Tröskelstopp – utan inbjudan

1 apr

Våra hundar är väldigt tydliga: ingen utan inbjudan ska in över vår tröskel. Alla objudna ska bort från vår tomt – inte bara pilfinkar och katter. Jag är ganska nöjd med att de skäller på folk som vill sälja larm, tavlor, religion och annat vi inte är intresserade av.

De glädjeskall som välkomnar gäster som både vi och hundarna gärna släpper in hade jag gärna varit förutan. De högstämda skallen får trumhinnorna att skrynkla sig. De djupa imponerskallen som hämtas långt nerifrån magtrakten är mycket angenämare att lyssna på.

Till kategorin onödiga skall hör Caisas idé om att meddela omvärlden att jag är på väg ut med soporna. Ett tag såg hon det också som sin uppgift att meddela husse varje gång jag gick på toa. Anar inte var hon hämtat dessa idéer från.

Vår rottis Linus skällde aldrig. Det räckte å andra sidan med att han parkerade sig mitt i hallen för att försäljare och förkunnare skulle bli mindre påstridiga.

Jag kommer alltid att minnas en  polsk tavelförsäljare som försökte stänga dörren från utsidan. Hon fick övertalas att visa sina tavlor – alla sina tavlor. När slutligen Linus tröttnade på sin bevakningsuppgift och la sig ner kände jag att jag måste köpa något av denna skräckslagna kvinna. På väg att hämta pengar hörde jag hur ytterdörren slogs igen. Inte nog med det. Kvinnan placerade sin fot på utsidan av dörren.  Jag kunde knappt lirka ut pengarna genom dörrspringan. Min önskan att titta på tavlorna en gång till fick henne att halvspringande lämna tomten.

Comments are closed.