Prästabonnaskogen

12 jul

Prästabonnaskogen i Tjörnarp har utnämnts till naturreservat. Denna pärla som jag har så många minnen från. Först och främst kyrkstigen som var min skolväg under fyra år – en smal slingrig stig med en rejäl backe – Alfreda Backe. Ingen aning om vem denne Alfred som gav namn till backen var. Skolan låg vid kyrkan och där bodde bara lärarna.

Vi barn kom antingen från stationssamhället eller de små byarna i utkanten. Jag var så lyckligt lottad att jag inte var berättigad till skolskjuts. På vintern tog det runt en timme att gå eller åka skidor till skolan – hemvägen måste ha varit längre åtminstone tog den oftast betydligt längre tid.

Vintertid var det mörkt i skogen. Enda gången jag tyckte skolvägen var skrämmande var när alla utom jag drabbats av vattenkoppor och jag fick gå ensam. Då kändes det långt och litet kusligt.

Precis vid Alfreda Backe, där skogen började, bodde en djupt religiös kvinna – Hilda Månsson. Hon brukade sjunga psalmer för sina höns på morgonen. Tryggare kan ingen vara var en av favoriterna. Vi  barn hade en egen  egen text ”tryggare kan ingen vara än Hilda Månssons hönsaskara” Litet mindre ensamt kändes det när jag hörde henne.

 

Comments are closed.