Archive | juli, 2013

Kina tog sig en geting!

28 jul

Har ögonen på Kina. Misstänker att hon blivit stucken i munnen av en geting eller humla. Efter att först ha hållit på med tassarna runt munnen har hon nu slagit sig till ro vid mina fötter. Hon andas obehindrat och låter som vanligt. Är hon svullen så ser jag inget.
Tycker inte om det.

Den gången jag själv blev getingstucken på tungan svullnade den upp på en gång – fick inte plats i munnen. Om det kan fungera som referens så är det lugnt med Kina. Det har nu gått en timme sen det hände och hon är sig lik.

Niklas, vår Golden lärde sig aldrig att låta getingarna vara. Minns inte hur många gånger han blev stucken i munnen. Hoppas Kina är mer läraktig. Caisa snappar i luften men rör dem inte.

Väntar en stund med att ta av mig glasögonen. Hur tyst och försiktigt jag än gör det blir det alltid en signal till aktivitet. Onödigt köra upp Kina. Gott om tid för mig att måla fan på väggen. Kollar på nätet som säger att man ska kontakta veterinär när hunden blivit stucken i munnen. Det har jag hört förr. Tänker på Niklas som klarade sig bra ändå.

Kina börjar röra på sig men är väldigt olycklig. Inga problem att andas och ingen svullnad på utsidan men hon vill inte dricka – kan inte dricka. Dags prata med veterinär.

Cortisonspruta eller snarare mirakelspruta! Efter en stund kan Kina dricka igen och jag kan andas ut

 

Smulskägg och betalika

26 jul

I två – treårsåldern börjar barn behärska språket men är fortfarande helt ohämmade i sitt experimenterande – en underbar tid. Alla dessa nyord som på pricken talar om vad som avses. Ellinor två- och ett halvt –  än så länge yngsta barnbarnet – kommenterade häromdagen att morfar har skägg. ”Det har inte pappa. Pappa har bara ”smulskägg”. Smulskägg – vilket underbart ord för skäggstubb!

När Alicia – äldsta barnbarnet –  var i samma ålder och tillsammans med föräldrarna besökte en affär, som inte hade den vara föräldrarna var på jakt efter, blev hon mycket upprörd när de skulle lämna butiken utan att ge ”betalikan” några pengar. Visst förstår man på en gång konstruktionen? Betalika – den som tar betalt.

Störningar – tacka och ta emot

13 jul

Sen några veckor tillbaka har jag spårat med båda hundarna. Inspiration har jag fått från Effies första övningar och Spårboken av Fält med flera. Spårboken propagerar för att börja med hårda spår för att få en bra teknik. Så har jag aldrig gjort tidigare men det är roligt att prova något nytt.

Vi har spårat på asfalt,  grus och skogsväg. Inte världens roligaste miljöer när man tycker om att gå i skogen. I dag åkte vi till Dansebanan. Jag la Kinas spår i vänster hjulspår på skogsvägen längs Skåneleden. Efter ungefär 75 meter vek jag av in i den för tillfället snustorra granskogen. Eftersom det blev både vinkel och markbyte samtidigt planerade jag för nytt påsläpp en bit in i skogen. Spåret fick ligga 20 minuter medan jag la Caisas spår.

Dags för påsläpp! Kina intresserad och tar spåret på en gång. Efter tre – fyra meter lyfter hon nosen och spanar framåt. Där kommer två skogsvandrare. Medan jag funderar över nästa steg tar Kina spåret på nytt. Jag följer förstås med i kort koppel. Skogsluffarna hade valt det andra hjulspåret. Min första tanke är att pausa när vi möter vandrarna men eftersom Kina ignorerar dem nöjer vi oss med ”hej”.

I glädjen över hennes spårfokus glömmer jag bort att jag planerat ett spårslut på vägen och sen nytt påsläpp i skogen. Kina sväljer ostbiten i ”slutet” tar vinkeln och fortsätter till det sista slutet – hennes boll.

Caisas spår då? Det gick också bra men helt utan störningar.

Spårfakta: sol, 25 grader, litet vind, torrt, Kina 150 meter, Caisa 350 meter, 20 – 25 min

Caisa – för smart för Sök..?

11 jul

Är man smart som Caisa vet man vartåt vinden blåser.

 

Det är roligt med smarta och lättlärda hundar men inte alltid lätt när hunden har egna idéer om vad och hur saker ska utföras.

Caisa och jag är inte överens om hur man ska utföra tomslag i motvind. Skickar jag Caisa i motvind och det inte finns någon figge dit jag pekar, går hon kanske halvvägs ut eller som i dag tittar på mig med en blick som säger ”det här kan du väl ändå inte mena. Det finns ingen där. Lita på mig!”

Egentligen tycker jag att Caisas uppfattning är mer ändamålsenlig än min. Ja – min är det väl inte utan snarare regelbokens. Hela rutan ska genomsökas även om vinden talar om att här är TOMT.

Varje gång jag skickar henne i motvind och hon väljer att inte gå ända ut är avinlärning för tävlingsmässigt sök. Det ska jag förstås inte ägna mig åt.

Frågan är hur jag ska få Caisa att tycka att det är meningsfullt att springa 50 meter rakt ut och litet framåt innan hon återvänder in till mig igen? Hur fixar jag  belöningen?

Hon tycker det är roligt att ”runda” träd och andra föremål men de är aldrig 50-60 meter ut. Kan den leken utvecklas och införlivas i söket? Kan jag skicka henne rakt ut mot en target och låta inkallningen bli belöningen? Targeten måste placeras långt ut. Belöningsinkallningen ska komma på 50 – 60 meter och innan hon når targeten. Mycket vandrande blir det och mycket tid tar vandrandet. Långt mellan förstärkningarna? Latmasken i mig letar efter en annan metod.

Hur blir det om jag på träning  alltid ha figgar på motvindssidan. På medvindssidan får hon oftast inte direktvittring men går ändå alltid ut. Det kan ju ligga en figge där. Oregelbunden förstärkning är effektivt. Kan jag först hjärntvätta henne att tänka att motvind alltid betyder figge och sen sluta tänka på vinden och bara springa och leta?

På tävling blir det inte så men det vet hon inte förrän efteråt. Kanske kan det vara en början på lösningen av problemet.

Inte så litet imponerad är jag över att hundar kan dra slutsatsen att ingen vittring och motvind är lika med ingen figge men ingen vittring i medvind måste undersökas.

Råttefällan 8 juli

9 jul

Varmt och en arbetskrävande ruta. Alla hundarna påverkade av värmen – blev rejält trötta. Det gällde även de tvåbenta deltagarna.

Kina börjar få kläm på fastrullen. Hon håller fast den tills jag säger loss. Litet hjälp behöver hon för att ta den hos figgen. Jag märkte i går på slutet att påviset var snabbare än utskicket. Då var hon riktigt trött. Ska ha koll på det och kanske köra några hittaövningar utan rullar.

Caisas sista tomskick på motvindssidan tyckte hon var helt onödigt. Det fanns ju ingen där. Hon hade dessutom haft flera tomskick på den sidan. Resten av söket var helt utan problem. Hon gick djupt, rakt, letade effektivt och målmedvetet.

Dags att fundera över det här med tomskick i motvind.

När köpte du en pelargon senast?

8 jul

Hovdala

Karin fyndar medan jag avvaktar. När vi var klara hade vi påsar
med sticklingar med oss från Hovdalas pelargondagar.

Den som följer mig på bloggen vet nog att det inte ”bara” är hundar som står högt upp på intresselistan. Med mig från barndomen har jag burit kärleken till växter och odling.

Rensa ogräs är nästan som meditation och väldigt underskattat som problemlösare. Jag tänker så bra när jag befriar mina plantor från kvävande mållor, snärjmåra och annat.

Helst odlar jag sådant som går att äta. Tomater är mina favoriter och bland dem finns inga som smakar lika gott som Gardener´s Delight.

Allt fint går ju inte att äta, men när det finns så vackra blommor som pelargoner duger det bra att bara vårda ömt och njuta av prakten. Intresset för blomman vaknade först i år.

De finns hur många sorter som helst. Det finns till och med  ett sällskap för pelargonievänner. Medlemmarna åker runt med utställningar och försäljning av ovanliga sorter. Den gångna helgen var de vid Hovdala slott.

Karin och jag hälsade på i söndags. En och annan stickling fick följa med därifrån.

Sedan åkte vi hem till Karin och grillade – dock inte pelargoner men kyckling. Jättegott!

Sädesärlor och framåtsändande

6 jul

Gatukontorets parkering är som gjord för framåtsändandeträning. Aldrig går Caisa så fint som just där. I kväll uppvaktades hon dessutom av ett gäng sädesärlor. De landade några få meter framför henne och promenerade sedan runt på sädesärlevis medan Caisa målmedvetet fortsatte framåt.

Tänk om hon hade kunnat nonchalera pilfinkarna i trädgården på samma överlägsna sätt.

Hårda spår med Effie

6 jul

DSCN3918

Effie med nosen i kärnan.

Två gånger har vi träffats på Frostavallen och lagt de första grunderna i spår. Effie har utvecklats från förbryllad  ”vad vill du matte” till intresserad ”jag vill framåt”. Sista spåret i torsdags plöjde hon gruset med nosen i spårkärnan. Nästa gång testar vi asfalt och fortsätter längta till skogsspår!

En spårande hund är inte lätt att fotografera. Fotografen ska helst gå bakom hunden för att inte störa men hur roliga bilder blir det – en svans och två bakben? Jag lyckades till sist få en bild från sidan som blev ganska skarp.

 

Oj vad rädd jag blev!

3 jul

Uppletande med båda hundarna. Kina fick träna på att sitta kvar medan Caisa letade. Inte anade jag att Kina skulle bli sååå laddad av att vänta. Caisas föremål låg långt ut. Jag vill förstärka hennes lust att gå djupt. Kina väntade och väntade allt otåligare.

Kinas tur. Tre föremål på olika djup, inget längst ut – sista föremålet kastade jag. Äntligen fick Kina springa. Full fart ut samtidigt som hon vänder sig om för att se om jag kanske ändå skulle kasta bollen också. Rakt in i en gran dundrade hon – studsade tillbaka och blev sittande alldeles stilla på baken med ena frambenet hängande i en konstig vinkel.

Tusen hemska tankar for genom huvudet. Jag kände försiktigt på benet. Kina gnällde och ville inte att jag skulle göra så. Sakta började vi gå mot bilen – Kina på tre ben. Efter ett tag började hon försiktigt stödja på benet –  men haltade.

Vi tog en paus. Kina hoppade upp i mitt knä. Jag funderade på att bära henne till bilen men innan jag rest på mig hoppade hon ner och sprang som om hon aldrig hade haft ont!

Nu sover hon. Hoppas allt fortfarande är bra när hon vaknar.

 

Dags hitta tävling till Caisa

1 jul

Molnigt och fuktigt men varken regn eller vind på Dansebanan i dag. Caisa gick som nummer två och Kina som nummer fem.

Upplägget för Caisa var en repetition av förra gången. Målet var att hon skulle gå rakt ut som jag pekade och ut på djupet även om det inte låg någon figge där. Det gjorde hon!Minns faktiskt inte hur många figgar och tomskick det blev.

Varför är det så långt till nästa söktävling?

Kina övade på fastrullen. Vid ett av skicken släppte hon rullen innan hon kom in till mig. Alla de andra gångerna behöll hon rullen hela vägen in. Är så nöjd med lilltösen!

Skickade henne kort sträcka till Inga-Lill innan vi gick in i rutan. Hon behövde litet pill på rullen för att upptäcka att den var där men sen tog hon den.