. Det brukar annars vara förklaringen till hundars kloka och ändamålsenliga handlingar – de läser av oss. Det gör de förvisso men de har egen hjärnaktivitet också. De tänker!

Den gamla frågan om arv, miljö och tester

17 jul

Cattledogen är en vallhund som visat sig duga till väldigt mycket mer än vallning. Det finns all anledning att tro att dess allsidighet har sin grund i vallegenskaperna. Viljan till samarbete

Hur ska man då göra för att bevara dessa egenskaper, när så få av hundarna används i praktiskt vallarbete? I Australien räcker det förmodligen med att inte använda de hundar i avel som inte är bra vallhundar. Hos oss är det betydligt svårare. Rasen – avelsbasen är liten och ganska få används dagligen som vallhundar.

Jag tror inte att det är realistiskt att försöka få majoriteten av ACD – ägare att börja valla. Inte minst tillgången på övningsdjur är begränsad.

Resultat från tävlingar/prov säger egentligen bara hur den hunden fungerar tillsammans med den föraren. Vi vet inte hur mycket som beror på hundens gener och hur mycket som beror på förarens kunskap/talang.

Anlagsprov i all ära men de kommer mestadels för sent. Hundarna har redan präglats av sina erfarenheter och ägare. Jag dömer absolut inte ut det anlagsprov som SACK använder. Om inte annat så är det roligt att se hundar prova på det som de är framavlade för men sällan får en chans att utöva. Otroligt imponerande att se mer eller mindre gröna hundar tillsammans med en helt okänd människa samarbeta om fåren. Alla gjorde det vid det tillfälle Caisa testades men man såg skillnad på de med och utan tidigare erfarenhet.

I väntan på det optimala valptestet hoppas jag att uppfödarna håller fast vid att aldrig sälja sina valpar som ”rena sällskapshundar”. Det är väl det enda de inte passar till.

Trivsam tävlingslydnad i Hörby

15 jul

Trött i både huvud och fötter efter en givande dag på klubben i Hörby. Träningen leddes av Thomas med ett efternamn jag aldrig uppfattade men det viktigaste var att han kunde sina saker. Många goda råd levererades med humor och engagemang. Hoppas det blir fler träningstillfällen med honom.

Vårt eviga gissel – platsliggning i grupp gick riktigt bra. Vi tränade med variation men ändå tävlingsmässigt. Alla hundarna var okända för Caisa men ändå låg hon tryggt och tyst.

Ett nygammalt problem dök upp. Caisa la sig gång på gång under uppställningen och före mitt kommando. Måste fundera på hur vi ska öva på detta utan att hon blir osäker igen.

Fritt följ utan hund övade vi eftersom det visade sig att ingen i gruppen hade riktigt bra teknik i svängarna. Vi gjorde det onödigt svårt för våra hundar att hålla positionen. Fotarbete är svårt! Jag vet inte hur många råd jag fått om hur man bäst placerar fötterna. Inget har känts riktigt bekvämt. Det finns många videosnuttar med fritt följ på Youtube och jag har  tittat på de stora stjärnorna utan att komma fram till vad som är bäst. Det går för fort och filmaren brukar dessutom inte filma fötterna 😉

Thomas fotgående kändes naturligt. Tror jag gick så innan jag började tänka. Ska testa med hund så fort mina fötter och hundar piggnat till 🙂

Eftermiddagen blev varm och kvav med åska som mullrade i bakgrunden. Upptäckte när Caisa satte sig i mitt knä att hon börjat löpa. Hela förmiddagen var hon alert men efter lunch var det bara doppet i ån som fick fart på henne.

Kina fick träna rutan med target och tandvisning. Gäller att passa på med tandvisning när man har nya människor till hands 🙂

Trälig träning på asfalt

10 jul

Tränar spår med Kina i väntan på att knät ska bli starkt och bra igen efter stukningen. Vi började för några veckor sen med korta asfaltspår på gatan och före detta lekplatsen. Gick så där. Hon hittade och följde men tyckte väl inte det var det roligaste jag kommit med.

De senaste spåren har börjat på grus och fortsatt in i skog. OJ vad hon suger tag i spåret när vi väl lämnar grusvägen :-)!

Idag la jag tre apporter i spåret. Kina hittade två. Den tredje, ett litet gosedjur från ryggsäcken vi vann på SACKs lotteri förra sommaren, stal en lösspringande labrador 🙁

Kina har valt att markera apporterna på samma sätt som mamma Caisa. Hon sätter sig och tittar förväntansfullt på mig. Jag blir glad och hon får godis. Hon ska få lära sig att peka med nosen på apporterna också. Har varit ute för att apporter försvunnit i löven när hunden (och jag) trampat runt. Vanlig apportering vill jag inte ha i spåret. Så lätt att det blir märken i pinnarna.