Sök vid Dansebanan i ljuvligt väder

10 feb

Kina fick ett återfall till skallmarkering hos näst sista figgen. Det var en bra markering men inte rätt sort. Ronnie påminde henne om rullen och då tog hon den. Tror hon var trött. Sista figgen rullmarkerade hon utan minsta skall.

Påviset var så ivrigt att det kom ett litet gläfs hos de två första figgarna. Provade att försiktigt bromsa och säga fot och stanna några meter innan nästa figge. Det fungerade. Hon satt lugnt och tyst medan figgen reste sig och kom fram till henne och belönade.

Caisa älskar verkligen sök. Jag har gett upp försöken att sätta henne innan vi kommer fram och får rutan visad. När hon väl hade lärt sig bli sittande i stället för att smyga efter mig började hon värma upp skallet medan hon väntade. Varför bråka om det? Nu får hon följa med när jag blir visad rutan.

Många bra slag  – både djupt och lagom långt framåt. För det mesta rättar hon upp sig av sig själv om hon kommit snett och de få gånger hon inte gör det blir det bättre om jag skickar mot det oavsökta området från en punkt längre fram på stigen än om jag stoppar henne och skickar om. Hon jobbar bäst när hon känner att jag är nöjd och inte stör hennes sökglädje genom att lägga mig i.

Vi hann med både budföring och uppletande förutom söket. Jag har undrat mycket över varför uppletande som de flesta hundar gillar ändå inte alltid lyckas på tävling. I dag testade Lisbeth och jag att byta grejor med varandra. Vi la ut alla sju föremålen samtidigt. Caisa började. Hon plockade snabbt och lätt tre av mina. Vi bytte till Lisbeths Uzo efter tre föremål.

Jag vet ju inte om mina grejer råkade ligga precis där Caisa sprang eller om hon inte förstod att Lisbeths föremål också ingick i upplägget. Värt att testa nästa gång.

Kina, som inte alltid är så tänd på att leta apporter, fick se när Lisbeth la ut dem. Det gillade hon!

 

Comments are closed.