Rolig sökträning bland nerblåsta granar

24 Dec

Sökfolket är nog de enda som gläds åt de senaste stormarna. Alla kullfallna träd som erbjuder roliga och annorlunda gömslen. Det milda vädret i går bidrog också till att göra livet behagligare för annars frusna figuranter.

Hundarna fick verkligen använda nosen för att lokalisera figuranterna. Oftast var det inte möjligt att ta närmsta vägen till figuranten. Det gällde inte bara att lokalisera figgen utan också att hitta en väg in till henne. Det blev många snirkliga turer innan hundarna var ända framme.

Rutan var dessutom betydligt djupare än de stipulerade 50 metrarna. Mitt önskemål, eftersom Caisa inte gått så djupt som jag önskat ett tag, ville jag få möjlighet till långa skick. Det fick jag i dag. Caisa sprang verkligen ut på djupet. Sista figgen låg säkert 100 meter ut. Inga problem för Caisa men värre för mig. Jag behövde extra tid för att klättra över ett alla granar.

En av figgarna försökte Caisa gräva fram. Vi tror att det berodde på att det var så trångt i granen. Ingen plats att sitta och skälla. Grenar överallt. Resten av figuranterna behandlades respektfullt med skall på lagom avstånd.

Kina fick bara liggande figgar och bjöds dessutom på lösrulle. Inga tendenser till skallmarkering.  Några gånger tog hon den fasta rullen i stället för lösrullen. Har justerat den litet till och hoppas den sitter bra nu.

En liten undran dök upp efter att ha sett alla hundarna gå så bra i dag. Tycker hundarna det är roligare när rutan är knepig? Är det kanske så att vi tränar för enkelt? Jag vet att Caisa inte anstränger sig i andra sammanhang när hon tycker något är för enkelt. Nästa fråga blir förstås hur gör vi rutorna svårare. Inte alltid vi får hjälp av naturen själv.

Tråkigt var att  Tindra haltade när hon kom ur bilen –  inget sök för henne.

När vi kom hem haltade Kina på höger framben. Hon haltade inte i skogen efter träningen. Tror hon sträckte sig när hon hoppade ur bilen. Hon hade så väldigt bråttom in till husse.

Comments are closed.