Slentrian — all tränings fiende

13 jan

Hur lätt är det inte att hamna i slentrianträsket? Inte ens i söket har jag lyckats undgå det. Trots att jag alltid gör anteckningar om varje söktillfälle, har jag inte upptäckt min slappa träning förrän jag började fundera över ett problem hos en annan hund. Det fick mig att granska min egen träning.

Min självkritik (låter som en gammal vänsterromantiker) fick näring när jag hittade en del riktigt gamla anteckningar från Linustiden: Så noga vi var med alla detaljer och analyser av träningsresultaten! Så mycket roligare det var att träna på det sättet.

040420 Linus o Gunnel

Linus och jag i Fulltoftaskogen för tio år sedan. Foto: Kåre Sjöholm

Hög tid att planera och analysera mera. Jag tog upp det med dagens sökgäng och till min glädje köpte de mina idéer.

Vi började på en gång. I detalj gick vi igenom vad vi skulle göra med varje hund. Alla hade stenkoll på allt. Allt gick precis som vi planerat. Alla hundarna överträffade sig själva.

Vad gjorde vi då?

  • Vi tänkte!
  • Vi höll koll på den lilla vind som fanns.
  • Vi var noga – mycket noga med var figgarna gick ut i förhållande till gömställena.
  • Vi hade några pop-upper för raka skick,  fart och glädje.
  • Vi satsade på att få hundarna att göra framåtslag.

Inget märkvärdigt egentligen men bra resultat blev det och roligt hade både vi och hundarna – så nöjd!

 

 

 

 

 

Comments are closed.