Sök i månens ljus

14 Nov

Senaste sökträningen. Ljust och fint när vi började – mörkt och månsken när vi slutade. Man borde ge sig ut i skogen på kvällen litet oftare även om vi inkräktar på de vilda djurens revir. Vi hörde dem men såg dem aldrig. Jag känner mig inte riktig bekväm med vildsvinen.

Och däruppe på himlen bidrar månen med sitt ljus.

Och däruppe på himlen bidrar månen med sitt ljus.

Det knakade och knäppte både här och där när Andreas Pärla var ute på ett av de sista slagen.

Aldrig tidigare har vi haft så många  roliga och naturliga gömställen. Träden låg på kors och tvärs. Ibland kunde hundarna hoppa över eller krypa under eller igenom men många gånger fick de springa runt om och sen gällde det att hitta rätt kurs igen. Inte alldeles enkelt för hundarna att lokalisera figuranter som låg väl dolda inkrupna i stora yviga granar. Granar är väldigt stora när de ligger ner och doftar starkt när de är nyfallna.

20131111163

Andreas pekhand lyser i mörkret.

 

Caisa gillade verkligen läget. Hon sprang stora, djupa och breda slag. Jag fick faktiskt vissla in henne flera gånger. Normalt vänder hon i luften när hon hör pipan –  även om hon har en figurant i vinden. Så icke idag. Det blev en flying helt på eget initiativ.

Hade nosen varit påkopplad hela tiden hade det blivit helt fantastiskt , men det var ändå roligt och se hennes glädje och energi. Hon har varit skendräktig och låg ett tag nu. Inte dags för skenvalpning än – kanske slipper vi den.

20131111170

Ögonen glittrar likt pärlor – men så heter hon Pärla också…

 

Kina har de senaste gångerna fått för sig att ”ut” betyder ta rullen – inte roligt alls. I dag hissade jag upp den fasta rullen riktigt högt och figuranterna gav godis före den lösa rullen. Hon lyckades med stort besvär ta rullen ute hos en av figgarna men gjorde inga försök att ta den för tidigt. Hoppas att det håller i sig. Inga tävlingar förrän nästa år så vi har tid på oss att befästa det.

Comments are closed.