Tag Archives: 2013

En härlig dag i november

19 Nov

Solen lyste och lockade mig ut i skogen trots förkylning och äckelhosta. Ångrar mig inte. Det går bra att promenera långsamt även om man inte är riktigt pigg.

Kina var desto alertare. Skogen var ny och spännande efter stormen.  Hennes pingla är på avvägar. Är övertygad om att så fort jag köpt en ny dyker den upp.

Caisa som fortfarande är skendräktig går inte långt i från mig.

Vackra dagar som dessutom är lediga dagar går vi aldrig på stigar eller vägar – för många lösa hundar som folk inte har koll på. Misseröd bjuder på många och varierade möjligheter i obanad terräng.

Kameran var med och då ser man mer än annars. Har aldrig tidigare tänkt på att lärken blir så gyllengul precis innan den tappar barren. Marken under de stora träden var helt täckta av gula lysande barr. De små kottarna är också näpna.

För att roa hundarna, utan att jag skulle behöva anstränga mig, gömde jag grejer i några nedfallna granar. Avslutade det hela med att kasta in en näve torrfoderkulor – mycket uppskattat.

Sök i månens ljus

14 Nov

Senaste sökträningen. Ljust och fint när vi började – mörkt och månsken när vi slutade. Man borde ge sig ut i skogen på kvällen litet oftare även om vi inkräktar på de vilda djurens revir. Vi hörde dem men såg dem aldrig. Jag känner mig inte riktig bekväm med vildsvinen.

Och däruppe på himlen bidrar månen med sitt ljus.

Och däruppe på himlen bidrar månen med sitt ljus.

Det knakade och knäppte både här och där när Andreas Pärla var ute på ett av de sista slagen.

Aldrig tidigare har vi haft så många  roliga och naturliga gömställen. Träden låg på kors och tvärs. Ibland kunde hundarna hoppa över eller krypa under eller igenom men många gånger fick de springa runt om och sen gällde det att hitta rätt kurs igen. Inte alldeles enkelt för hundarna att lokalisera figuranter som låg väl dolda inkrupna i stora yviga granar. Granar är väldigt stora när de ligger ner och doftar starkt när de är nyfallna.

20131111163

Andreas pekhand lyser i mörkret.

 

Caisa gillade verkligen läget. Hon sprang stora, djupa och breda slag. Jag fick faktiskt vissla in henne flera gånger. Normalt vänder hon i luften när hon hör pipan –  även om hon har en figurant i vinden. Så icke idag. Det blev en flying helt på eget initiativ.

Hade nosen varit påkopplad hela tiden hade det blivit helt fantastiskt , men det var ändå roligt och se hennes glädje och energi. Hon har varit skendräktig och låg ett tag nu. Inte dags för skenvalpning än – kanske slipper vi den.

20131111170

Ögonen glittrar likt pärlor – men så heter hon Pärla också…

 

Kina har de senaste gångerna fått för sig att ”ut” betyder ta rullen – inte roligt alls. I dag hissade jag upp den fasta rullen riktigt högt och figuranterna gav godis före den lösa rullen. Hon lyckades med stort besvär ta rullen ute hos en av figgarna men gjorde inga försök att ta den för tidigt. Hoppas att det håller i sig. Inga tävlingar förrän nästa år så vi har tid på oss att befästa det.

Endast tippen syntes i gräsets vågor

1 Nov

DSCN4349Jag tycker mycket om mina hundar. Ibland tycker jag extra mycket om dem. Det gör jag i dag.

Bortanför stora appellplanen i Hörby ligger en äng med högt gräs – riktigt högt. Dit gick jag i dag med hundarna lösa.

Caisa är skendräktig, ständigt hungrig och gör för tillfället bäst skäl för namnet Hackihälinen – aldrig många meter från mig. Kina, som vanligt full av energi, höll täten drygt trettio meter före Caisa och mig.

Till min förskräckelse reser sig plötsligt ett rådjur upp ur det höga gräset alldeles för nära Kina för att jag ska våga tro på en framgångsrik inkallning. Jag fumlar efter visselpipan. Kina försvinner i det höga gräset i riktning mot det försvinnande rådjuret. Jag får äntligen tag i visselpipan och blåser inkallningssignal. Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur gräset börjar gå i vågor i min riktning. När sen Kinas vita svansspets dyker upp med kurs mot mig blir jag nästan tårögd – vilken inkallning.

Caisa då?  Jo –  ordentligt ”skvallertränad” som hon är, hade hon omedelbart som hon fick syn eller nos på rådjuret slängt sig framför mina fötter. Den förväntan på belöning som fanns  i hennes blick lyste upp den tidigare så grå dagen.

Grannplank och björk föll för Simone

29 okt

En björk på den kommunala gräsmattan mitt emot vårt hus föll för stormen.

En björk på den kommunala gräsmattan mitt emot vårt hus föll för stormen.


Aldrig
har väl löven fallit så snabbt! Stormen Simone var effektiv. En stor björk på andra sidan gatan föll också tillsammans med grannens plank. Tror vi klarat oss helt utan skador men så har vi inga stora träd.

Inte mycket till rötter på den björken.

Inte mycket till rötter på den björken.


Bekymrade mig
mest för växthuset. Det flyttade hit tillsammans med oss 1980. Före stormen fanns en trasig ruta på sydsidan och en saknades helt på norrsidan och så ser det fortfarande ut – minnen från förra vinterns snöfall.

DSCN4319

Grannens fina plank stod inte rycken när Simone härjade.

Underbara höst!

16 okt

131016 höstvoffs

Klicka på bilden för att se den större

Tror inte Brukshundklubben har någon klubbstuga som ligger lika vackert som Hörbys. (Jag är kanske inte alldeles objektiv.) Bakom stugan rinner en å som precis nedanför vidgar sig till en damm. Ån är bitvis lagom djup för att vattenovana hundar ska kunna plaska omkring och bekanta sig med denna farliga vätska. De djärvare kan simma i dammen förutsatt att  ingen fiskar där just då.

Bortom den stora appellplanen hittar man skog och ängar som passar till både spår, sök och uppletande, för att inte tala om sköna promenader.

131016-höstvoffs-007-2

Klicka på bilden för att se den större

Dit begav jag mig i dag med förhoppningen att få en fin höstbild till bloggen. Det blev en bild på naturen och resten som vanligt på hundarna.

Signe T binas stora favorit

11 okt

131007-SigneVåra äppelträd växer ganska nära varandra. Trots det varierar skörden avsevärt. Alla blommade generöst i våras men bina tycks bara ha hittat till Signe Tillisch. Medan grenarna på det trädet hängde tunga av frukt stod Aroma väldigt spänstig med endast ett äpple, visserligen stort och fint men väldigt ensamt.

Utsikt från en solig lega i Vedema

30 sep

20130928139

Liggande legautsikt med värmande sol. Så skönt det var!

Första träningen i år med minusgrader på morgonen – men vilket skönt väder det blev och vilken bra träning!

Kina blindmarkerade en gång. Det har hon aldrig gjort förr. Mindes eländet med Caisas blindmarkeringar innan hon fick byta till skall. Med Kina hittade vi felet nästan på en gång.

Det visade sig på nästa skick att hon trodde hon skulle ta rullen när jag sa ”här”. Så gjorde hon nämligen när hon satt bredvid mig och skulle ut igen. Jag sa ”här” för att få henne i en bättre position. Hon flyttade men tog samtidigt rullen.

I min och Caisas värld betyder här att hålla sig nära mig. För Kina betydde det tydligen att ta rullen också. Nu ska jag vara tyst.

Finns egentligen aldrig anledning för mig att ropa på henne när hon är ute i rutan. Hon kommer när hon känner sig färdig med letandet och hon hittar mig alltid. Dålig vana hos mig att försöka hjälpa henne med något hon klarar på egen hand.

Vi ska däremot öva på att hon ska fortsätta söka även när gruppen rör sig framåt på stigen. I dag tog hon det som signal att komma in.

Caisa jobbade bra. Några skick – två tror jag –  blev aningen korta. Hon krafsade litet på Johnny men slutade. Undrar om hon kommer att krafsa på okända figgar också?

För egen del måste jag bli noggrannare vid transporterna, planera inför nästa skick redan när hon är på väg ut på andra sidan. Hon springer inte ut bättre för att jag tittar på henne.

Tack för alla goda råd och uppmärksamma ögon – speciellt för dem jag inte anade att jag behövde 😉

Min Garmin berättar allt om Svartekärr

22 sep

130921 Svartekärr

Klicka på bilden för alla detaljer (Klicka sen ”Visa metric” längst upp.)

Inte anade jag  att min GPS samlade in så mycket information under ett sökpass. Hittills har jag bara kollat hur långt jag gått – samma sak när jag spårat. Idag gick jag 3.73 km. Allt tog 2 tim 37 min och 25 sekunder. Nu gick jag inte hela tiden. 1 tim 33 min och 4 sekunder var jag antingen figge eller stod på stigen och väntade på någon hund.

Nivåskillnaden mellan högsta och lägsta punkten var 6 meter – brantare än det låter.

Medelhastigheten var blygsamma 1,4 km/tim. Skyller på mitt onda knä.

Söket då? Hur gick det?

Kina fick ett återfall till skallmarkering. Trodde hon var helt inkörd på rullen nu. Vi har testat flying några gånger för att se om hon tar i litet mer då. Det gör hon! Kanske var det det höjda tempot som fick henne att skälla i stället för att ta rullen.  Är ganska obekymrad över det.

Caisa gjorde som jag önskade – sprang fort dit jag pekade, skällde ihållande tills jag sa åt henne att sluta och pussade figgarna med måtta.

En bra dag!

Snitslar och GPS bra vid spårträning

1 sep

 GPSspår

Efter en tidigare heldag med herrar Fält och Gustavsson (se bilden) och omläsning av deras spårbok  ”Spårhunden och lukterna” har jag börjat snitsla mina spår. Inte så lätt som det kan verka!

Tanken med snitslarna är att ha stenkoll på spåret så att hundarna inte kommer för långt från fotstegen. De ska bli riktigt noggranna. Då behövs det många snitslar. Men att spana efter snitslar och samtidigt läsa hund, plocka ner snitslar i farten och inte att förglömma, överleva utan allt för omfattande skador, är inte alldeles självklart. Hoppas att de nya oranga snitslarna gör det lite lättare.

Poängen med många apporter i spåret är så klart att jag ska få en möjlighet att hämta andan och få ordning på snitslarna. Ja – hundarna får förstås sitt med ovationer, lek och godis. Caisa får dessutom litet träning i platsliggande när jag hämtar in förbisprungna snitslar.

GPS:en är en användbar uppfinning. Jag kan både se hur långt spåret är och sen jämföra mitt utlagda spår med mitt och hundens spår. I det här fallet blev spåren lika långa: 740 meter.

 

 

Kinas hundgodis blev apport

29 aug

130829-Foderring-001-bw

Apport – enligt Kina. (I verkligheten är den 15 mm.)

Spårade med Kina idag. Hon sittmarkerar apporterna. I dag markerade hon inte bara pinnarna utan också en hundgodis som låg i spåret. Jag förstod inte varför hon helt plötsligt satte sig i spåret. Såg ingen pinne men tänkte att jag kanske tappat något annat och bad henne visa.

Kina visar genom att sätta nosen mot apporten, i  det här fallet satte hon nosen mot godisbiten – en foderkula. Belönade henne först med leverpastej och sen med ”apporten”.

Har aldrig haft en hund vare sig på kurs eller en egen som markerat godis i spåret – alla har ätit upp direkt.