Trix som belöning

4 maj

Upptäckte i torsdags när jag pratade med mina kursdeltagare om shaping och nyttan och glädjen med att lära hundar onödiga saker att det var länge sen jag själv ägnade mig åt den trevliga sysselsättning.

På min tävlingsinstruktörsutbildning, den bästa kurs jag någonsin gått, fick vi förutom tävlingslydnad också rena shapingövningar. Caisa lärde sig bland andra användbara saker att räcka ut tungan, markera omväxlande med nosen eller tassen i min handflata eller på ovansidan av handen och att uppmärksamt byta markeringssätt om jag vände på handen. Inte för mitt liv kunde jag komma ihåg om det var nosen i handen eller nosen ovanpå handen, tassen i handen eller ovanpå handen. År sen vi gjorde den övningen. Den ingår ju inte i något lydnadsprogram.

Väl hemma frågade jag Caisa. Jag höll fram min knutna hand och Caisa markerade direkt med tassen ovanpå. Kan ju vara ren tur tänkte jag,  öppnade och vände på handen. På en gång fick jag Caisas nos i handen. Vi körde några snabba växlingar där jag försökte lura henne. Det gick förstås inte. Hon tvekade inte en sekund.

090501_Lkl-1_003_DxO_ds1_raw

Gissa om hon tyckte det var roligt! Gissa om jag tyckte det var roligt och hur imponerad jag blev över att Caisa kom ihåg så bra efter flera års uppehåll!

Försöker komma i håg vilket ord jag hade för att räcka ut tungan.

Visst måste det vara tillåtet med den typen av belöning på tävling. Den är diskret, snabb och nästan osynlig. Man får ju klappa sin hund mellan momenten. Något som Caisa inte alls uppskattar i den situationen.

 

Comments are closed.