Visst finns det tior på krypet…

22 apr

Äntligen kom Caisa och jag i väg på en söktävling efter alla bortlottningar och löp. Vi höll på att  missa denna också. Helt plötsligt kunde jag inte stänga bakluckan. Tanken att åka med en fladdrande baklucka fanns bara inte. Tack och lov lyckades Kåre fixa den i tid.
Mot Hässleholm och måndagens söktävling.

140421 Caisasök

403,25 poäng fick vi ihop varav 182 på söket. Vi behöver bli bättre på lydnaden på stigen. Ett tag tänkte nog Caisa att hon skulle ta hand om specialen på egen hand men sen lyssnade hon på mig. Bortsett från ”röran” på stigen är jag så nöjd med henne. Raka, energiska slag med bra täckning nästan varje gång.

Vid ett av slagen i slutet av rutan tyckte jag att hon var ute länge. Jag började tro att hon fortsatt in i elitrutan och visslade på henne. Det ska jag aldrig mer göra. Hon kom förstås fastän hon förstått att det fanns en figge där ute. Jag såg det inte men tävlingsledaren berättade det efteråt. Hon ville ut igen på en gång och den här gången fick hon figuranten.

Under hela avsökandet hade jag ett mantra i huvudet. Vad vill Caisa? Vilken sida intresserar henne? Även om jag bestämmer vart jag vill skicka så finns det utrymme för att ta hänsyn till vad hennes nos informerar om. Ska lägga den taktiken på minnet. Det lönade sig verkligen att lita på Caisas nosriktning.

Lydnaden har alltid varit vår akilleshäl. Redan när jag anmälde oss hade jag bestämt mig för att avstå platsen. Caisas platsliggning har visserligen blivit mycket bättre men ännu känner jag mig inte mogen för att testa den på tävling.

Första momentet börjar med en utgångspunkt där mestadels ett antal andra hundar redan suttit. Så mycket dofter! Vi brukar få fokuseringsproblem där. Den här gången hade jag bestämt mig för att inte börja förrän Caisa var färdig att lämna detta doftparadis. Inte så litet förvånad blev jag när hon tog kontakt redan när tävlingsledaren sa marsch. Jag gillar tydliga tävlingsledare. Litet studsig var hon i början och positionen var väl inte alltid optimal men ändå rätt ok.

Framförgåendet kommer alltid som en befrielse från fotgåendet – betyg 9. Platsläggande med gnäll och inkallning med skall var nya påhitt.

Krypet trodde jag knappast var sant – lågt, rakt och jämnt tempo. Visste inte förut att det fanns tior i det momentet.

Comments are closed.