Veterinärbesöksträning

22 Nov

Kina tycker väldigt illa om att gå till veterinären. På något vis tycks hon känna igen en veterinär även utanför kliniken om denne ska göra något undersökningsaktigt med henne. Hon har aldrig träffat annat än snälla veterinärer med stort lugn och oändligt tålamod. Visserligen har alla lömskt stuckit henne med en spruta efter en stund men den attacken har alltid belönats med godis. Ängslan går över när veterinären med sitt agerande visar att han/hon är nöjd.

Kinas olust har smittat av sig på mig och det blir situationen förstås inte bättre av. Efter en del funderande i går började jag träna både henne och Caisa på att gapa på kommando. Ja, inte gapa utan hjälp av mina händer men att inte bita ihop. Kina är makalöst stark i käkarna när hon biter ihop.

Hästkorv fick  båda att bli väldigt mjuka i munnarna. Övningen gillades! Litet sent att börja träna på detta dagen före veterinärbesöket men bättre sent än aldrig och faktiskt gjorde det nytta. Vet ännu inte om jag ska utvidga gapandet till att jag lägger fingrarna på tungan. Det tycker jag själv är obehagligt att utsättas för. Mycket är vunnet när Kina gapar utan ålande.

Kina ordinerades ögondroppar. Behöver jag säga att hon inte gillade dem? Första gången fick hon dem sittande på en bänk. Det ville hon inte vara med om nästa gång. Caisa for som en jojo upp och ner i sina försök att ta hennes plats. Kina gick sin väg.

Vad göra? Fram med klosaxen och båda hundarna ville som vanligt vara först. Jag brukar sitta på golvet med en hund i knät och den andra plats bredvid och förstås en skål med godis strategiskt placerad. Det stjäls frisk om tillfälle gives.

Börjar alltid med Caisa och med Kina förväntansfullt bredvid. Så gjorde vi i dag med. När det blev Kinas tur bytte jag saxen mot ögondroppar. Bytet godkändes i kombination med hästkorv.

Comments are closed.