Aha-upplevelse

5 Dec

För drygt en vecka sen hade jag nöjet att lyssna på Eva Bodfäldt.  Inte första gången jag lyssnade på henne. Varje gång blir jag lika förvånad över hur mycket nytt hon presenterar. Den här gången handlade det bland annat om träning eller snarare förberedande träning utan kommandon. Hur man utnyttjar hundens naturliga beteenden med tanke på framtida träning.

Något jag kände igen var de spontana stopp som redan den ganska lilla valpen bjuder på när den är lös. Jag har alltid passat på att belöna varje gång valpen stannar upp och vänder sig mot mig.  En hund som är uppmärksam på mig kan jag ge stor frihet och det vill jag verkligen. Även om vi bor i ett ganska litet samhälle finns det mycket folk och hundar här. Jag vill inte att min hund drar i väg utan att ha ”frågat om lov”.

När Caisa dog upptäckte jag hur viktig hon hade varit för Kina när det gällde att hålla flocken samlad. Kina gjorde som Caisa. Stannade Caisa för att be om lov så gjorde Kina likadant. Utan Caisas vägledning glömde Kina lätt bort sig och kunde förlorta sig i dofter – ibland blir felskrivningar riktigt bra. Förlorta sig säger precis vad som kan bli resultatet av ett doftfynd.

Det blev intensivträning med att belöna Kinas spontana stopp, framför allt när hon var lös i skogen. Jag vill se henne hela tiden. Det betyder att hon måste vara närmre mig på sommaren än på vintern. Sommartid kan det betyda avstånd på under trettio meter.

Eftersom Kina är angelägen om att inte tappa bort mig gick det fort att lära henne vilka avstånd som gäller.

Så långt allt väl men från att ha haft enstaka stopp i söket blev det många stopp halvvägs ut och ”frågor” på avstånd till mig. Så där satt jag och lyssnade på Eva och förstod plötsligt, att jag tränat Kina, med stor framgång att alltid hålla kontakt med mig –  även i söket.

Återstår att få henne att förstå att det inte behövs när hon letar figgar men att det fortfarande är mycket uppskattat i vardagen.

Comments are closed.