Spårglädje

26 mar

Gårdagens lyckade spår lockade till fortsättning i dag. Nu ville jag ha ett hårt spår. Orupssjukhusets parkering brukar inte vara full. Det var den inte i dag heller. Enstaka bilar närmast sjukhuset sen tomt.

Jag la ett u-spår med extra vinklar. Vinklarna kom tätt. Raksträckorna följde parkeringslinjerna. Där det saknades linjer snitslade jag med små små leversnittar.

Så satte jag mig i bilen med Bodil Malmsten. Ja, inte hon personligen utan Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Hur kommer man på en sådan titel? Lockar till läsning. Efter femtio sidor var det dags för påsläpp. Vad ser jag när jag tittar upp från boken? Jo, en karl med med två lösa hundar travande över hela parkeringen.

Fanns det någon mening med att ens försöka? Jo, jag ville ha slutapporten om den nu fanns kvar.

Tog ut Kina, gick fram till startpunkten, väntade på att hon skulle doppa ner nosen. Jag behövde inte vänta länge, sakta men väldigt säkert sniffade hon sig framåt. Litet snurrande i första vinkeln men sen inga problem. Mina leversnitslar var förstås borta men det gick bra utan också. Stor glädje hos både Kina och mig när vi kom fram till slutapporten – den senaste favvisbollen.

 

Comments are closed.