Från rulle till skall och tillbaka till rulle

18 Dec

Caisas byte från rulle till skall är det bästa jag någonsin gjort i hennes sökträning. Caisa skäller mer än gärna och uppskattar verkligen att få skälla och belönas för det.

Jag upptäckte hur bekvämt det var för mig med skallmarkering. I min egen takt kunde jag ta mig ut till figgen utan att riskera livet i försöken att hinna med Caisa.

Bekväm som jag är försökte jag introducera samma markeringssätt hos Kina. Men Kina är en annan hund. Hon är inte så förtjust i att stå och skälla i väntan på att jag så småningom ska dyka upp. Tempot och intensiteten gick ner. Kina trivdes inte med att skälla på folk i skogen.

Bytet tillbaka till rulle gick snabbt och lätt – tyckte jag. Kina blev glad och jag med. Men på klubbmästerskapet markerade hon helt oväntat med skall igen. Jag förstod ingenting. På vår vanliga träning var hon helt fokuserad på rullen –  tills i måndags. Vi hade en ny figurant. Kina markerade exemplariskt med fasta rullen första gången och andra gången. Tredje gången skällde hon?

En massa tankar dök upp i huvudet. Satt rullen fortfarande för hårt? Var legan knepig inne i en gran? Men de senaste gångerna har skogen varit full av gömslen i liggande granar. Har jag haft för bråttom från lös till fast rulle?

Annette, den nya figuranten, som sysslat med sök  tidigare kom på att de två första gångerna hade hon suttit men den sista gången hade hon legat. På klubbmästerskapet låg båda figgarna. Har vi missat att ha figuranterna liggande? Tror Kina att hon ska skälla på liggande figgar men ta rullen på sittande?

Längtar efter att få testa teorin med liggande figgar. För säkerhets skull blir det lösrulle också. Tror det är mindre risk för skall om figgen håller fram en rulle än om hon ska ta sin egen fasta.

Comments are closed.