dogblog.cattledogs.se

Klart, kallt o solsken. Rådjuren betar utanför köksfönstret medan vi äter frukost. Dagen ägnas åt cacheletande på Grevinneberget, vid Malsjöeken, Lassehall och en tradarparkering utanför Grums.

Grevinneberget satte benmusklerna på prov på uppvägen. Fikat smakade förträffligt tillsammans med utsikten. Stigen upp fortsatte förbi toppen och vi trodde den skulle leda ner på andra sidan. Alltid roligare med ny väg tillbaka än att vända. Efter ett tag stupade det ganska brant neråt. Vi fortsatte. Vem vill gå samma väg tillbaka – inte vi. Utsiktspunkterna som vi passerade var också belönande. Caisa uppskattade till fullo alla dofter längs den allt mer osynliga stigen.

Utsikt från Grevinneberget
(Klicka för större bild)

GPS:en visade att vi var ungefär tvåhundra meter från en grusväg – tvåhundra nästan lodräta meter. Caisa som inte är rädd för höjder hade säkert avverkat hela sträckan i rask takt om inte vi lagt oss i. Nu fick hon gå korta budföringssträckor på två-tre meter mellan oss. Vi omväxlande kröp eller kanade på baken.

På väg ner mot badplatsen korsade tre rådjur den lilla grusvägen. Caisa tyckte de första två var  intressanta att titta på. När det tredje kom sa hon VOFF. Rådjuren försvann.  På hemvägen mötte vi dem igen -på den lilla gräsmattan utanför ytterdörren. I maklig takt begav de sig längre in i skogen. Caisa hade gärna följt med men här är det koppel som gäller. Caisa får nöja sig med att titta på dem och ekorrarna genom fönstret

23 december

Sent igår kväll kom vi hit. Första gången vi är här på vintern. Så annorlunda! Alldeles tyst o mörkt när solen gått ner. Klaraborg, som stället heter, har tidigare varit kommunens pensionärsboende. Två eller kanske tre av lägenheterna bebos fortfarande av pensionärer. Resten hyrs ut till turister . Vi är de enda turisterna här.

Nummer sju brukar välkomna hundfolk, men den här gången placerades vi i nummer åtta som skulle ligga i vinkel mot sjuan. Vi trodde vi förstod var den låg.  Nyckeln skulle ligga i brevlådan och inte under dörrmattan som annars är standard här.

Det lyste i lägenheten när vi kom. Det tyckte vi var omtänksamt med tanke på vår sena ankomst o det totala mörkret utanför.

Sen började jakten på brevlådan som vi inte hittade trots ficklampa. Inte heller låg det någon nyckel under dörrmattan. Vad gör man? Under sjuans dörrmatta låg en nyckel så också under de övriga, men där var det isande kallt. Jag öppnade elskåpet och trevade runt efter en nyckel där. Som ny geocachare har jag lärt mig leta på de mest oväntade ställen. Tyckte jag hörde ljud inifrån lägenheten, kikade in genom fönstret och ser en gammal tant , som tack o lov inte såg mig, sitta o titta på TV. Det hade väl blivit antingen hjärtslag eller hagelbössa annars.

Lägenhet nummer åtta visade sig ligga i ett annat hus. Där fanns både brevlåda o nyckel. Varmt o skönt var det också.

Caisa nu på sitt fjärde. Minns fortfarande när Sonja, vår kloka och otroligt seriösa uppfödare, ringde och berättade att valparna kommit och att alla mådde bra. Vi hade varit utan hund i evigheter kändes det som och hade ägnat mycket tid åt att välja först ras och sen uppfödare. Alla protokoll från korningar, MH:n o ögonundersökningar som skulle jämföras.

Baily, som var den första ACD vi träffade, charmade oss med sin integritet och uppenbara lycka att få jobba med matte. ”En sån vill jag ha”  tänkte jag. Veckan efter träffade vi Fricko, som ägde världen. Vacker var han så det förslog! Honom tyckte vi också om.

Det som slutligen avgjorde vårt val blev mötet med Dino och Harissa, Caisas föräldrar. Vilka hundar!

Sen blev det till att vänta. Sonja mailade bilder på Harissas växande mage och som en tidig julklapp dök valparna upp den 22 december. Knappt en vecka senare fick vi tittta på dem, små vita korvar med svarta öronlappar.

Julhälsning. I dag fyllde Caisa tre. Oj, vilka fantastiska år och vilken go hund. Skriver det här från köksbordet i en lägenhet vi hyrt i Borgvik i Värmland. Även om det är skönt att slippa snön när man kör så hade det varit vackert med lite vitt på marken. Fast man vet inte. När jag var ute på en sen kissrunda med Caisa var det stjärnklart och några minusgrader.

God Jul till er alla

Idag – en vecka före jul – hittade vi kantareller i Misseröd! Inte tillräckligt många för att det skulle löna sig att plocka dem även om de var stora och fina. Tala om lång svampsäsong.

(Klicka på bilden för att se den större)

Vi gick en tur vid Vasahus o hittade två skatter innan det började bli mörkt.En dansk med två lösa schäfrar störde friden. När vi bad honom koppla sina hundar talade han om  att han inte hade koppel med sig.

”Det behövs inte i Sverige. På internet har jag läst att hundar får gå lösa bara man har kontroll på dem”, svarade han förvånat när vi upprepade gånger krävde att han skulle koppla dem så vi kunde passera.

Problemet var som vanligt att han inte hade kontroll på dem. Han försökte inte ens kalla in dem. Det är nog dags att vaccinera mot rabies – även om man inte tänker åka utomlands med Caisa.

(Klicka på bilden för att se fler)

Tränade på Hörby brukshundklubb idag. Det hade snöat under natten. Alla hundarna minst sagt spralliga.

Vi gick igenom alla lydnadsmomenten som hör till appell o lägre klass utom plats i grupp. Tyckte det var onödigt att låta hundarna ligga i snön o bli kalla om magen;-)

Vi har testat geocaching! Riktigt skoj! Tyckte både vi o Caisa. En ”skattgömma” (geocache) hittade vi inte trots att Kåre hade ficklampa med sig. Ska prova igen lite tidigare på dagen.

Vinterprojekt:
Vänta med kontakt, lugn och stadga,HörnMullvadar o andra störningarÅterväg med lugn o precisionBudföring m skott o okända o tråkiga mottagareKryp utomhusO den eviga platsliggningen

Nytt Framåtsändande o skall eller snarare tyst på kommando

Ska diskutera med min träningsgrupp hur vi ska tävlingsträna.

Här kan du läsa mer om geocaching
geocaching.com
geocaching.se

SÖKTÄVLING. I torsdags ringde Tollarp o talade om att jag som fjärde reserv ändå kommit med på deras lkl sök.

Jag hade mer eller mindre bordlagt det projektet över vintern o så stor mening med att dra på för fullt så nära tävlingen tyckte jag nog inte det var. Roligt ändå att få testa både sök o lägre klass före vinteruppehållet.

Söket gick över förväntan. Det blev 9 och 9.5 i betyg. Nerdraget får jag ta på mig. Jag skickade henne rakt åt vänster hörn o ditåt pilade hon snabbt som en vessla c:a 30 m. Där tvärnitade hon, vek av snett åt höger o kom tillbaks med rullen i munnen. Det var första figgen o det kändes sååå skööönt.

Färdiga?
Jag tyckte vi var färdiga med det hörnet men det tyckte inte domarna. Jag skulle ha skickat henne en gång till så att hon gått ända ut i hörnet. Hela rutan ska ju avsökas.

Den roligaste figgen var så väl dold att jag först trodde Caisa hade blindmarkerat. Men på domarens order öppnade sig marken och upp kröp en frusen figurant.

Sprang ut
Budföring brukar Caisa gilla men den här gången var det som om hon inte såg var mottagaren stod. Hon sprang ut, saktade ner, tittade sig omkring o kom tillbaka. Jag mötte henne o skickade om o då sprang hon. Det blev givetvis noll men ändå träning med okänd o ganska oengagerad mottagare. Alla kan väl inte vara som mannen i Osby som var helt suverän.

Söket gick bra men lydnaden riktigt uselt. Caisas intresse för mullvadar nådde oanade nivåer. Nollorna stod som spön i backen. När allt var färdigräknat hade vi ändå samlat ihop 349.5 poäng och var godkända J

Dags att testa
Tävlingsbonus är att utbyta tips o träningsmetoder. Har en del med mig hem som jag tänkte att min sökgrupp kunde testa.

Vintern kommer att ägnas åt avbetingningsövningar avseende mullvadshögar J Vill minnas att vi har några på klubben. Våra grannar som vårdar sin trädgård ömt har åxå en del. Hos oss trivs de inte med oredan kanske 😉