Subtila signaler

16 aug

Förvånas ofta över hur lätt hundarna läser oss, åtminstone när de själva vill. Hur Caisa kan veta att jag behöver gå på toa i samma ögonblick som jag själv blir varse om det har jag funderat över länge. Caisa hinner alltid före och öppnar dörren åt mig. Nästa steg blir väl att jag går dit när hon öppnar dörren.

Sitter jag vid datorn ligger oftast båda hundarna under skrivbordet. I samma ögonblick jag tar av glasögonen så tyst jag bara kan är Kina uppe och förhoppningsfullt på väg mot altandörren.

Caisa har irriterat mig litet på sistone med att gå till altandörren och skälla en eller två gånger. Jag har öppnat i tron att hon vill gå ut. Så blir hon bara stående – vill inte alls ut. Ett tag trodde jag att hon ville ha sällskap ut men nej –  jag gick ut men inte hon.

Så kom jag på det 🙂 I hyllan bredvid altandörren står en burk med träningsgodis. Hela Caisa från nos till yttersta svansspets pekar på burken. Godis är gott men det räcker inte med att få en bit och sen gå in igen. Nej, Caisa vill träna! Först då blir godiset riktigt gott.

Gammalt och mer lättbegripligt är att Caisa alltid måste tala om – med skall 🙁 att jag är på väg ut med soporna. Signalerna – soppåsarna – är ju tydliga men varför husse ska informeras förstår varken han eller jag.

Comments are closed.