Archive | Hund RSS feed for this section

Stekt sill och svampplockare

2 okt

Länge sen vi spårade, Kina och jag. Det rättade vi till i lördags. Kanske inte den bästa dagen för den aktiviteten när skogen var full av svampplockare.

Spåret blev runt 800 – 900 meter. Förstår inte hur dogtracken mäter och registrerar. Alla snitslar och apporter hittades och ändå blev utgångsspåret 100 meter längre än spårspåret.

Påsläppet fick vänta en stund eftersom några polacker hittat trattkantareller just där. Liggtiden blev en timme och 25 minuter.

Kina fick en tydlig anvisning för att välja mitt spår. Lärorikt för oss båda med så många spår kors och tvärs. Jag lärde mig att se hur hon betedde sig när hon stötte på främmande spår. Hon följde 2-3 meter på vardera hållet innan hon gick tillbaka till ursprungsspåret. Åtminstone tolkade jag henne så. Egentligen vet jag ju inte något om hur svampplockarna gått – kan bara gissa.

Med så mycket störningar i spåret kändes det bra med valet av belöningar – stekt sill. Kina gör allt för stekt sill.

Det finns en första gång för allting – MH med Natas och Kaxa

17 sep

Caisas barnbarn – Kaxa och Natas har gjort MH.
Natas började – en stabil gosse med säkra avreaktioner. Lika lugn och oberörd efter som före beskrivningen. Imponerande bastoner när spökena försökte skrämmas.

Syster Kaxas temperament är något hetare. Hennes jakt på lilla bytet roade publiken. Första gången nöjde hon sig med att hämta och leverera sitt byte till matte. Andra gången föredrog hon att behålla bytet själv och drog iväg med det till skuggan under en björk. Matte fick gå och hämta både hund och trasa.

Dags för avståndslek – trodde vi. Kaxa tänkte annorlunda. Hon tittade med visst intresse på den skuttande gubben  men när Karin kopplade loss  drog hon snabbt som blixten men inte som vi tänkt till roliga gubben utan tillbaka till lilla bytet som återerövrades och släpades iväg till  skuggan under björken. Än en gång fick Karin gå och hämta hund och trasa. Kaxa höll i med både tassar och tänder men matte bestämmer ju så provledaren fick så småningom tillbaka sin trasa och kunde ladda om banan.

Trots att jag både gått med hundar och varit figurant på ett antal MHn har jag aldrig varit med om detta. Tackar för underhållningen – Kaxa

Lägre klass sök i Osby

6 sep

I alla år med alla hundar som jag tävlat bruks med har lydnadsdelen varit min akilleshäl. Med höga poäng på specialen har vi hankat oss fram ändå och blivit uppflyttade utan allt för stora ansträngningar.

Men Kina är nog en annan sort. För första gången någonsin har vi missat en figge på tävling – gubben i lådan – fastän Kina verkligen jobbade. Det känns litet snopet.

Vi gick lydnaden mest för tränings skull. Både Kina och jag behöver erfarenheter på det området. Tanken var att testa litet olika idéer. När man ändå inte kan bli uppflyttad kostar det inget att testa sina funderingar. Jag kände mig lika lugn som på en vardaglig träning – en märklig upplevelse på en tävling.

170905 Osby

Kinas protokoll från Osby

Första testet var att börja utan uppvärmning. Kina fick snabbkissa och sen direkt från bilen och ut på planen. Kändes djärvt men det visade sig fungera. Aldrig tidigare har vi fått 7.5 på linförighet, detta i min värld så otacksamma moment. Litet fuskade jag med att viska bra när vi hade ryggen mot domarna. En dålig vänstersväng och ett snett sitt men en glad och följsam Kina.

I högre klass ska Kina hoppa 70 cm. Det är ganska högt för en hund i hennes storlek. För att förbereda henne på detta testade jag att ställa upp henne längre från hindret än hon behöver för att hoppa 55 cm. Hon startade men blev tveksam och behövde ett dubbelkommando för att fullfölja. Så nu vet jag att vi måste öva mer på att hitta rätt avstånd till hindret.

Inkallning och apportering fick vi avdrag för snett sitt. Vet inte om jag bryr mig om att öva speciellt på det. Kanske övar vi litet på att hon inte ska sakta ner när hon närmar sig mig eller så låter jag det bara vara.

Krypet är bra 9.5 och 10. Det ska jag inte förstöra med att nöta i onödan – bara påminna ibland.

Sen är det det gamla vanliga med dk på läggandet. Jag fokuserade verkligen på att inte göra något annat än säga ligg, ändå fick jag dk av den ena domaren. Han var uppenbarligen mer observant än kollegan som gav 10. Undrar vad jag gjorde? Hade tänkt fråga men tävlingen drog ut på tiden och jag drabbades av hemlängtan.

Platsen avstod jag från. Det ångrade jag efteråt när jag såg hur lugnt och fint de som deltog låg.  Nästa gång är jag kanske modigare.

Sista testet var extern belöning utanför planen. Det fortsätter vi med.

 

 

”Det var en snäll hund”

15 apr

Maria Venhammar med mudin Ullis.

Maria Venhammar med mudin Ullis.

Tänk: spårtävling i Hörby för ett tag sedan. Underbart väder och fina spår. Får man säga så när man själv varit en av spårläggarna eller ska man bara låta resultaten tala? Fem uppflyttade och fyra godkända.

Vad var då så speciellt med den här tävlingen?

Min favoritinstruktör och tävlande alla kategorier, Maria Venhammar och hennes lilla mudi Ullis deltog. Alltid lika roligt att se dem på tävlingsbanan. Den här gången utgjorde inget undantag.

Efter ett kort spårande hände det som kunnat få vem som helst att bryta: en stor lös hund dök upp från ingenstans och inbjöd till lek. Ullis kände inte för det – inte Maria heller. Vad gör Maria då? Jo – hon sätter Ullis, går fram till inkräktaren och säger bestämt åt honom att gå hem. Han går. Maria och Ullis fortsätter.

Sen händer det otroliga ännu en hund eller var det samma, dyker upp. Det gick ju bra första gången så Maria gör om och med samma goda resultat. Tala om att gilla läget och inte jaga upp sig.

Hur gick det då? Jo – en andraplacering med 10 – 10 på spåret och uppflyttning.

”Det var en snäll hund” var Marias kommentar till äventyret.

”Rapport” på skoj

3 feb

Utan några som helst ambitioner i rapport har vi de senaste dagarna kört långa budföringar till husse. Kina tycker om att springa. Speciellt fort går det när husse fastnat med kameran långt efter oss på promenaden.
Sträckorna har varierat mellan 200 – 300 meter. Hur många skick det blivit vet jag inte. Vi slutar innan Kina blir trött.

Aha-upplevelse

5 Dec

För drygt en vecka sen hade jag nöjet att lyssna på Eva Bodfäldt.  Inte första gången jag lyssnade på henne. Varje gång blir jag lika förvånad över hur mycket nytt hon presenterar. Den här gången handlade det bland annat om träning eller snarare förberedande träning utan kommandon. Hur man utnyttjar hundens naturliga beteenden med tanke på framtida träning.

Något jag kände igen var de spontana stopp som redan den ganska lilla valpen bjuder på när den är lös. Jag har alltid passat på att belöna varje gång valpen stannar upp och vänder sig mot mig.  En hund som är uppmärksam på mig kan jag ge stor frihet och det vill jag verkligen. Även om vi bor i ett ganska litet samhälle finns det mycket folk och hundar här. Jag vill inte att min hund drar i väg utan att ha ”frågat om lov”.

När Caisa dog upptäckte jag hur viktig hon hade varit för Kina när det gällde att hålla flocken samlad. Kina gjorde som Caisa. Stannade Caisa för att be om lov så gjorde Kina likadant. Utan Caisas vägledning glömde Kina lätt bort sig och kunde förlorta sig i dofter – ibland blir felskrivningar riktigt bra. Förlorta sig säger precis vad som kan bli resultatet av ett doftfynd.

Det blev intensivträning med att belöna Kinas spontana stopp, framför allt när hon var lös i skogen. Jag vill se henne hela tiden. Det betyder att hon måste vara närmre mig på sommaren än på vintern. Sommartid kan det betyda avstånd på under trettio meter.

Eftersom Kina är angelägen om att inte tappa bort mig gick det fort att lära henne vilka avstånd som gäller.

Så långt allt väl men från att ha haft enstaka stopp i söket blev det många stopp halvvägs ut och ”frågor” på avstånd till mig. Så där satt jag och lyssnade på Eva och förstod plötsligt, att jag tränat Kina, med stor framgång att alltid hålla kontakt med mig –  även i söket.

Återstår att få henne att förstå att det inte behövs när hon letar figgar men att det fortfarande är mycket uppskattat i vardagen.

Fordonssök med miljöträning

27 okt

161025-specialsok-blogg-4

Kina fick också prova jaga dofter i stallet och i ett släp. Foto: Petro Magnusson.

På tisdagar träffar jag mina projekthundar i specialsök med tillhörande koppelbärare.

Senast var vi hemma hos Petro och tränade på bland annat fordonssök,  i det här fallet ett hästsläp. Det var mörkt, trång och gungigt men eukalyptusdroppen hittades och belönades.

161025-specialsok-blogg-2

Pepe hade inga svårigheter att lokalisera dofterna.

Efter släpet var det dags att söka av ett rustikt stallkök. Där fanns bland annat en spis som bara används till att torka lever. Spännande att se om hundarna skulle klistra vid ugnen med leverdoften. Det gjorde de inte. Ugnsluckan undersöktes noggrant men det var eukalyptusen som markerades. Vi blev så imponerade av dem. Droppen som fanns på golvet under en spann hittades också.

161025-specialsok-blogg-3

Trots att ugnen lockade med leverdofter hade Sven inga svårigheter att hålla sig till uppdraget: att hitta eukalyptusdoften. Samma sak gällde doften bland redskapen.

Sista området var stallet med några hemmavarande invånare –  katt med pondus och tupp med höna. Dessutom gott om prylar i varierande storlek som cyklar, skidor, kartonger, kattlådor och hästtillbehör. Kattlådor kan vara frestande har jag hört från folk som har både katt och hund. Alla hundarna kollade lådorna och alla kom i håg att det var eukalyptus som gällde.

161025-specialsok-blogg-1

Lady fick som uppgift att hitta eukalyptus dels på en spis i stallet, dels på ett släp som fanns utomhus.

I sista söket fick hundarna söka fritt. Tror det är lättare för människan att lämna över ansvaret till hunden när hon inte har koppel att styra med. Riktigt roligt att se hur noga hundarna sökte både högt och lågt.

161025-specialsok-blogg-5

Stallets härskare och härliga störmoment: en tupp och en katt. Den sistnämnda såg verkligen ut som den ägde stället.

Sök på lek i väntan på tävling

22 sep

Kina brukar löpa när Eslöv har sin söktävling. För första gången på flera år har jag inte anmält henne just för att hon brukar löpa. Det verkar hon inte göra i år. Inga som helst tecken på att något sådant är på gång.

I väntan på att kunna anmäla till tävling jobbar vi på motivationen – riktigt roligt. De senaste gångerna har vi blandat synliga, öppna och heldolda figgar. Direktbelöning för hittande på alla öppna och synliga. De dolda belönas först av mig och sen av den framplockade figuranten.  Vi överraskar också med figgar på vägen in nära stigen – mycket uppskattat.  Rena julafton tycker Kina.

Resultatet så här långt är raka och djupa framåtslag och inga tankestopp.

Specialsök när solen steker

12 sep

20160910_115123

Cementrör av alla de slag passade perfekt för specialsök och miljöträning.


Vad utmärker en äkta hundmänniska?
Jo, trots att solen steker från klarblå himmel och solstol och drink med paraply borde hägra, åker hon i full bruksmundering till Enteks cementrörsupplag i Helsingborg för att träna specialsök bland rör och en massa annat som kan tillverkas av cement.

20160910_115210

Intensiv jakt på eukalyptusdoft.

V i gömde små, små droppar av eukalyptushydrolat på, som vi tyckte, kluriga ställen. Sedan lät vi våra hundar leta upp de pytte-pyttesmå dropparna eller snarare den doft som fanns kvar när solen låtit vätskan avdunsta.

20160910_122909

Doften finns där men den går inte att nå. Istället får hunden markera doften så nära som möjligt.

Tyckte hundarna det var svårt? Nej – men väldigt roligt! Roligt hade också vi människor.

Med huvudet i en tratt…

3 sep

Lägger man en bit godis på lagom avstånd får man Kinas fokus på rätt ställe... FOTO: Kåre Sjöholm

Lägger man en bit godis på lagom avstånd får man Kinas fokus åt rätt håll… FOTO: Kåre Sjöholm

 

En illasinnad insekt har bitit Kina på ena bakbenet. Det kliar. Under en natt slickade Kina upp ett sår som nu tvingar henne att leva med tratt.

Kina gjorde vad hon kunde för att bli av med tratteländet som slog emot överallt och dessutom hindrade henne från att äta gräs. Till sist kom hon på att backa mellan soffan och bordet och vips gled tratten av. Nu har vi möblerat om. Såret kliar och Kina deppar.

Vad gör man? Googlar på bedövningskrämen xylocain och hund och det visar sig att det går bra att kombinera.

Först var Kina väldigt skeptisk men med godis går allt. Nu kommer hon och lägger sig på sidan när jag tar fram tuben. Litet xylocain och lugnet är återställt – och såret läker sakta men säkert!