Archive | februari, 2013

Framåt med budföring

28 feb

Vårskön kväll med framåtsändandegruppen i går. Faktiskt så varmt att mössorna åkte  av  men tungt att gå i snön när den först bär och sen brister.

Kina fick prova på budföring till för henne okända personer. Hon är helt oförstörd vad gäller det momentet. Ordet lånar jag från rallykursen där en deltagare beskrev sin gröna hund med just det ordet. Innebörden är värd att fundera över.

Dagens övning handlade om att hitta rätt position och att stanna kvar hos mottagaren i väntan på ”marsch”. Sträckan var pyttekort. Vi började med Johny och fortsatte med Andrea. Kina gillade verkligen övningarna. Andrea blev så populär att Kina ogärna lämnade henne. Guld värt med mottagare som har känsla för hunden och dessutom gör som man vill.

Caisa fick klara sig utan musmattan. Den låg i bilen men eftersom lyset i baksätet inte fungerar och det inte var alldeles tomt i baksätet, hittade jag den inte. Det skulle kanske vara bra med en ficklampa. Vi improviserade med att  hastigt klicka för att hon ställde sig på en tom godispåse.

Några snygga växlingar blev det. De första skicken hade ett bra tempo till gruppen men sen tyckte hon det räckte med snabb trav. Vi gjorde om med peppning vid starten och då gick det bättre. Ska jag köra många övningar med bara galopp fram till gruppen eller ska jag kanske bara köra galoppbiten en eller två gånger? På tävling ska hon ju bara springa fort en gång.

Svårt bedöma om det långsamma tempot är lagom när jag halkar runt på snö och is som Caisa är helt oberörd av. Caisa är aningen snabb nu men hur blir det på barmark? Kan hon lära sig att höra hur nära jag är eller är det för svårt? Med tanke på att jag tycker det är svårt att uppskatta avståndet fram till henne ska jag nog inte förvänta mig att  hon som har ryggen mot mig ska kunna höra det. Måste testa nästa gång vi tränar

 

Mysteriet med de försvunna pannbiffarna

23 feb

20130223_172212-(1)

Beviset: En renslickad skärbräda. En minut tidigare innehöll den sex pannbiffar färdiga att stekas.

Frågan var given: Var i all världen hade de sex pannbiffarna blivit av? Jag hade ju lagt dem snyggt och prydligt på skärbrädan, satt stekpannan på spisen, skruvat på plattan och lagt en rejäl klick smör i pannan. Pannbiffarna borde vara där på skärbrädan. De kan ju inte ha gått upp i rök under den ynka minut jag försvann till datorn när mejlkorgen plingade.

– Men, var fan är dom, sa jag.

När jag vänder mig om sitter två rejält mätta Caisa och Kina och stirrar på mig.

Stekt falukorv är inte helt fel det heller…

/Husse

Försäkra hunden eller inte…

20 feb

070112-Löberöd-45

Hundsjukvård kan bli dyrt, mycket dyrt. (Lugn, denna bild på Caisa är från en traditionell höftledsröntgen.)

Hundförsäkringar är riktigt dyra. Det är dessutom  näst intill omöjligt att jämföra olika bolag både vad gäller pris, undantag och egentligt innehåll. Självrisken är också så hög att jag under alla år bara utnyttjat försäkringen en enda gång.

Det är lätt att tänka att om något händer som kostar mycket pengar är det tryggt med en försäkring. Så kan det förstås vara men det man kanske glömmer är den del man själv måste ställa upp med: en fast självrisk plus procent av hela behandlingen.

Händer det att folk måste avstå från att behandla sin försäkrade hund därför att de inte klarar av sin egen del?

Ska jag fortsätta göda bolaget eller ska jag sätta in pengar på ett eget konto avsett för hundsjukvård? En fördel med ett eget sparande är att jag slipper alla diskussioner med försäkringsbolaget.

Plånboken på P1 tog upp frågan i dag. Det fick mig att börja fundera. Börjar vid 02:25

Lyssna: Plånboken 20130220 10:03

Ännu ett Caisabarn på banan

17 feb

110129_Valpar_036

Ezez med blivande matte Catta för två år sedan.

I går var det dags! 186 poäng och klassvinst i Lydnadsklass 1 på Kungsbacka brukshundklubbs officiella tävling.

Stort grattis till Catta och Ezez (Ayers Entire Blue Eze) och fortsatt lycka till med träning och tävling! Jag är så glad att alla Caisas valpar bor i aktiva hem.

Det där med att tagga 500 blogginlägg…

16 feb

tagsAtt tagga blogginlägg är ett bra sätt att göra det enkelt för besökaren att söka på olika ämnen som bloggaren tagit upp.

Ett gott råd, från bloggarens tekniksupporterande make är: Gör det från början. I ett svagt ögonblick lovade jag att fixa det nu, efter snart fem års bloggande. Nu har jag hunnit tagga ett 50-tal inlägg. Återstår bara 450…

Konstaterande: Det tar tid att vara god…

Bemanna sängarna?

16 feb

Slötittar på TV i brist på sökträning. Filippa Reinfeldt intervjuas om sjukvården – speciellt bristerna i akutvården. En orsak enligt henne är att det saknas personal att bemanna sängarna? Är det i sängarna personalen behövs? Hur pratar politiker?

filippa

Rolig kommentar från en journalist i Ryssland om meteorregnet och myndigheternas agerande ” vi är vana vid att först tiger de och sen ljuger de”.

Skav på nosen

15 feb

Kina gillar att gnaga på hårdfrusen snö. Nu har hon ett litet skavsår på nosen 🙁

Rally i litet väl djup snö

13 feb

Rallyträning är inte optimalt när man glider runt eller sjunker ner i snö men vi längtade efter att träna idag. Länge sen sist. Marie och Mascot gjorde oss sällskap. När nu löptikar är tillåtna på tävling gäller det att förbereda både tikar och hanar för den störningskällan.

Caisa har gått bättre men jag är ändå ganska nöjd. Hon var måtttligt intresserad av Mascot och Mascot kom i håg att hon kan vara litet barsk. Så det var ganska lugnt.  Annorlunda blev det när Kina kom ut ur bilen. Många lekinviter och försök till uppvaktning.

Caisa presenterade ett nytt icke inplanerat beteende med skyltarna. Hon har lärt sig att runda diverse föremål – träd, stolpar, ryggsäck och annat som sticker upp. Jätteroligt tycker hon. Idag trodde hon att samma sak gällde rallyskyltarna. Så fort vi kom till en skylt där hon skulle sätta sig framför mig tog hon ett eller ett par varv runt skylten. Mitt skratt tog hon som uppmuntran.

Kina fick träna framförgående och budföring.

Framåtsändande

10 feb

 

Hur ser det ut nu och hur kommer vi vidare?

Caisa har en tendens att gå litet långt fram när hon väntar på ”framåt”.  Nu ska hon bara få framåtkommando när hon håller fotpositionen. Det ska väl inte vara så svårt – tror jag.

Tempot fram till gruppen brukar börja bra men sjunker innan hon kommit ut på bra avstånd. Det här problemet har vi haft länge. Jag provade att lägga godis på musmattan – totalt hjärnsläpp. Förstår inte hur jag tänkte. Visst sprang hon fort fram till mattan men sen stannade hon upp där och letade. Jag har ju aldrig tidigare belönat med godis mattan och jag har alltid varnat mina kursare för den metoden. Dags att ta fram den ihoprullade tidningen och slå mig i huvudet.
Nu måste vi backa och påminna om hur musmattan egentligen ska användas. I rutan fungerar den fortfarande.

Rätt belöning? Det måste jag fundera mer på. Rätt belöning i rätt tid på rätt plats är nästan alltid lösningen på alla svårigheter. Boll eller godis? Kanske extern även om det inte brukar vara optimalt på Caisa. Inkallning använder jag ofta som belöning. Kan det kanske fungera som belöning när hon springer fort hela vägen? Kan jag då välja att kliva ur när hon inte springer fort?

Den långsamma marschen är litet för snabb för min egen bekvämlighet. Den har varit bra. Vi lärde från början in den med en petflaska som target. Vi började med att Caisa stod framför mig så nära flaskan att hon inte lockades att springa till den. När hon gick  klickade jag. Avståndet ökades och minskades efter hur hon rörde sig. Det gick ganska fort att få henne att förstå vilket tempo som gällde. Dags att repetera!

Tempoväxlingen gör hon egentligen redan men för tidigt. Utan musmatta som stoppar henne fortsätter hon mot nästa target i långsammare takt. Viktigt att jag klickar innan hon kommer fram till flaskan och att belöningen finns hos mig. Bra långsam marsch ger inkallning som ger godisbelöning.

Inkallningen är jag helt nöjd med. Det finns faktiskt saker jag inte vill ändra på 😉 Caisa gillar inkallning. Jag använder den ofta som belöning för bra utförda moment. Här ingår den dessutom i momentet. Kan det vara bättre?

Riktningen brukar också vara bra men den ska vi träna med störningar – hopphinder, stegar, vippan, mullvadshögar och folk som står ”fel”.

Korta kedjor av de olika delarna där sista delen ska vara en av  Caisas favoritövningar.

 

 

 

Snögubbens utmaning

10 feb

130210-snögubbe-003

Allt som sticker upp ska bestigas – även snögubbar. Stor förtjusning när hundarna upptäckte denna gubbe i Fulltofta naturreservat.