Archive | april, 2014

Sök i ljuvligt skir bokskog

29 apr

Skogen runt Gällhagsvägen i Fulltofta var vår i måndags. Den var så vacker att vi nästan glömde varför vi var där. Men så hade vi ju våra hundar som påminde oss.

Caisa är i högform just nu. Poängen vi missade på tävlingen ska inte missas nästa gång. Det blir kanske andra då men inte samma.

Vi ska bli mindre röriga och mer disciplinerade. Jag jobbar fortfarande med att motivera mig själv för den delen. Innerst inne tycker jag att det viktigaste är att hunden gillar jobbet och hittar sina figuranter men men så tänker inte domarna och så står det inte i regelboken. Bara att gilla läget.

Caisa är arbetsvillig, längtar efter att få springa ut. Det leder till en del tjat från mig om att hon ska vänta och sätta sig först. Efter en del funderande och resonerande har jag bestämt att testa flying. Då slipper jag mycket av lydnaden på stigen. Caisa behöver inte vänta. Jag behöver inte tjata.

Vi testade i dag. Jag satte Caisa strax innan stigen medan jag själv fortsatte framåt, stannade, visade henne riktningen och kommenderade ”ut” och ut sprang hon i full fart. Viktigt att fortsätta med att peka ut riktningen lika tydligt som när hon sitter på stigen. Är jag otydlig blir hon osäker.

Kan Caisa uppföra sig bättre hos figuranten? Även om hon inte grävt eller krafsat de senaste gångerna känns det ändå som att det kan titta fram igen. Hon vill också mer än gärna pussa figuranterna vilket inte är tillåtet på tävling. I dag fick figuranterna instruktionerna att säga backa om hon kom för nära och även att kommendera skall om hon inte skällde omedelbart. Det fungerade över förväntan. Vi testade också med gott resultat att figgen kommenderade sitt och skall.

Nästa gång ska jag ställa henne inför flyingen.

Nästa gång  ska  figgen hjälpa med kommandon – backa, sitt eller skall.

 Nästa gång ska jag tänka på att omskick på samma sida kan underlätta för hunden att hitta

Fortfarande funderar jag på hur jag ska göra med figgens belöning? På tävling ska Caisa inte gå fram till figuranten. Kan man låta figgen belöna senare eller på stigen? Hur bibehåller man förväntan även om belöningen ibland kommer väldigt sent.

En hare vid första apporten

25 apr

Första gången vi råkat ut för vilt i spåret. En jättestor hare låg och tryckte vid första apporten. Den var nästan lika stor som Kina.

140424 spår

Kinas spår, 820 meter.

Kina hade precis satt sig vid apporten när haren tyckte att jag kom för nära. Jag var ju i slutet av spårlinan när Kina stannade vid apporten. Kina var så inställd på belöning att hon blev sittande. Litet svårt att välja mitt spår och inte harens tyckte hon efter att den extra godistilldelning var uppäten.

Efter att Kina börjat med att markera snitslarna försöker jag nu klara mig utan den hjälpen. Det finns ledtrådar i skogen men ibland är de förvillande lika. I dag gick jag slalom över traktorspår och runt lövträd i granskogen.

Dagens spår blev enligt GPS:en 820 meter. Det låg i 75 minuter och bjöd på äng, granskog, bok och björkskog, skogsväg med gräs i mitten och sankmark. Vi behövde 25 minuter för att ta oss runt. En hel del tid spenderades på haren.

Visst finns det tior på krypet…

22 apr

Äntligen kom Caisa och jag i väg på en söktävling efter alla bortlottningar och löp. Vi höll på att  missa denna också. Helt plötsligt kunde jag inte stänga bakluckan. Tanken att åka med en fladdrande baklucka fanns bara inte. Tack och lov lyckades Kåre fixa den i tid.
Mot Hässleholm och måndagens söktävling.

140421 Caisasök

403,25 poäng fick vi ihop varav 182 på söket. Vi behöver bli bättre på lydnaden på stigen. Ett tag tänkte nog Caisa att hon skulle ta hand om specialen på egen hand men sen lyssnade hon på mig. Bortsett från ”röran” på stigen är jag så nöjd med henne. Raka, energiska slag med bra täckning nästan varje gång.

Vid ett av slagen i slutet av rutan tyckte jag att hon var ute länge. Jag började tro att hon fortsatt in i elitrutan och visslade på henne. Det ska jag aldrig mer göra. Hon kom förstås fastän hon förstått att det fanns en figge där ute. Jag såg det inte men tävlingsledaren berättade det efteråt. Hon ville ut igen på en gång och den här gången fick hon figuranten.

Under hela avsökandet hade jag ett mantra i huvudet. Vad vill Caisa? Vilken sida intresserar henne? Även om jag bestämmer vart jag vill skicka så finns det utrymme för att ta hänsyn till vad hennes nos informerar om. Ska lägga den taktiken på minnet. Det lönade sig verkligen att lita på Caisas nosriktning.

Lydnaden har alltid varit vår akilleshäl. Redan när jag anmälde oss hade jag bestämt mig för att avstå platsen. Caisas platsliggning har visserligen blivit mycket bättre men ännu känner jag mig inte mogen för att testa den på tävling.

Första momentet börjar med en utgångspunkt där mestadels ett antal andra hundar redan suttit. Så mycket dofter! Vi brukar få fokuseringsproblem där. Den här gången hade jag bestämt mig för att inte börja förrän Caisa var färdig att lämna detta doftparadis. Inte så litet förvånad blev jag när hon tog kontakt redan när tävlingsledaren sa marsch. Jag gillar tydliga tävlingsledare. Litet studsig var hon i början och positionen var väl inte alltid optimal men ändå rätt ok.

Framförgåendet kommer alltid som en befrielse från fotgåendet – betyg 9. Platsläggande med gnäll och inkallning med skall var nya påhitt.

Krypet trodde jag knappast var sant – lågt, rakt och jämnt tempo. Visste inte förut att det fanns tior i det momentet.

Skogen genom barnbarns ögon

16 apr

DSCN5022

Jakttorn, stegar, kojor och stugor i stort antal inspekterades och testades vid onsdagens skogspromenad med barnbarnen Oliver och Nellie. En koja låst med kodlås var förstås en oemotståndlig utmaning som trots deras tappra försök förblev låst.

DSCN5028

Mest spännande var nog en liten jaktstuga som stod olåst. Mjölken i skåpet luktade inte gott. Bestick och porslin var minst sagt smutsiga.

DSCN5018

Nellie hittade en sopborste som hon gärna hade använt. Oliver och jag avrådde. Oliver hittade en såg men vidare tester stoppades av säkerhetsskäl.

DSCN5013

Järnspisen var spännande. Oliver hade sett en liknande tidigare men för Nellie var den ny. Många undringar om hur eldning och matlagning fungerat.

DSCN5047

Stora nedblåsta träd är alltid lika spännande både att klättra i, balansera på och undersöka. Det stora risiga hygget som jag brukar gå runt gav upphov till förtjusta rop från båda barnen.

 

Barnbarnsbesök

16 apr

När man i vardagslag inte har sina barnbarn på gångavstånd hinner mycket hända mellan besöken. Inte trodde jag förra gången jag träffade Oliver och Nellie att de den här gången skulle sitta vid frukostbordet och analysera vad som händer på Krim och i Ukraina.

Samtidigt som jag sörjer över att de ska behöva höra om hur Putin och hans anhängare agerar gläds jag över barnens kloka resonerande. Det finns hopp om framtiden

Kina och snitslarna

11 apr

Så har Kina upptäckt sambandet mellan spår och snitslar. Senaste spåret stannade hon under varje snitsel. Jag tror det var vittringen från dem som lagt sig nedanför.

De pyttesmå apportpinnarna som vi använt de senaste spåren har skärpt hennes uppmärksamhet på allt i spåret. Kvisten som jag bröt av för att inte få i ansiktet kollades, likaså mossan på stengärdet där jag satt min hand när jag klättrade över.

Om något bekymrar mig så är det i så fall att det tar tid att vara så noggrann. Jag måste också lära mig att tolka hennes nosande. Är det en apport hon letar efter eller är det något annat som spårläggaren lämnat efter sig.

Rolig hon är min goa hund 🙂

Kina gräver figgen fram

6 apr

Lite kallt och ruggigt. Temperaturen har nätt och jämt tagit sig över nollan. Så känns det i dag när sökträningen ska börja. Men det är ju första gången med sommartid.

13071258703_00da6da470_oKina får börja. Efter allt elände med Caisas blindmarkeringar vill jag inte riskera att hamna i samma träsk med Kina. Dagens övning är tänkt som vaccination mot detta. Figuranterna utrustas med lösrulle och godis. Kina själv har förstås sin fasta rulle. Hos de första figgarna erbjuds hon först godis och sedan den lösa rullen. Arrangemanget uppstattas av tösen.

Tanken är att Kina när hon känner vittring från en figurant ska tänka: bjuds det på godis, finns det en lösrulle? Om ingetdera finns, ta den fasta rullen.

Andra slaget på vänster sida blir väl snett. Kallar in henne: inte bra. Hon blir osäker. Om jag ska bryta hennes sök måste jag tänka på att hon ska uppfatta det som något roligt och bra. Nåja, det löser sig.

Sista figgen ligger i en grop med plywoodskivor över hela hålet. Meningen är att Kina ska ta den fasta rullen där. Först försöker hon gräva sig in till figgen och när det inte lyckas går hon tillbaka till att skallmarkera. Figgen sticker ut handen och då kommer hon ihåg sin fasta rulle och tar den. Vi behöver öva mera med många heldolda figgar för att få in automatiska rullmarkeringarna där.

11629295686_5389fb9d7d_oCaisa är riktigt taggad. Att vi får vänta en stund utanför rutan tänder henne ännu mer. Tror jag ska prova det fler gånger.

Dags att införa variabel belöning hos figgarna. Caisa har ett tag fått sätta sig hos mig och vänta på tillåtelse att gå fram till figgen för att få sin belöning. I dag lämnar vi figgen och går några meter mot stigen innan figgen ansluter och Caisa får sin belöning. Det fungerar över förväntan. Hos första figgen hade vi kunnat strunta i belöning. Caisa visar tydligt att hon vill fortsätta över på andra sidan så snart vi vänt oss om och börjat gå från figgen mot stigen.

Fortfarande behöver vi träna på att Caisa ska hålla avstånd till figuranten när hon skäller. Hon backar på tillsägelse men det duger inte på tävling. Bäst markeringar har hon på nergrävda figgar. Hon skäller alltid bra men antalet skall per sekund ökar när figgen är oåtkomlig.

Senaste veckans uppletandeövningar för att träna riktning gör nytta för båda hundarna. Det fortsätter vi med, inte minst för att både de och jag har roligt.

Sammanfattningsvis var det en riktigt lyckad dag med engagerade och trevliga träningskamrater och goa glada hundar. Bonus att Martina kunde delta igen även om hennes brutna arm inte läkt färdigt.

 

Glömd matlåda – som skrivbordsbild…

5 apr

Vaknade före klockan ringde i dag vilket som vanligt innebar att jag blev försenad till lördagssöket i Hässleholm. Värst av allt så glömde jag mina goa mackor med stekt spätta i kylen. Det blev till att dricka kaffe och äta äpple i skogen.

140405-Fiskmackor

Som en påminnelse inför fortsatta sökövningar lade maken in en bild på matlådan som skrivbordsbild i datorn. Ack ja, vissa är lättroade…

Kina testar småpinnar i spåret

2 apr

Kinas senaste spår gick till större delen i granskog där skogsmaskiner nyligen gallrat. Mycket färskt granris som var både  svårforcerat och doftrikt. Ungefär 75 meter med en vinkel gick i tjockt frodigt och vanligtvis smakligt gräs. Fast i dag  betade hon inte.

DSCN4801

Kinas småapporter och hennes favvis: belöningsbollen.
Det var första gången som jag använde så små apporter.

I vanlig ordning tog hon det lugnt i starten. Det hade inte varit fel om hon visat större engagemang och tempo tänker jag, samtidigt som jag är så nöjd med att hon går så exakt i spåret. Jag har aldrig stött på en noggrannare eller mer lättläst hund. Tänker litet på Åkes Zacko, en rottweiler som aldrig hade bråttom i spåret och som alltid kom dit han skulle med alla apporter med sig. Inget drag i linan där heller.

Kina har också alla apporter med hem. I dag var det skogspinnar, små skogspinnar. Litet förvånad såg hon ut när hon hittade den första. Den var så liten att den inte syntes  i munnen när hon plockat upp den. Hon har på eget initiativ börja hämta apporterna. Jag tyckte nog det var bättre med sittmarkeringarna som hon hade innan. Får se hur vi gör med det i fortsättningen.

Hur går vi vidare? Fler och svårare vinklar men färre apporter nästa gång. Längre spår för att se hur uthållig hon är.

Caisa fick leta grejer i motvind ungefär 70 – 80 meter ut på ett hygge med mycket granris, hjulspår och gyttjepölar. Rutan var ovallad vilket innebar att hon först sprang runt hela rutan innan hon började leta ordentligt. Jag skickade i motvind för att få henne att tro på att det finns något där ute även om det inte känns på stigen. Roligt att se hur hon ökade tempot när hon fick vittring halvvägs ut i rutan. Hoppas att hon överför den erfarenheten till söket också.