Archive | maj, 2013

Dagens växt: Rabarberträd

30 maj

Grannens rabarber imponerar - stor som ett litet träd. Visst är den vacker.

Grannens rabarber imponerar – stor som ett litet träd. Visst är den frodig och vacker.

Matte finns i EN av burkarna

29 maj

 

Min lydnadskurs är slut. Livet har varit rättvist. De som tränat mest har kommit längst med vittringen. Är hundarna bara fokuserade och lugna väljer de rätt. Samma gäller förstås människornas klickande också. Alla har blivit avsevärt mycket bättre på att klicka i rätt ögonblick.

Jag kunde inte låta bli att testa metoden på Caisa och Kina också. Caisa som kan momentet blev väldigt bekymrad när hon inte kunde plocka upp pinnen ur burken. När hon lärde in momentet från början lärde hon sig att tassarbete inte ledde till belöning. Fast jag klickade när hon doppade nosen i burken gillade hon inte upplägget. Hon stampade med tassarna bredvid burken men utan att välta den. Jag kände mig inte så lite ojust och avbröt experimentet och gjorde om ”på riktigt” . Caisa blev så lycklig när hon äntligen kunde lösa uppgiften. Vittringen är en av hennes favoritövningar.

Kina har provat på en mer traditionell vittringsövning tidigare – den 19 oktober 2012 – sen kom vintern och vi la projektet på hyllan. Burkleken  gillade Kina verkligen. Ganska snart gick hon från burk till burk och stannade med nosen nere i rätt burk.

I kväll ville jag få henne att förlänga tiden med nosen i burken. Första gången gick riktigt bra. Hon stod kvar tills jag klickade. Andra gången tröttnade hon, lyfte nosen, tittade på mig och placerade en välavvägd spark på burken. Burken välte, ut trillade pinnen och en nöjd Kina apporterade den. Det var inte tänkt så eller rättare sagt inte tänkt så redan. Men varför inte utnyttja läget?

Burkarna plockades undan. Jag la ut två pinnar, en med och en utan vittring. Kina tog rätt pinne på en gång. Jag var inte säker på att hon ”valt”. Chansen att råka ta rätt pinne var ju ganska stor. Kände mig djärv och satsade på sex pinnar utlagda i ellipsform. Kina luktade på fyra pinnar innan hon stannade vid den femte som hon apporterade – rätt pinne. Vi provade en gång till med nya pinnar utlagda på rad den här gången. Samma goda resultat!

Färdiga? Nej, långt i från. Först ska pinnen tas stadigt, inte hänga och dingla i mungipan och inga tandavtryck. Sen kommer miljöträning och störningsträning och allt som man inte trodde kunde hända.

Mer om vittringsapportering HÄR

Bekvämt med extra nosstöd

29 maj

Caisa softar på onsdagsförmiddagen och tar ett extra nosstöd till hjälp för att göra det bekvämare för sig 🙂

Lunchdags för finsmakare

27 maj

lunchdags

En gång en gurka…

16 maj

Så kommer man hem.
Styr mot altanen.
Vad ligger på mattan?
Resten av den gurka som bara för en timme sedan låg på köksbordet. Snatterskan Kina hade varit framme igen.

20130515_150539

Resten av det som för en timme sedan var en svenskodlad gurka av prima kvalitet…

 

Men mamma Caisa är inte sämre än att hon, när hon ser vad husse håller på med, blixtsnabbt rusar fram. Tiondelens sekund efter att fotot togs snodde Caisa gurkbiten.
Men åt hon upp den?
Icke. Hon lade den framför tassarna för att se Kina våndas.
När Caisa tröttnade försvann gurkan ned i Kinas mage.
För egen del fick det bli tomat på mackan. Tomaten låg snatteriskyddad i inbrottsäker förpackning…

/Husse

Sök i Råttefällan

13 maj

Riktigt bra träning i dag. Vi nöjde oss med en ruta på ungefär 125 meter. I gengäld lät vi djupet bli runt 60 meter. En lagom stark och stadig vind gjorde det lätt för hundarna att lokalisera figgarna. Fem förare och nästan dubbelt så många hundar var väldigt nöjda med dagen.

Caisa fick en tävlingsmässigt upplagd lägreklassruta. Ett enda slag blev grunt. Alla figgarna hittades och markerades tydligt. Så nöjd med tösen.

Kina fick öva på att markera tydligare. Jag har funderat på att gå tillbaka till rulle eftersom Kina på sistone inte verkat trivas med att skälla. Sista chansen för skall var i dag.

Christel och Lars-Erik figgade utrustade med klickrar. Deras uppgift var att klicka och belöna när skallet lät bra. Det gillade Kina. Hon skällde ihärdigare, högre och var hela tiden fokuserad på figuranterna – inget snurrande, tittande eller backande.

Tänk så snabbt man kan påverka ett beteende med klicker! Nu fortsätter vi med skall –  och klicker förstås.

Ingen plats för tomater

10 maj

DSCN3490

Smultronen har tagit över

Tittade in i växthuset. Denna eländigt kalla och sena vår har inte lockat till många besök i år. Smultronen som jag planterade för några år sen, har tillsammans med en ensam maskros tagit över nästan hela ytan. Maskrosen har jag inga problem att likvidera, värre är det med de blommande smultronplantorna. Dem kan jag bara inte gräva upp.

DSCN3491

Om allt går som det ska blir det gula smultron lagom till midsommar.

Frågan som inställer sig är var tomater, gurka, chili och kapkrusbär ska växa? Stora krukor på altanen hade varit ett alternativ om inte hundarna varit så förtjusta i allt utom chili.

Gök, bad och backsippor

9 maj

Visst är backsippan vacker. Faktiskt en av mina favoriter. Sågs vid dagens hundrunda. Tyvärr lär väl den sena våren betyda att det blir en kort blomning i år.

Och ”flickorna”, som husse kallar dem, hittade en porlande bäck som givetvis måste undersökas. Lite välförtjänt svalkande väta på magarna blev naturens belöning.

Sist, men inte minst: Den första  göken gol med en alldeles egen melodi – koko-kooo, koko – kooo.

Sammanfattning: en skön promenad i underbara naturreservatet.

20130509090

Vårens vackra backsippor.

 

20130509091

Plask i friska porlande vårbäcken.

Trix som belöning

4 maj

Upptäckte i torsdags när jag pratade med mina kursdeltagare om shaping och nyttan och glädjen med att lära hundar onödiga saker att det var länge sen jag själv ägnade mig åt den trevliga sysselsättning.

På min tävlingsinstruktörsutbildning, den bästa kurs jag någonsin gått, fick vi förutom tävlingslydnad också rena shapingövningar. Caisa lärde sig bland andra användbara saker att räcka ut tungan, markera omväxlande med nosen eller tassen i min handflata eller på ovansidan av handen och att uppmärksamt byta markeringssätt om jag vände på handen. Inte för mitt liv kunde jag komma ihåg om det var nosen i handen eller nosen ovanpå handen, tassen i handen eller ovanpå handen. År sen vi gjorde den övningen. Den ingår ju inte i något lydnadsprogram.

Väl hemma frågade jag Caisa. Jag höll fram min knutna hand och Caisa markerade direkt med tassen ovanpå. Kan ju vara ren tur tänkte jag,  öppnade och vände på handen. På en gång fick jag Caisas nos i handen. Vi körde några snabba växlingar där jag försökte lura henne. Det gick förstås inte. Hon tvekade inte en sekund.

090501_Lkl-1_003_DxO_ds1_raw

Gissa om hon tyckte det var roligt! Gissa om jag tyckte det var roligt och hur imponerad jag blev över att Caisa kom ihåg så bra efter flera års uppehåll!

Försöker komma i håg vilket ord jag hade för att räcka ut tungan.

Visst måste det vara tillåtet med den typen av belöning på tävling. Den är diskret, snabb och nästan osynlig. Man får ju klappa sin hund mellan momenten. Något som Caisa inte alls uppskattar i den situationen.

 

Rally i underbart väder – med kvalificerande resultat

1 maj

Båda hundarna var anmälda till onsdagens (1 maj) rallylydnad i Hässleholm.

För Kinas del var det nybörjarklass som gällde. Sju poäng tappade vi när hon fick syn på en gubbe på andra sidan staketet. Han gjorde absolut ingenting. Det var tydligen ytterst intressant att titta på, eller kanske hoppades hon på något spännande. Inte lätt att veta vad som försigår i huvudet på Kina.

En poäng försvann ganska onödigt på ett snett läggande. Kvar blev 92 rara poäng som räckte till en femteplats bland 27 anmälda. Behöver väl inte säga att jag är väldigt nöjd med lilltösen.

Detta var det andra kvalificerande resultatet. Återstår ett för uppflyttning.

Caisa fick 81 poäng i fortsättningsklassen, vilket betyder att hon nu flyttar upp till avancerad klass. Det var nosande, något bristande samarbete, och så åttan förstås, som gav minuspoäng. Det ska bli roligt (hoppas jag) att se hur hon fungerar när skendräktigheten är över. Det är ett våldsamt bäddande nu. Vi är väl inte så goda vänner på nätterna just nu. Varför ska det bäddas så mycket just på nätterna?

Vilka erfarenheter tog jag med mig hem idag? Jag tror jag hittade bra rutiner för hur jag ska förbereda Kinas ingång på planen. Åtminstone fungerade det i dag. Mer om det i kommande bloggpost.

Slutligen kan jag konstatera att inga förarfel begicks denna dag.

PS. Det var is på rutorna när jag skulle ge mig iväg hemifrån tjugo över sju. Ska det få vara så den 1 maj, i Höör, i Skåne… DS