Mitt liv med cattledog – och tankar om det…

4 jan

060217--Hammarbyhöjden-017

Som det började för sju år sedan. Klicka för större bild.

Jag har levt med Australian cattledog i sju år och kan absolut inte påstå att jag kan rasen. Mina tankar grundas på mina egna hundar och dem som jag haft förmånen att lära känna mer eller mindre väl. Cattledogen är en liten ras till antalet och följaktligen är mina erfarenheter begränsade.

070606-Vallning15

Caisar testar vallning.

I grunden är ACD en vallhund, men behovet av sådana i Sverige är begränsat.  Även om många hundar gör vallanlagstest, kan det ändå vara svårt att bevara rasens ursprungliga vallegenskaper när så få av hundarna faktiskt används till vallning. Det är i det dagliga arbetet som hundarna verkligen visar vilka de är både fysiskt och psykiskt.

Cattledogen har givetvis förändrats och kommer att förändras men vi kan styra en del genom vårt val av avelshundar. Även om cattledogen inte längre i första hand används till att valla, är de egenskaperna grunden för hundens karaktär och allsidighet.

Hur märker vi då om rasen utvecklas i en ofördelaktig riktning? Jag tror på öppna och ärliga diskussioner mellan alla som älskar rasen. Det är lätt att vara öppen om den egna hundens förtjänster men kanske inte lika lätt om de brister vi som ägare kan vara medvetna om. MH och vallprov kan hjälpa oss men räcker inte. Jag skulle önska ett prestigelöst samarbete mellan uppfödare om import av hundar och parningar med utländska hundar. Kraven på importhundar får inte heller vara lägre än på de inhemska.

Därför är jag så glad i mina hundar 🙂

_KSJ9826

Ibland har en cattledog en alldeles egen uppfattning… (Caisa tycket inte att agilityträningen var över.)

  • Våra hundar är våra hundar. Alla andra är bifigurer. Om man sen väljer att kalla dem reserverade eller misstänksamma därför att de alltid väljer sin flock framför andra är inte så intressant så länge de fungerar i samhället och det gör de – mycket bättre än de ”sociala” hundar jag haft tidigare. Hade jag velat ha en mer ”tillgänglig” hund hade jag fortsatt med retriever eller någon liknande ras.
  • Våra hundar vill göra saker med mig. Vi har inte djur som ska vallas men jag gillar bruksträning och det gör våra hundar också. De är uthålliga, orädda och energiska. Ofta ber de om att få träna.
  • Våra hundar är otroligt lättlärda. Caisa, vår första ACD, är sju år nu och jag har hunnit vänja mig vid hur snabbt hon förstår vad jag vill och hur snabbt hon lär sig både det jag vill – och även det som jag kanske inte tänkt mig. Det är väldigt lätt att bli tränad av hunden 😉 När jag har hundkurser blir jag ständigt påmind om hur ovanligt lättlärd cattledogen är.
  • Vår ras fyller inte veterinärernas plånböcker 🙂
  • Sist men inte minst är de roliga och lockar fram många skratt både hos oss och andra.
120403-Dragkamp-004

Kämpar man så kampar man tycker Kina och Caisa.

Kan något bli bättre utan att grunden förändras? Ja, fler ettor på skotten. I debatten på FB har jag fått intrycket att en del önskar mer lek och kamp. De hundar jag känner leker och kampar om de har en ägare som gillar det. Man kan lära hundar det mesta utan att kampa och leka, men om hunden gillar kamp och lek är det ett bra belöningsmedel. Ju fler sätt jag kan belöna hunden på, desto större möjligheter har jag att lyckas – samtidigt som både hunden och jag har roligt. Kanske behöver vi ha ögonen på kamp och leklust för att se om det behövs mer av det.

Comments are closed.