Matte finns i EN av burkarna

29 maj

 

Min lydnadskurs är slut. Livet har varit rättvist. De som tränat mest har kommit längst med vittringen. Är hundarna bara fokuserade och lugna väljer de rätt. Samma gäller förstås människornas klickande också. Alla har blivit avsevärt mycket bättre på att klicka i rätt ögonblick.

Jag kunde inte låta bli att testa metoden på Caisa och Kina också. Caisa som kan momentet blev väldigt bekymrad när hon inte kunde plocka upp pinnen ur burken. När hon lärde in momentet från början lärde hon sig att tassarbete inte ledde till belöning. Fast jag klickade när hon doppade nosen i burken gillade hon inte upplägget. Hon stampade med tassarna bredvid burken men utan att välta den. Jag kände mig inte så lite ojust och avbröt experimentet och gjorde om ”på riktigt” . Caisa blev så lycklig när hon äntligen kunde lösa uppgiften. Vittringen är en av hennes favoritövningar.

Kina har provat på en mer traditionell vittringsövning tidigare – den 19 oktober 2012 – sen kom vintern och vi la projektet på hyllan. Burkleken  gillade Kina verkligen. Ganska snart gick hon från burk till burk och stannade med nosen nere i rätt burk.

I kväll ville jag få henne att förlänga tiden med nosen i burken. Första gången gick riktigt bra. Hon stod kvar tills jag klickade. Andra gången tröttnade hon, lyfte nosen, tittade på mig och placerade en välavvägd spark på burken. Burken välte, ut trillade pinnen och en nöjd Kina apporterade den. Det var inte tänkt så eller rättare sagt inte tänkt så redan. Men varför inte utnyttja läget?

Burkarna plockades undan. Jag la ut två pinnar, en med och en utan vittring. Kina tog rätt pinne på en gång. Jag var inte säker på att hon ”valt”. Chansen att råka ta rätt pinne var ju ganska stor. Kände mig djärv och satsade på sex pinnar utlagda i ellipsform. Kina luktade på fyra pinnar innan hon stannade vid den femte som hon apporterade – rätt pinne. Vi provade en gång till med nya pinnar utlagda på rad den här gången. Samma goda resultat!

Färdiga? Nej, långt i från. Först ska pinnen tas stadigt, inte hänga och dingla i mungipan och inga tandavtryck. Sen kommer miljöträning och störningsträning och allt som man inte trodde kunde hända.

Mer om vittringsapportering HÄR

Comments are closed.