Solsken men oj vad det blåste

19 maj

Vi åkte ner till Orups idrottsplats i eftermiddags. Tanken var att träna lydnad men när jag kände hur vinden tog i bestämde jag mig för att lägga spår på fälten också. Jag spårar nästan bara i skog. Tycker det är så mycket roligare än att trava runt på kala ytor. Ett problem med öppen mark är dessutom att komma i håg hur spåret går. Finns ju inga träd att sätta snitslar i. På Orupsfälten kan man använda brunnarna som sticker upp med ungefär 50 meters lucka som riktmärken.

Kina fick ett spår på ungefär 250 meter och Caisa ett på 500. Båda spåren fick ligga drygt en timme. Kinas började i hård motvind. Hon kände spåret långt innan vi var framme vid starten. Tog chansen och lät henne leta upp början med egen nos. Litet zickzackande fram till första apporten sen gick hon som på räls.

Caisas spår började som ett U. Sidovinden var så stark att hon fick vittring från det andra benet i U:et innan vi kom fram till starten. Vi gjorde ett nytt påsläpp för att få med hela spåret. Övningarna med hårda spår har verkligen gjort nytta. Mycket lättare att se när Caisa är i spårkärnan och när hon kommit bredvid.

Comments are closed.