Archive | juni, 2014

Regnskog i Misseröd

23 jun

Oj vad det växer efter regnet. Vi tog en tur i Misseröd. Gräset växte på sina ställen i midjehöjd och hundarna betade gräs.

Kina hittade en stubbe som stack upp en bra bit över den täta vegetationen. Caisa var inte sen att göra henne sällskap. Trots att jag borde ha vant mig vid hur högt en cattledog hoppar utan ansats blir jag ändå emellanåt förvånad över hur de till synes utan ansträngning lyfter rakt upp.

Den här stubben var så hög att de inte fick hoppa ner på egen hand. Jag ville absolut undvika att de landade på något farligt som inte syntes i allt det gröna.

Först var de ganska oförstående när jag visade att de skulle kliva ut på min ena axel och sen långsamt kana ner på marken. Helt onödigt tyckte de men inte jag.

Svarte Kärr på Hovdala

16 jun

Sol, varmt och flåsiga hundar som gav järnet i den kuperade sökrutan. Stigen gick uppe på en ås med mer eller mindre branta stup på båda sidor –  gott om skrevor att gömma sig i.

Caisa var så söksugen att hon tjuvstartade på första skicket. Länge sen det hände men så har hon också fått ta det lugnt ett tag. Även om veterinären sa att hon kunde träna som vanligt trots blodörat har det ändå känts bra att slå av på tempot några dagar.

Vi fortsätter träna flying och försök till ordning och reda. Caisa vill väldigt gärna hälsa på figgen när jag kommer ut på påviset. Jag har hittills sagt ”fot” och belönat när hon stannat hos mig. Det har väl fungerat så där.

I bilen på väg hem insåg jag att jag gjort om samma fel som så många gånger förr. Om en övning inte fungerar, gör inte om den på samma sätt. Tänk efter och gör om men annorlunda!

Hur ska jag då göra nästa gång? Först och främst ska jag inte ”hjälpa/ stjälpa” henne med ”fot”. Hon ska så klart själv få upptäcka vad som betalar sig – att gå fot hos mig. Figuranten ska vara helt passiv och ointressant. Kanske ska vi till och med låta denne ligga kvar en stund medan Caisa och jag går mot stigen. Figuranten kommer sen efter och halvvägs in får Caisa sin belöning av figgen medan jag fortsätter till stigen för flying.

Det finns som vanligt många tänkbara alternativ till hur hon ska belönas; funderar vidare på det.

Kinas första figge –  Ingrid låg uppe i ett jakttorn; en helt ny erfarenhet för Kina med både osynliga och ouppnåeliga figgar. Tur vi har figuranter som varken lider av svindel eller klaustrofobi. Ingrid var försedd med en lösrulle som hon vid behov skulle kunna släppa ner från tornet.

Kina kände vittringen runt tornet och sprang runt, runt och letade. Det händer att hon går tillbaka till skallmarkering når hon inte förstår var figuranten är men känner vittringen. Inget jag vill ska hända därför släppte Ingrid ner en lösrulle innan Kina började skälla. Kina plockade lättad upp lösrullen och levererade den till mig.

Men fortfarande var hon mycket förbryllad vilket märktes på påviset. På något sätt visste hon inte riktig vad hon skulle tro. Det luktade människa men ingen människa kunde lokaliseras. Halvvägs ut på påviset, när vi var i nivå med tornets ovansida, upptäckte hon Ingrid. Det blev fullt drag i kopplet och väl framme vid tornet försökte hon ta sig upp för stegen. Stor lycka när Ingrid kom ner.

Vi behöver fler kluriga gömmen till figuranterna. Roligare för både hundarna och oss. Dessutom lär hundarna sig mer. Men vad kan man hitta på utan att göra åverkan på naturen eller behöva ett större släp till utrustningen?

 

 

Rally Goodbye – för Kina

8 jun

Kina har alltid varit snabb att sätta sig i fotgåendet. I några veckor har vi tränat extra på rakt och lagom långt fram. Hon gillar det. Det gör vi båda 🙂

Nu är det tyvärr så att det krockar med rallyn där man inte alltid ska sätta sig vid halterna. Inte heller ska man alltid sätta sig på vänster sida. Allt som oftast ska man sätta sig mitt fram. Är man snabb och det är ju Kina hinner man sätta sig ett par gånger på väg mot mitt framför. 270 grader vänstersnurr rymmer också många tillfällen till sitt.

På tävlingen den 6 juni tappade vi 30 poäng på snabba sitt. Fel övning heter det och ger 10 minus varje gång hunden sätter sig när det inte står sitt på skylten.

Kina kan naturligtvis lära sig att inte sätta sig förrän jag säger ”sitt” alternativt att jag lyckas säga ”stå” eller dirigera fram henne innan hon hinner sätta sig. Frågan är om jag vill riskera hennes för tillfället underbara sitt bara för rallyns skull?

Det vill jag inte! Resultatet blir i stället att Kina får vänta med rally tills hon närmar sig sin pensionering 🙂

Åttans frestelse var för dagen laddad med skinka. Många hundar lät sig frestas. En liten glad beagle kunde absolut inte stå emot utan plockade upp först den ena sen den andra burken. Matte var inte lika road som publiken. Tänk vad rart och charmigt det ser ut när det inte är ens egen hund som attackerar frestelserna.

Kina och jag har tränat mycket på åttan och i dag lyckades vi faktiskt passera skinkburkarna utan nosande. Ansträngningen var dock så stor att vi hamnade på fel sida om en kon vilket innebar att åttan blev felgången – minus tio för förarfel eller om det nu hette fel övning.

40 minuspoäng på ”fel övning” är mycket. Tio av dem kan vi få bort utan allt för mycket besvär eller tveksamheter men de trettio på excellenta sitt är en annan historia.

Vippöra

3 jun

Caisas blodöra tillhörde de lindrigare varianterna. Det var bara tippen längst ut som var blodfylld. Snabbt och lätt sprutade blodet ut när veterinären punkterade örat.

Caisa var väl inte överförtjust i behandlingen men med litet skinka som belöning accepterade hon cortisonsprutan efteråt. Nu får vi se om det räcker med detta. Inte ovanligt att blodöron kommer tillbaka.

Örat har nästan rest sig helt. På en collie hade inte vippet varit tillräckligt men på en cattledog ser det ganska charmigt ut.

Caisa har fått blodöra

3 jun

Ingen aning om vad som hänt men resultatet är ett blodöra.