Archive | februari, 2014

Den sista isen

16 feb

Den gångna helgen passade jag och hundarna på att ta favoritrundan längs Ringsjön. Vädret var ruggigt när vi kom dit. Det gillar vi för då får vi vara ensamma om stället. När vi gått halva rundan kom solen. Det gillade vi också.

Nästan all is var borta och jag vågade låta hundarna springa fritt. Så länge den svaga isen fanns kvar vågade jag inte riskera att de sprang ut på den. Båda uppskattade friheten och det öppna vattnet. Litet is som hade samlats  i några vikar glittrade som kristaller i solskenet.

Plötsligt la sig ett märkligt dis över allt. Det hände under den korta stund som det tog mig att ta en bild och sen flytta kameran från ögat. Jag trodde först något hänt med mina ögon. Solen såg jättestor ut.

Caisa har sedan hon var mycket liten tyckt om att klättra och balansera på allt från staket till träd, stenar och stubbar. Kina är inte lika välbalanserad. Mer än en gång har jag fått hjärtat i halsgropen när hon följt efter på Caisas äventyrligheter.

I dag var det dags igen. Caisa upptäckte ett träd som lutade ut över sjön. Glatt travade hon långt ut och högt upp. Kina följde aningslöst efter.  I viken nedanför låg vass is. Det gick  bra. Båda vände tillbaka utan att tappa balansen. Tack och lov!

 

Skördetid

7 feb

För snart nio år sedan fick jag en citronplanta. Den växte till ett litet träd. För att få plats i fönstret blev jag tvungen att beskära den ganska hårt. Det svider en hel del när man blir tvungen att stympa en vacker planta.

De bortklippta grenarna förvandlades till små sticklingar. De flesta klarade sig.  Några gav jag bort men en liten planta behöll jag. Den är tre år gammal nu och för första gången bär den frukt – sex nästan mogna citroner.

Solnedgång och alldeles ensamma vid Ringsjön

6 feb

Dagen började med ett besök hos världens bästa tandläkare och fortsatte med en ljuvlig promenad längs Ringsjön. Solen var på väg ned speglade sig i isen. Det var vindstilla och lite vår i luften. Kina sprang och sprang och sprang. Alldeles precis som hon brukar. Caisa, som är lite mognare, höll sig som vanligt nära mig.

Jag tycker om att se lyckliga hundar springa i full frihet.

En havsörn började cirkla över oss. Jag blev litet bekymrad. Kan en örn ta en Cattledog? Kina är inte så stor och är ganska yvig i sina rundor. Örnen försvann och jag andades ut.

Solen sänkte sig sakta ned mot horisonten och de gyllene strålarna ritade långa mönster i isen. Och det var dags att återvända hem efter ännu en skön promenad.