Spår med Effan och Caisa

19 apr

Effie markerade inte apporterna tydligt nog för att Karin skulle se det på deras gemensamma debut i AKL Läge att träna extra på tydliga markeringar. Jag la ett spår på runt 350 meter med många vinklar och apporter. Marken hade korsats av vilsna orienterare så vi hade många snitslar till hjälp för att se att Effie följde mitt spår och ingen annans. Det gjorde hon.

Målet med övningen var att Effie skulle stanna men inte plocka upp apporterna. Karin skulle klicka i samma ögonblick som Effie satte nosen på apporten och sen supergodis. Efter några pinnar hade Effie förstått hur det fungerade och det blev tydliga stopp vid varje apport.

Nästa steg var att hon efter klick o belöning skulle peka med nosen på apporten som vi lät ligga kvar på marken. Ibland försvinner små apporter ner bland löv och gräs och blir alldeles osynliga för ett mänskligt öga men inte dolda för en hundnos. Då är det bra att hunden kan visa var pinnen ligger. Tog inte många apporter förrän Effie förstått vad ”visa” betydde.

Nu återstår bara att nöta in det hela.

Caisas tur. Karin la ett spår åt Caisa i det som en timme tidigare hade varit vår sökruta och en del av orienterarnas tävlingsbana. Det måste ha funnits massor med spår där. Spännande att se om hon skulle hålla sig till rätt spår hela tiden.  Spåret blev  500 meter – minns inte hur många apporter.

Förutom störningen med korsande spår ville jag öva särskilt på spårupptag. I högre klass ska hunden leta upp spåret i en ruta. Den tänkta upptagsrutan la vi parallellt med grusvägen. Spåret passerade 15 – 20 meter in. Caisa gick rakt ut och vinklade direkt åt rätt håll. Så nöjd med tösen.

Tänk att det är så mycket roligare för både mig och Caisa att gå ett spår som någon annan än jag lagt.

Comments are closed.