Vila med spår

20 Nov

 

Öga nummer två opererades i tisdag. Nu väntar ytterligare tre veckor utan fysiska ansträngningar.  Börjar bli svårt att hitta på saker att göra. Läsa går inte så bra eftersom jag inte har lämpliga glasögon för ändamålet.

Promenera kan vi förstås. Lägga spår är nästan som att promenera. Åtminstone om jag inte snubblar runt i skogen. På väg till Gäddängen hittade vi ett stort fält som tidigare ägts av en flock kor. Med GPS:ens hjälp la jag ett spår på 1210 meter.

Caisa har inte gått många spår sen hon i sin ungdom blev uppflyttad till högre klass och vi bytte inriktning till sök. Nu ville jag testa var hon stod.

Påsläppet blev ungefär 10 meter från spåret och med 90 graders vinkel mot spåret. Första apporten låg i lä efter 15 meter. Inte minsta tvekan!

Första vinkeln låg i ett skogsbryn och där blåste det. Caisa var riktigt arbetssugen och gick som en dammsugare ända tills vi kom till den upptrampade kostigen. Då blev det svårt men inte för svårt. Vinkeln in på stigen ringade Caisa. Det har vi ju lärt oss nu att det inte är bra. Vi får köra hårda spår och vara extra noga med att hon håller sig till kärnan.

Alla apporterna kom med oss hem.

Funderar allvarligt på att försöka komma med på en spårtävling till våren. Till dess ska vi ha övat på stubbåker och fler upptrampade kostigar.

Inte lätt att komma ihåg hur man gått på stora fält. Alla grästuvor ser likadana ut när man kommer med hunden. Nästa gång ska jag ha extra många apporter som får fungera som snitslar.

Nu sanering av spårlinan som är något smetig av koskit.

Comments are closed.