Archive | mars, 2013

Träningstävling i Osby

30 mar

Är det alltid hårt väder i Osby eller är det bara när jag kommer dit? Alldeles oavsett vädret är det väldigt trevligt att tävla och träningstävla där.

Det var första gången för Kina att komma ut under tävlingslika former. Vi provade på LKL 1.

Eftersom vädret nu var som det var, bilen ville bli tankad och GPS:en visade in mig på en väg ej avsedd för bilar blev vi senare än jag tänkt mig. Kina hann precis kissa innan det var dags för platsliggning. Svansen började slå oroväckande när hon fick syn på Karin men hon låg kvar.

Hur kan man glömma att man har tandvisning i ettan? Jag skyller på att jag är mer intresserad av bruks. Kina hade inget emot att visa sina tänder fastän vi aldrig övat det så här.

Vi fick startnummer sex och hann värma upp ordentligt. Linförigheten gick bra nästan hela vägen. Det vill säga tills Kina fick syn på ett öppet skjul. O vad gärna hon hade velat undersöka det skjulet. ”Det var som ett stort slukhål” sa tävlingsledare Anna. Allt fokus försvann in  i det hålet. Men sen kom hon ihåg att jag var med och letade upp min vänstersida igen.

Platsläggandet gick litet långsammare än vanligt och Kina lyfte lite på bröstkorgen när jag vände mig om. Det momentet behöver jag träna på så att jag dels undviker onödiga dubbelkommandon och dels gör likadant varje gång – blir lättare för hunden med tydliga signaler från mig.

Vi tränade rallyvarianten av apportering i måndags. Hunden sitter, får apporten, går fot några meter innan föraren tar apporten i farten. Kina trodde uppenbarligen att vi skulle göra så i dag med. Hon tog apporten fint reste sig upp för att gå, tittade förvånat på mig när jag blev stående. Jag får antingen tänka ut ett sätt att ge henne en vink om vilken typ av apportering som gäller eller också struntar jag i det. Det är ju bara i ettan som apporteringen kan förväxlas med rallyvarianten.

Caisa fick prova på lägreklasslydnaden. Värsta momentet – platsliggande gick hyfsat. Hon låg men var inte tyst – litet gnäll då och då. Vi har tränat en del på honnören i rally med mycket förstärkningar. Det verkar som det har haft effekt på platsliggandet också.

Hopp över hinder har jag som belöningsmoment. Jag har nöjt mig med lydnadshöjden och återupptäckte i dag att i bruks ska hunden hoppa 65 cm. Caisa slog i första gången – alldeles i onödan. Hon kan hoppa riktigt högt men vi behöver uppenbarligen träna på att göra det tävlingsmässigt. Bra att upptäcka det på en träningstävling.

 

Ridhusträning

26 mar

Visst är det skönt att slippa regn och blåst och hyra in sig på ett ridhus men hur roligt är det att snyta svart resten av dagen och sen vakna på natten med världens nästäppa. Vill inte ens tänka på hur mycket som tagit sig ner i lungorna.

Åttans frestelser är ingenting jämfört med de frestelser i form av hästskit som gömmer sig i underlaget.

Efter påsk flyttar kursen utomhus. Jag lovar att inte klaga på vädret hur illa det än blir.

Bra början på påsklovet

25 mar

Om man riktigt gärna vill så kan man faktiskt träna sök även om man bara är två. Efterlängtade plusgrader och fågelsång gjorde inte dagen sämre.

Vi tränade markeringar, tomskick, djupa och raka skick och vi är mycket nöjda.

Tack för bra träning Andrea.

Ännu en dag i vinterns tecken

24 mar

Det kan väl knappast vara obekant att jag och hundarna älskar att promenera längs Ringsjöns strand i vackra Fulltofta. Nu har jag gjort ett album av den senaste skörden av bilder. Klicka på den första och bläddra.

Vår – bara enligt almanackan

20 mar

Hundarna och jag tog en tur ner till Ringsjön – knappast ovanligt…   Jag har länge undrat över en stig som snirklar sig iväg västerut från parkeringen. Den visade sig vara smal, krokig, full av rötter och mer eller mindre kullfallna träd – många riktigt gamla.

Vi hamnade så småningom längst ut på en udde med ett något ostadigt fågeltorn. Givetvis for hundarna upp i tornet. Trappan var väldigt brant, mer stege än trappa. Jag undrade helt i onödan hur de skulle ta sig ner. De hade inga problem – värre var det för mig. Trappan var riktigt hal.

Klicka på första bilden för att se albumet

 

Stormen de senaste dagarna hade gjort sjön nästan isfri. Kvar fanns en del roliga isformationer. Svårt att tro att folk åkte skridsko på sjön i fredags.

Åkrarna vid Fulltofta  kyrka var fulla med gäss – säkert flera hundra. Jag är inte bra på att se skillnad på olika gäss men tror att det var Kanadagäss jag såg. De hade ganska långa halsar och vita fläckar på kinderna. Om jag minns rätt har vitkindad gås kortare hals.

Ett märke med anor från Australien

19 mar

130319-Bentley

Kinas Bentleymärke

 

Thomas Bentley hette en man i Australien som var lycklig ägare till en fantastisk Australian Cattledog. Hunden var både vacker och otroligt duktig som vallhund. Naturligtvis blev hunden pappa till många valpar.

Ett av kännetecknen på avkommorna var det så kallade Bentleymärket – en vit bläs i pannan, uppkallat efter husse. Många av de blå hundarna hade dessutom också en svart fläck vid svansroten.

Dagens cattledogs som har dessa tecken påstås härstamma från Thomas Bentleys cattledog.

110320_Kinavår_014

Kinas svartfläck

 

120520-protokoll.jpg

Kina har domarord på att hennes ”Bently star” är excellent. Vad domarn hette? Mr Bentley 🙂

 

Ridhusrally med stormtillägg

19 mar

Gårdagens rallyträning var förlagd  till ett ridhus. Litet kusligt när stormen tog i och hela huset vibrerade. Hur stabila är egentligen ridhus? Skönt att inte vara utomhus.

Jag delade tiden rättvist mellan hundarna. Den vanliga kurstiden på två timmar är alldeles lagom om man tränar två hundar.

Fortfarande är det så att jag behöver memorera skyltar – det är långt till ryggmärgen. Jag tycker dessutom fortfarande att nybörjarskyltarna är svårare att komma ihåg än dem som kommer i de följande klasserna. Roligast skyltar är dem som hör hemma i avancerad och mästarklass.

Högerhandling och byte mellan höger och vänster är riktigt roligt. Jag har långt om länge hittat en fungerande verbal signal för högersidan – ”komkomkom”. Jag använde det som inkallning när Caisas valpar skulle ha mat. Kina minns det fortfarande och blir väldigt alert när hon hör det. Än så länge använder jag det tillsammans med handtecken(target). De följer min hand utan att vidröra den. Målet är förstås att de ska kunna utan targethjälp.

Caisa fick träna åttans frestelser. Jag hade planerat att låta henne nosa på burkarna utan att kunna komma åt godiset inuti. När hon sen slutade nosa skulle jag klicka och belöna hos mig. Bättre godis hos mig än i burkarna.

Nu blev det inte så. Jag råkade klicka precis när Caisa sträckte sig mot närmsta burken. Jag var beredd att plocka fram den välkända tidningen och banka mig i huvudet men till min stora förvåning vände Caisa sig omedelbart mot mig och fick förstås sin belöning. Vi upprepade det hela med samma goda resultat. Det blev en variant på skvallerträning insåg jag när jag hade tänkt efter. Så enkelt –  om resultatet står sig förstås 😉

Bra figgar betyder allt (nästan)

17 mar

Tittade på termometern vid åtta på morgonen: -13,  men solen lyste och värmde. Den värmde så mycket att vi kunde träna sök. Det var länge sedan jag hade möjlighet att träna med Hässleholmsgänget. Så roligt att träffa dem igen!

Riktigt halt i skogen. Tjock is förrädiskt dold under ett täcke med luftig snö. Tur det fanns buskar att hålla i på väg upp för stigen.

Kina tränade på bättre markeringar. Jag vill bli av med snurrandet och backandet. Vi testar med att figgen belönar nära och lågt. Det funkar bra så här långt.

Caisa fick blandat tom och träff. Det blev några riktigt bra tomslag. Fortfarande väljer hon bakåtslag onödigt ofta. I dag visste jag ungefär var figgarna låg vilket påverkade mig. Caisa fick leta litet väl länge innan jag kallade in henne när jag visste att det fanns en figge. Då blir man glad när någon (Martina) talar om det.

Engagerade och kunniga figuranter – dessa tålmodiga änglar kan inte värderas högt nog.  Även om man försöker förklara hur man vill ha det, är det ändå i slutänden figurantens agerande som avgör hur resultatet blir: De är där ute med hunden, de som med nästan ingen betänketid måste avgöra hur de ska agera i oväntade situationer.

 

Kina kan apportera – trodde jag

17 mar

Länge sen jag trodde Kina var nästan färdig med apporteringen – men vad fel jag hade. Hon springer visserligen ut och hämtar apportbocken utan tjuvstart och med hyfsat tempo in för leverans i min hand.

Uppletande av föremål går också bra även om hon försöker lura av Caisa hennes föremål när de letat samtidigt och Caisa varit snabbare på att hitta.

Vad är då problemet? Jo – hon vet inte vad ordet apport egentligen betyder. Hon kan det bara när hon känner igen situationen. Fick tips av Anna J om en rolig övning just för att testa hur mycket Kina förstår.

Jag satte Kina och gick i väg en åtta –  tio meter. Anna la ut apporten snett till vänster om mig – fem – sex meter kanske. Kina tittade på. Jag sa apport och Kina kom glatt springande mot mig som på en inkallning. Halvvägs började hon leta efter apportbocken. Vi har övat ibland med att lägga apporten mellan Kina och mig och hon har plockat upp den på väg in till mig. Att Anna lagt ut en apportbock kopplade Kina inte alls ihop med ordet apport.

Det verkar kanske inte så viktigt att Kina är situationsberoende bara hon utför momentet men ordförståelsen är viktig och blir ännu viktigare längre fram. Det är inte alltid en apportbock hamnar där man tänkt sig. Högt gräs och mullvadshögar kan dölja den effektivt. Förstår hunden ordet letar den upp apporten även om den inte syns.

Nyttig påminnelse i dag om att inte ta något för givet utan verkligen utmana hundens ordförståelse. Vi skickar så många både medvetna och omedvetna signaler som lätt blir de egentliga kommandona till hunden. På tävlingsdagen står vi sen och undrar varför hunden inte gör som vi säger.

Goa Caisa – nu även på Instagram

12 mar

My lovely Caisa #surstubben #dog #australian #cattledog #blue #heeler #acd #doglovers #2009 #sweden