Nos i rätt burk ger belöning

9 apr

rps20130409_131959_316Så har vårens lydnadskurs som, om vintern inte varit så grym, skulle ha startat för två veckor sedan, äntligen kommit igång.  Jag hade så svårt att bestämma mig för vad för slags kurs jag ville arrangera. Det slutade med en blandning av lydnadsmoment från både bruks och lydnad.

Visst blev jag glad över att så många av mina gamla kursare gillade idén så mycket att de återanmälde sig. När kursen var full var det bara en som jag inte kände sedan tidigare.

Första gången frös både vi och hundarna på appellplanen. Vittringsapportering stod på schemat och den gick minst lika bra att öva i stugan. Det finns oändligt många metoder att lära in detta på – precis som med allt annat.

Jag hade funderat över hur man skulle kunna börja träna detta även med hundar som inte är klara med apporteringen. Jag ville också ha en metod, där de som ännu inte är klickerfantaster, inser vilket ypperligt hjälpmedel klickern är. Det skulle vara lätt för hunden att göra rätt och det skulle vara lätt för föraren att kunna belöna exakt. Själva doftdiskrimineringen skulle isoleras från upplockandet, bärandet och avlämnandet.

Vittringspinnen skulle dofta husse/matte riktigt mycket. Alla bar därför sin pinne i fickan under tiden som vi övade på appellplanen.  Första övningen bestod i att lägga sin vittringspinne i en glasburk som var så stor/liten att hunden inte kunde plocka upp den – bara känna doften av sin människa. När den nyfikna hunden luktade i burken klickade föraren. Det gick snabbt för alla att förstå. Nosa i burken,  klick och godis. En del försök att komma åt pinnen med tassarna provades men eftersom de varken ledde till att hunden fick tag i pinnen eller belönades övergavs de.

Nästa steg var att ställa fram ytterligare två burkar men med ovittrade pinnar. Alla hundarna upptäckte snart att det enda som ledde till belöning var att välja burken med matte- eller hussedoft. Vi testade förståelsen genom att flytta runt burkarna. Inga problem – hundarna nosade sig fram till rätt burk.

Två pass per hund var vad de orkade med. Tänkande tröttar minst lika mycket som fysisk aktivitet.  Vi har fortfarande långt kvar till det färdiga momentet men jag var väldigt nöjd med kvällens övningar.

Bonus med det här sättet att träna var intensiteten och glädjen hos hundarna – och deras ägare.

 

Trackbacks and Pingbacks

  1. Matte finns i EN av burkarna | dogblog.cattledogs.se - 29 maj, 2013

    […] Mer om vittringsapportering HÄR […]