Archive | 17 mars, 2013

Bra figgar betyder allt (nästan)

17 mar

Tittade på termometern vid åtta på morgonen: -13,  men solen lyste och värmde. Den värmde så mycket att vi kunde träna sök. Det var länge sedan jag hade möjlighet att träna med Hässleholmsgänget. Så roligt att träffa dem igen!

Riktigt halt i skogen. Tjock is förrädiskt dold under ett täcke med luftig snö. Tur det fanns buskar att hålla i på väg upp för stigen.

Kina tränade på bättre markeringar. Jag vill bli av med snurrandet och backandet. Vi testar med att figgen belönar nära och lågt. Det funkar bra så här långt.

Caisa fick blandat tom och träff. Det blev några riktigt bra tomslag. Fortfarande väljer hon bakåtslag onödigt ofta. I dag visste jag ungefär var figgarna låg vilket påverkade mig. Caisa fick leta litet väl länge innan jag kallade in henne när jag visste att det fanns en figge. Då blir man glad när någon (Martina) talar om det.

Engagerade och kunniga figuranter – dessa tålmodiga änglar kan inte värderas högt nog.  Även om man försöker förklara hur man vill ha det, är det ändå i slutänden figurantens agerande som avgör hur resultatet blir: De är där ute med hunden, de som med nästan ingen betänketid måste avgöra hur de ska agera i oväntade situationer.

 

Kina kan apportera – trodde jag

17 mar

Länge sen jag trodde Kina var nästan färdig med apporteringen – men vad fel jag hade. Hon springer visserligen ut och hämtar apportbocken utan tjuvstart och med hyfsat tempo in för leverans i min hand.

Uppletande av föremål går också bra även om hon försöker lura av Caisa hennes föremål när de letat samtidigt och Caisa varit snabbare på att hitta.

Vad är då problemet? Jo – hon vet inte vad ordet apport egentligen betyder. Hon kan det bara när hon känner igen situationen. Fick tips av Anna J om en rolig övning just för att testa hur mycket Kina förstår.

Jag satte Kina och gick i väg en åtta –  tio meter. Anna la ut apporten snett till vänster om mig – fem – sex meter kanske. Kina tittade på. Jag sa apport och Kina kom glatt springande mot mig som på en inkallning. Halvvägs började hon leta efter apportbocken. Vi har övat ibland med att lägga apporten mellan Kina och mig och hon har plockat upp den på väg in till mig. Att Anna lagt ut en apportbock kopplade Kina inte alls ihop med ordet apport.

Det verkar kanske inte så viktigt att Kina är situationsberoende bara hon utför momentet men ordförståelsen är viktig och blir ännu viktigare längre fram. Det är inte alltid en apportbock hamnar där man tänkt sig. Högt gräs och mullvadshögar kan dölja den effektivt. Förstår hunden ordet letar den upp apporten även om den inte syns.

Nyttig påminnelse i dag om att inte ta något för givet utan verkligen utmana hundens ordförståelse. Vi skickar så många både medvetna och omedvetna signaler som lätt blir de egentliga kommandona till hunden. På tävlingsdagen står vi sen och undrar varför hunden inte gör som vi säger.