Träningstävling i Osby

30 mar

Är det alltid hårt väder i Osby eller är det bara när jag kommer dit? Alldeles oavsett vädret är det väldigt trevligt att tävla och träningstävla där.

Det var första gången för Kina att komma ut under tävlingslika former. Vi provade på LKL 1.

Eftersom vädret nu var som det var, bilen ville bli tankad och GPS:en visade in mig på en väg ej avsedd för bilar blev vi senare än jag tänkt mig. Kina hann precis kissa innan det var dags för platsliggning. Svansen började slå oroväckande när hon fick syn på Karin men hon låg kvar.

Hur kan man glömma att man har tandvisning i ettan? Jag skyller på att jag är mer intresserad av bruks. Kina hade inget emot att visa sina tänder fastän vi aldrig övat det så här.

Vi fick startnummer sex och hann värma upp ordentligt. Linförigheten gick bra nästan hela vägen. Det vill säga tills Kina fick syn på ett öppet skjul. O vad gärna hon hade velat undersöka det skjulet. ”Det var som ett stort slukhål” sa tävlingsledare Anna. Allt fokus försvann in  i det hålet. Men sen kom hon ihåg att jag var med och letade upp min vänstersida igen.

Platsläggandet gick litet långsammare än vanligt och Kina lyfte lite på bröstkorgen när jag vände mig om. Det momentet behöver jag träna på så att jag dels undviker onödiga dubbelkommandon och dels gör likadant varje gång – blir lättare för hunden med tydliga signaler från mig.

Vi tränade rallyvarianten av apportering i måndags. Hunden sitter, får apporten, går fot några meter innan föraren tar apporten i farten. Kina trodde uppenbarligen att vi skulle göra så i dag med. Hon tog apporten fint reste sig upp för att gå, tittade förvånat på mig när jag blev stående. Jag får antingen tänka ut ett sätt att ge henne en vink om vilken typ av apportering som gäller eller också struntar jag i det. Det är ju bara i ettan som apporteringen kan förväxlas med rallyvarianten.

Caisa fick prova på lägreklasslydnaden. Värsta momentet – platsliggande gick hyfsat. Hon låg men var inte tyst – litet gnäll då och då. Vi har tränat en del på honnören i rally med mycket förstärkningar. Det verkar som det har haft effekt på platsliggandet också.

Hopp över hinder har jag som belöningsmoment. Jag har nöjt mig med lydnadshöjden och återupptäckte i dag att i bruks ska hunden hoppa 65 cm. Caisa slog i första gången – alldeles i onödan. Hon kan hoppa riktigt högt men vi behöver uppenbarligen träna på att göra det tävlingsmässigt. Bra att upptäcka det på en träningstävling.

 

Comments are closed.