Äntligen sök på Hovdala

17 Nov

Så tungt det var att gå upp o ner i de branta backarna på lördagens sökträning på Hovdala. Inte blev det bättre när jag gled på hala boklöv. Så fort det går att tappa kondition.

Hundarna tycks däremot ha mått bra av att vila. Båda var så sugna på att träna, och de uppskattade verkligen att få springa i backarna. Rutorna söktes igenom ordentligt av båda två.

Kina fick börja. Efter diverse missförstånd – bra störningsträning tackar vi för – blev det riktigt bra. Jag kom ihåg att skälla igång henne innan starten. Måste nog träna henne på att skälla utanför söket. Jag vill att hon ska låta lika kraftfullt som när hon jagar bort katterna från tomten. Det är inga problem med att höra henne men jag vet att hon kan bättre – mer pondus.

Samtidigt som vi ska öva på skallet ska jag försöka få bort skräpsnurrandet. Tror det räcker att försöka belöna henne innan hon börjar snurra. Eventuellt lär jag henne att skälla med två fötter på en musmatta. Då blir det svårare att snurra, samtidigt som jag kan använda mattan till att lära in rätt markeringsavstånd till figgen.

Snurren är egentligen inget problem – kan faktiskt vara en tillgång också eftersom hon backar en bit från figgen när hon snurrar och skäller. Skönt för figgen!

För första gången hade Kina en nergrävd figge. Locket hade lämnats litet snett för att hon skulle kunna se att det verkligen fanns en människa i gropen. Skällde först litet tveksamt men stannade kvar och skallet tog sig – fler halv – och kanske heldolda figgar nästa gång.

Så var det Caisa. För min egen tränings skull – lita på hunden – fick Johnny som var stigchef placera ut fyra figgar utan att jag visste var. När jag inte visste, fick Caisa jobba i fred och det gjorde hon bra. Första slaget på höger blev litet grunt men det kompenserade hon på nästa slag genom att gå ända ut i hörnet. Resten av slagen blev riktigt bra.

Alla figgarna var mer eller mindre väl dolda. Hon vill gärna gräva fram gömda figgar innan hon skäller. Måste fundera på hur jag ska få henne att förstå att det räcker att hon vet att de är där.

Nästa gång blir det också bara dolda figgar. Förhoppningsvis orkar jag en längre ruta då så att vi kan få in fler tomslag. Idag var rutan knappt 200 meter.

Stort tack till alla som hjälpt mig idag med både råd och dåd!

 

 

Comments are closed.