Archive | oktober, 2015

På spårkurs med Jens från SWDI

29 okt

Förväntan – nyckeln till alla goda resultat. Ju större förväntan desto mindre störningskänslig hund. En belöning är bara en belöning när hunden uppfattar den som en sådan så det gäller att hitta rätt belöning för varje moment.

Hunden ska vara mer motiverad efter ett pass än före! Caisa har mer än en gång satt sig på ändan och vägrat lämna appellplanen när jag tyckt vi varit färdiga. Hur har jag tränat då? Vet inte –  men något att fundera över och försöka upprepa.

Att spår inte är självbelönande hade jag först svårt att ta till mig. Visst är det självbelönande om hunden får välja sina egna spår men vi vill ju att den alltid ska följa våra spår och då behövs en förväntan på belöning.
Kinas näst sista spår gick på ICA:s nästan fulla parkering bland bilar och människor. När hon kom till det tänkta slutet och fick en snusdosa med leverpastej framför nosen valde hon att fortsätta spåra. Jättebra tyckte jag tills Jens förklarade att belöningen i Kinas ögon inte var stor nog för att skapa förväntan inför kommande spår. Hmm – dags att planera för bättre belöningar.

Ringa in vinklar. I min tidigare spårvärld var det helt ok. Nu vet jag bättre. Ringar hunden har den tappat spåret.

Stegra i varje pass. Det gillar jag! Man ska inte träna det som hunden redan kan. Bortsett från att det är slöseri med tid som kunde användas till bättre och roligare saker blir hunden uttråkad – jag med. Det undviker man bland annat genom att föra träningsjournal.

Spårsnål var ett nytt ord. Det betyder, att du trots att spåret inte fungerar, ändå väljer att fullfölja det bara för att du lagt det. Bryt, tänk och gör annorlunda!