Tag Archives: 2009

Massakern på en äppelkaka

15 sep

”MEN VAD GÖR DU!”

Det gick inte att ta miste på. Nu skulle Caisa korrigeras.

Hon tog det dock med upphöjt lugn när matte ”rev i” och hann smaska i sig ytterligare en rejäl bit av mattes stolthet, den underbart läckra äppelkakan.

Beviset

Att kakan stod uppe på bänken bredvid spisen var en enkel utmaning för en cattle dog som vet att förlänga kropp och nos vid behov. Bakbenen på golvet och, hur det nu låter sig göras, större delen av resterande kroppshyddan vilande på bänkskivan. Käkpartiet rörde sig i rasande tempo.

Nästa gång ska hon få glass till. Men säg inget till matte…

Gästskribenten husse

Hus – som i HundUtbildningsSektor

14 jan

Hus heter en sektor i brukshundklubben. Den har inte, som man skulle kunna tro, hand om vår klubbstuga, utan uttolkas Hundutbildningssektorn.

I ett förhoppningsvis tillfälligt förvirrat sinnestillstånd lovade jag att bli en av de ansvariga där under 2009. Tack o lov att Viveka finns!

Massor av frågor poppar upp varje gång jag tänker på det. Hur ska jag hinna jobba o träna egen hund;-)

0607__Vallbo 406
Hur få tid även till egna hunden…

Svåraste frågan är förstås hur vi ska få instruktörer till alla kurserna. Om inte hur ska vi prioritera? Valpkurs för nya hundägare kan vi inte stryka. Där kan vi lägga grunden till ett bra liv för både hund o ägare. Unghundarna som styrs mer av hormoner än av husse/matte känns minst lika angelägna. Kan vi kanske hoppa över den s.k. grundkursen och styra in deltagarna på bruks o tävling? Brukskurserna och tävlingslydnaden behövs för klubbens framtid. Det är där vi hittar några som blir kvar i klubben och fortsätter som instruktörer o funktionärer.En annan tanke är att arrangera korta introduktionskurser på 3-5 träffar i t.ex. klicker, apportering, uppletande mm. Tror det skulle bli lättare att övertala instruktörer att ta ytterligare en kurs om den inte var så lång.

Sol och snålblåst

11 jan

Ingen sökträning den här helgen. Det blev geocaching istället. Det finns helt otroligt många platser och historier som vi inte haft en susning om förrän vi började leta ”skatter”.

Idag besökte vi Karl den XI stenar vid

Östra Sallerups kyrka,

090111_Deserted church of Västerstad No 2
Västerstads gamla kyrkoruin

och bäst av allt Fjällmossen.
090111_Watch the birds
Under fågeltornet hittade vi ett fikabord

Fjällmossen ska vi besöka många gånger. Den  är klassad som fågelskyddsområde och får inte beträdas mellan 1 mars och 30 juni. Inga fåglar idag men massor av rådjursspår i den hårdfrusna marken.Hund o geocaching går väldigt bra ihop.

oväntad spårträning

10 jan

I lördags fick Caisa helt oplanerat visa prov på vad hon kan när hon på eget initiativ letade reda på en bortsprungen husse. (Jag var inte bortsprungen utan bara långt före… Husses anm.)

Vi var i Fogdaröd på Cachejakt. Ett riskabelt företag visade det sig. Vatten på is är väldigt halt. Husse som har nyinköpta kängor med dubb avancerade i ett tempo som var helt otänkbart för mig utan dubb. När vi dessutom blev försenade vid ett möte med en labradorgosse, som var ute o transporterade runt sin matte, tappade vi helt enkelt bort husse.

Caisa blev mycket bekymrad. Trots effektiv skallgivning fick vi inga tecken från husse. Så kom vi då fram till korsningen – fem stigar/skogsvägar möts på samma plats. Vilken hade husse valt? Jag ville gå rakt fram men det ville inte Caisa. Mycket bestämt stretade hon till höger. Isen var på hennes sida så det blev som hon ville!

Efter ungefär 800 meter stannade hon o markerade inåt snårskogen. Jag tyckte mig skymta en känd mössa 75 meter bort och släppte Caisa.

Hon for som en vessla genom ris o snår. Därinne fanns belöningarna –  både husse o cache. En extra belöning blev att få springa budföring några gånger.

Tänk tanken tankar kunde flytta på matte…

3 jan

081228_Caisa_007

Både ha kakan o äta den, motto för en cattledog

3 jan

Smart och rolig! Jag har haft några andra raser innan jag hittade ”min ras” Australian Cattledog. Ingen av dem har varit i närheten av den slutledningsförmåga som Caisa besitter. Det är både husse o jag överens om.

Caisas senast påhitt handlade om vårt gemensamma hatobjekt – dammsugaren. För att dammsugaren ska överleva o jag kunna dammsuga har Caisa blivit beordrad att sitta på en köksstol, där hon belönas med godis under förutsättning att hon sitter kvar så länge dammsugning pågår.

Igår var det så dags att dammsuga efter en fällande hund. Jag gick, utan att säga något, till godisburken o stoppade lite gott i fickan. Så brukar jag göra när vi ska träna inomhus. Caisa, som sällan missar ljud från godisburken, brukar komma som en raket.

Idag for hon istället iväg in under trappan där dammsugaren har sin koja och måttade en rak höger varvid dammsugaren gick ner för räkning. Därefter intog hon sin position på köksstolen inväntande sin belöning.

Åter från Värmland

3 jan

Sol och minusgrader hela veckan. Morgontemperaturen låg runt tio minus. Vår gemensamma julklapp GPS:en tog oss till platser som vi aldrig vågat gå till utan guide. Gått har vi! Många kilometer varje dag!
Värmlänningarna, som lagt ut cacherna, tycks ha en förkärlek för höjder o vackra utsikter. Höjderna känns fortfarande i benen.

081227_Skutberget
Fikapaus på Skutberget.
(Klicka för större bild)

Strapatsrikast var Kycklingberget. Den delvis isiga leden gick 140 meter uppåt och sen lika långt ner vilket ibland var värre. Inte alltid räckte benen till för att kliva från ett stenblock till nästa.

Längst upp låg resterna av den skog som blivit kvar efter en skogsbrand. Vilken agilitybana tyckte Caisa. Husse o matte var inte lika förtjusta.

Slutet av leden följde Vänern några kilometer. Tur för oss eftersom det hade börjat mörkna o vi var rejält möra i benen.

081229_Edsbonden
Vintersol över skogsmarkerna vid Edsbonden
(Klicka för större bild)

Sista dagen tog vi oss upp på Edsbonden. Underligt namn på den näst högsta punkten runt Vänern. Bara Kinnekulle är högre.
Vi rastade på den gamla fornborgen o njöt av utsikten.

081228_Hällemyren_001
Hällemyrens jordkula – här bodde folk på 1800-talet.
(Klicka för större bild)