Archive | februari, 2015

Inte som planerat men bättre

21 feb

Sökträning på Hovdala i dag. Marken visade sig ha blivit dubbelbokad. I efterhand kan vi konstatera att det var ett lyckokast för oss som fick leta ny mark. Oplanerade utmaningar för både folk och hundar och tänk så bra det blev!

Nya stället var tämligen obekant för oss, vilket bland annat ledde till att rutan blev för djup. De branta backarna gjorde också att både hundar och människor fick anstränga sig litet extra – träningsvärk väntar i morgon. Stigar som gick på kors och tvärs förvillade alla.

Insåg hur lätt det är att fastna i gamla upplägg fast man tycker att man varierar sig. När då, som i dag, ingenting blev som planerat och vi tvingades att tänka om under resans gång, blev man smått salig när allt blev så otroligt bra.

Varma tankar till träningskompisarna som gjorde denna dagen så lyckad

 

Caisas problemlösning

18 feb

I morse fick hundarna dela på en torr brödskalk. Kina åt snabbt som ögat upp sin. Caisa var inte lika sugen utan letade i stället efter en plats att gömma sin på.
Kina var som ett plåster efter henne, väntade bara på ett tillfälle att ”gräva upp” Caisas bit. Caisa insåg förstås vad som skulle hända om hon gick för långt från sitt ”gömda” byte. Det började bli jobbigt att vakta. Caisa vankade runt i köket och letade efter en säker plats.

Så kom snilleblixten, med bestämda steg travade hon bort till mig och la den halvt uppblötta skalken i mitt knä. Självfallet tackade jag för hennes förtroende och tog över vakten.

 

Sök vid Dansebanan i ljuvligt väder

10 feb

Kina fick ett återfall till skallmarkering hos näst sista figgen. Det var en bra markering men inte rätt sort. Ronnie påminde henne om rullen och då tog hon den. Tror hon var trött. Sista figgen rullmarkerade hon utan minsta skall.

Påviset var så ivrigt att det kom ett litet gläfs hos de två första figgarna. Provade att försiktigt bromsa och säga fot och stanna några meter innan nästa figge. Det fungerade. Hon satt lugnt och tyst medan figgen reste sig och kom fram till henne och belönade.

Caisa älskar verkligen sök. Jag har gett upp försöken att sätta henne innan vi kommer fram och får rutan visad. När hon väl hade lärt sig bli sittande i stället för att smyga efter mig började hon värma upp skallet medan hon väntade. Varför bråka om det? Nu får hon följa med när jag blir visad rutan.

Många bra slag  – både djupt och lagom långt framåt. För det mesta rättar hon upp sig av sig själv om hon kommit snett och de få gånger hon inte gör det blir det bättre om jag skickar mot det oavsökta området från en punkt längre fram på stigen än om jag stoppar henne och skickar om. Hon jobbar bäst när hon känner att jag är nöjd och inte stör hennes sökglädje genom att lägga mig i.

Vi hann med både budföring och uppletande förutom söket. Jag har undrat mycket över varför uppletande som de flesta hundar gillar ändå inte alltid lyckas på tävling. I dag testade Lisbeth och jag att byta grejor med varandra. Vi la ut alla sju föremålen samtidigt. Caisa började. Hon plockade snabbt och lätt tre av mina. Vi bytte till Lisbeths Uzo efter tre föremål.

Jag vet ju inte om mina grejer råkade ligga precis där Caisa sprang eller om hon inte förstod att Lisbeths föremål också ingick i upplägget. Värt att testa nästa gång.

Kina, som inte alltid är så tänd på att leta apporter, fick se när Lisbeth la ut dem. Det gillade hon!

 

Kaninjakt med boll

8 feb

Medan jag roade Caisa med uppletande fick Kina jaga sin favvisboll i skogen bakom klubben i Hörby.

Plötsligt ser jag Kina accelerera i en alldeles otrolig fart efter bollen. Det var inte bollen utan en kanin. Inte många meter mellan kaninen och Kina när båda försvann ur sikte. Efter en del nervöst fumlande fick jag fram visselpipan och blåste för allt vad jag var värd. Efter något som kändes som en evighet hörde jag Kinas pingla. Vackrare musik finns inte.

Skulle precis skicka ut Caisa för att leta upp den som jag trodde försvunna bollen när jag ser den i munnen på Kina. Tokan hade jagat kanin med bollen kvar i munnen!

Mullvadarnas högar Caisas utmaning

5 feb

150205 Orup-4

Kameran fick följa med på träningen vid Orups idrottsplats i dag. Inte mycket bevänt med gräsmattan där, sedan några töntar ägnat sig åt bilkörning på den blöta och mjuka marken. I dag var eländet dolt av snö. Mullvadarna har också varit aktiva. Massor med högar av varierande storlek.

Ända sedan Caisa fick för sig att gräva ner apportbocken i en mullvadshög på en tävling för några år sen, har jag så ofta jag kunnat, tränat bland mullvadshögar. Ja, Caisa grävde förstås upp apporten efter ett nytt kommando men nollan var oundviklig.

I dag gömde jag uppletandeföremål bakom mullvadshögarna. Inget grävdes ner.