Vila – vägen till bättre resultat?

11 apr

DSCN5805

Fikapaus med genomgång av dagens övningar avslutar alltid sökträningen.

 

Hovdala i ljuvligt vårväder men helt utan fågelsång. Någon slags motortävling alldeles i närheten sprider både avgaser och oljud.
Men, men i trevligt sällskap och bra träning glömmer man störningarna.

Kina har vilat från söket ett tag men inte glömt hur det ska gå till. Fyra figgar varav en helt dold hittade hon i dag. Den tredje blev en ”kan själv”. Efter ett tomslag på vänstersidan anade hon den dolda tredjefiggen som låg en liten bit längre fram. Kina var nära mig när hon kände vittringen och jag provade en inkallning som hon lyssnade till.
Nytt tomskick på högersidan. Rakt och snabbt ut, djupt och bra framåt. Precis så mycket framåt att hon kunde göra en alldeles egen flying till tredje figgen.

Caisa som löper fick avstå från sök. I stället fick hon ett spår bland torra boklöv.
Väldans vad apporterna gömmer sig för ögat i sådana löv. Caisa sittmarkerade alla men fick dessutom visa mig några av de minsta  genom att frysmarkera med nosen.
Spårupptaget var en ruta på ungefär 10 x 8 meter. Det gick så bra att jag så smått började fundera över att försöka komma med på en spårtävling. Upptagsrutan är större i hkl men jag tror inte det har så stor betydelse så länge hunden förstår att välja rätt riktning.
Jag hade snitslat spåret noggrant för att säkert kunna se att hon gick i kärnan. Det gjorde hon. Tror aldrig hon var längre än en meter från mina fotspår.

Minns inte när Caisa senast spårade, men uppehåll är tydligen väldigt bra för både intresset och lusten. Vi borde kanske ha fler pauser i träningen?

 

 

 

Comments are closed.