Störiga kråkor

1 feb

Snön är borta och efter ett långt uppehåll fick Kina äntligen spåra. Ängarna vid Orups idrottsplats  tillhör inte de lättaste att lägga spår på om man vill minnas hur man gått och det vill man ju. Inte finns det någon möjlighet att snitsla heller – bara gräs.

En stor kråkflock ägnade sig högljutt åt något för kråkor intressant. Störningar ska man ta vara på när de bjuds. Följaktligen la jag spåret rakt genom flocken som skränande lyfte. Belöning till Kina när hon passerat kråkstället tänkte jag skulle vara en snusburk med korv.

Jag var mycket noga med var jag gick och var jag la burken. Det var kraftig sidovind på den sträckan och jag var beredd på att om så behövdes ha kort lina.

Spännande att se hur Kina skulle klara kråkorna. Hon följde spåret i kärnan. Vi passerad kråkstället men utan att Kina markerade apporten. Inte heller jag upptäckte den. Vi hämtar den på uppletande när vi spårat färdigt tänkte jag.

Den var borta! Jag hittade platsen jag lagt den på – ingenting där. Kråkorna hade hittat den. Tyckte det lät som att de hånskrattade men det är väl att förmänskliga.

Comments are closed.