Caisa toppar pålen vid sjön

Mullvadshögar och gäss så långt ögat kan nå. Gässen försvinner när vi kommer, men mullvadshögarna är kvar – otroligt intressanta tycker båda hundarna.

Vi tränar framåtsändande och framförgående. Inte lätt att hålla riktningen förbi alla mullvadshögar. Det är länge sen vi var här. Det bidrar även till att göra stället intressant ur doftsynpunkt.

Stormarna har förvandlat bryggan till en flotte, eller egentligen två.

Resterna efter ett stort, sönderblåst träd står som en totempåle vid stranden. Någon har sågat bort sönderblåsta delar på ett fantasifullt sätt. Caisa upptäcker det först och innan jag hinner stoppa henne står hon längst upp. Efter att ha beundrat utsikten går hon ner och Kina byter plats med henne.

Och när trädklättringen var över var det dags för lite vegetarisk kost: mossa…