Tag Archives: 2014

Nej, jag vill träna mera!

7 Nov

Nej, jag vägrar lämna planen. Jag vill träna mer! Det tyckte Caisa för sju år sedan då bilden togs - och i går fick hon "betongrumpa" igen.

Nej, jag vägrar lämna planen. Jag vill träna mer! Det tyckte Caisa för sju år sedan då bilden togs – och i går fick hon ”betongrumpa” igen.

Kom på mig själv med att gå runt med ett fånigt leende på läpparna efter gårdagens lydnadsträning. Caisa är anledningen. Jag är så nöjd med båda hundarnas prestationer på planen men det Caisa gjorde när vi tränat färdigt var värt ännu mera.

Jag började plocka ihop koner och allt annat vi använt oss av. Caisa tittade på. Jag satte på henne koppel för att gå till bilen. Caisa förblev sittande. Hon blev så tung i baken. Lockade på henne, men nej hon satt som fastgjuten. Hon ville träna mer! Kan man få ett tydligare tecken på att hon gillar vårt sätt att träna? och ja det blev litet till innan vi åkte hem.

Det har hänt förr att hon inte velat lämna appellplanen men det har mest varit efter agility.

Varken kor eller turister stör vår frid

2 Nov

Hela långa sommaren har stranden längs Ringsjön varit upptagen av antingen kor eller turister. Jag uppskattar varken kor eller turister.

I veckan upptäckte jag att störningarna var borta. Vi hade äntligen stället helt för oss själva – hundarna och jag.

Vädret var grått men ljumt när vi kom, men efter en stund gjorde solen oss sällskap och jag blev tvungen att fotografera himlen för att ha den som minne när novembermörkret har lagt sig.

Hundarna plaskade längs strandkanten, gnagde bark av en sönderblåst ek och spanade på mängder av sångsvanar. Jag njöt av att se hundarna springa i frihet.

Innan vi var färdiga hann solen sakta slutligen sänkta sig över den underbara Ringsjön.

Höstsolen förgyller Hovdala

4 okt

141004 höstlöv

Trodde aldrig att någon skog skulle kunna konkurrera med Fulltofta, men Hovdala tar en allt större plats i mitt hjärta. Idag var sökgruppen på ett helt nytt ställe; behagligt kuperad bokskog på ena sidan vägen och litet stökigare på andra sidan med bland annat ganska tät björksly.

Björkslyet var litet mystiskt. Ingen av hundarna ville egentligen gå in i det. Vi misstänkte att det kanske fanns något där. Det kom underliga ljud därifrån.

Allt fungerade precis som jag hoppats med Kina. Det blev inga skall utan bara rullmarkering. Ett litet skallpip vid påviset när vi kom fram till första figgen, annars tyst. Figgarna belönade när Kina kom på påviset och sen med hög frekvens när hon satt eller låg. Vi tog god tid på oss. Kinas svans viftade i rekordfart medan jag inte gjorde någonting.

På slysidan blev det en del stopp. Hon fick själv komma fram till om hon skulle fortsätta leta eller komma in till mig. De flesta gångerna  valde hon att leta vidare. Nästa gång ska vi testa Emmas idé om att figgen smyger i väg efter påviset. Mer om det när vi provat.

Caisas nästa tävling blir troligen inte förrän nästa år. Eftersom jag tänker strunta i platsen måste vi bli säkra på resten av lydnaden, framför allt framåtsändandet. Detta ger oss stor frihet i sökträningen. Vi kan plocka ut detaljer att öva på i lugn och ro. I dag valde vi att fila på markeringarna. Hon har slutat att vara överdrivet kärvänlig mot figgarna och har bra fokus på dem men det skadar inte att befästa det bättre.

Tanken i dag var att hon skulle springa ut, belönas för att hon håller avståndet när hon skäller och har fokus på figgen. Därefter skulle figgen bli passiv och Caisa skulle återvända till stigen. Det var bara det att Caisa slutade inte att skälla. Maggan som var första figge gick till sist sin väg och först då kom Caisa tillbaka. Jag provade att kalla på Caisa när hon skällt länge men det hörde hon förstås inte när hon samtidigt skällde.

Riktigt bra markeringar blev det förstås men den ursprungliga planen fick revideras och jag fick springa ut på påvis. Caisa fortsatte ändå att ha bra fokus på figgen så resultatet blev det önskade även om metoden blev annorlunda än jag tänkt.

Så nöjd med dagen som avslutades med en trevlig fikastund. Aldrig smakar kaffet så gott som tillsammans med sökgänget i skogen.

Somliga dagar är bättre än andra

16 aug

Idag var en sådan ”somlig” dag med sökträning på Sprängplats två på Hovdala: lagom temperatur, lite vind och inget regn även om det såg hotfullt ut ett tag.

Bra genrep för Kina inför AKL-tävlingen nästa vecka. Det var heldolda figgar och liggande figgar under kamouflagenät. Tror vi övat för litet på liggande figurer eller också är de svårare att lokalisera. Alla hittades och markerades som de skulle – utan skall.

Caisa fick liknande figgar men med fokus på att inte komma i närkontakt. En av figgarna som satt  dold under ett skynke i en bunker, hann inte säga sitt innan Caisa var framme och studsade mot henne men det var också  den enda som hon kom för nära.

Intressanta diskussioner och många goda råd om sökträning och markeringar under fikat.

Emma, som är ny i gruppen men med mycket i bagaget från tjänstehundsträning berättade om deras figurantarbete. Många idéer att prova!

Malin, som förstått precis hur jag tänker om Caisas markeringar kom med tipset att låta Caisa vara ensam med figuranten ute i rutan och belönas av figuranten för rätt uppförande medan jag stannar på stigen alternativt är passiv. Tanken är att Caisa inte ska spana efter mig medan hon skäller utan vara helt fokuserad på figuranten. Ser det som en vidareutveckling av titta – klick o belöning. Ska bli spännande att prova nästa gång.

Slutligen fick jag en tankeställare om Caisas krafsande. Jag tror jag låtit ett litet problem ta allt för stor plats i mitt huvud. Mina träningskompisar verkar inte ha tagit så illa vid sig av grävandet som jag trott. Martina påpekade att det faktiskt var bra om hunden tydligt visade var exempelvis en nedgrävd osynlig figurant låg. Så är det ju faktiskt.

En givande dag men å vad det känns långt till nästa träning!

 

Regnskog i Misseröd

23 jun

Oj vad det växer efter regnet. Vi tog en tur i Misseröd. Gräset växte på sina ställen i midjehöjd och hundarna betade gräs.

Kina hittade en stubbe som stack upp en bra bit över den täta vegetationen. Caisa var inte sen att göra henne sällskap. Trots att jag borde ha vant mig vid hur högt en cattledog hoppar utan ansats blir jag ändå emellanåt förvånad över hur de till synes utan ansträngning lyfter rakt upp.

Den här stubben var så hög att de inte fick hoppa ner på egen hand. Jag ville absolut undvika att de landade på något farligt som inte syntes i allt det gröna.

Först var de ganska oförstående när jag visade att de skulle kliva ut på min ena axel och sen långsamt kana ner på marken. Helt onödigt tyckte de men inte jag.

Rally Goodbye – för Kina

8 jun

Kina har alltid varit snabb att sätta sig i fotgåendet. I några veckor har vi tränat extra på rakt och lagom långt fram. Hon gillar det. Det gör vi båda 🙂

Nu är det tyvärr så att det krockar med rallyn där man inte alltid ska sätta sig vid halterna. Inte heller ska man alltid sätta sig på vänster sida. Allt som oftast ska man sätta sig mitt fram. Är man snabb och det är ju Kina hinner man sätta sig ett par gånger på väg mot mitt framför. 270 grader vänstersnurr rymmer också många tillfällen till sitt.

På tävlingen den 6 juni tappade vi 30 poäng på snabba sitt. Fel övning heter det och ger 10 minus varje gång hunden sätter sig när det inte står sitt på skylten.

Kina kan naturligtvis lära sig att inte sätta sig förrän jag säger ”sitt” alternativt att jag lyckas säga ”stå” eller dirigera fram henne innan hon hinner sätta sig. Frågan är om jag vill riskera hennes för tillfället underbara sitt bara för rallyns skull?

Det vill jag inte! Resultatet blir i stället att Kina får vänta med rally tills hon närmar sig sin pensionering 🙂

Åttans frestelse var för dagen laddad med skinka. Många hundar lät sig frestas. En liten glad beagle kunde absolut inte stå emot utan plockade upp först den ena sen den andra burken. Matte var inte lika road som publiken. Tänk vad rart och charmigt det ser ut när det inte är ens egen hund som attackerar frestelserna.

Kina och jag har tränat mycket på åttan och i dag lyckades vi faktiskt passera skinkburkarna utan nosande. Ansträngningen var dock så stor att vi hamnade på fel sida om en kon vilket innebar att åttan blev felgången – minus tio för förarfel eller om det nu hette fel övning.

40 minuspoäng på ”fel övning” är mycket. Tio av dem kan vi få bort utan allt för mycket besvär eller tveksamheter men de trettio på excellenta sitt är en annan historia.

Tung apport – lätt som en plätt

13 maj

Kinaapport-2048

Den tunga apporten har varit på avvägar ett tag men i söndags när jag röjde i garaget och samtidigt skaffade mig ett blått öga, dök den oväntat upp.

Caisa hade inte glömt hur den skulle användas utan plockade upp och levererade den inför en nyfiken Kina och ganska glad matte.

Inte mycket att förlora på att låta Kina prova tänkte jag och parkerade  Caisa medan jag lade ut apporten några meter framför en sittande Kina. ”Apport” ville jag inte  använda utan nöjde mig med det vardagliga  ”hämta den” och det gjorde Kina 🙂

Bra belöning nyckeln till allt

3 maj

DSCN5165

Christel belönar Salmiak för leverans av apporter.

Kina fick se Christel försvinna ut i skogen. Spåret efter henne blev högintressant och för första gången spårade vi med sträckt lina och använde dessutom hela linan. En enda ”apport” i slutet – en superbelöning bestående av spårläggaren själv. Tempot blev högre men fortfarande bekvämt. Lika noggrann som tidigare var hon också. Jag är så glad i min lilla tös.

DSCN5168

Caisa har bara en tanke i huvudet: Låt mig börja leta!

Caisa och Salmiak fick leta grejer. Nyttigt och uppenbarligen svårare att hitta  föremål utlagda av någon annan än matte. Båda hundarna fick anstränga sig. Oftast tränar man på sådant som har känd vittring. Tror dessutom att man upprepar sig även om man försöker variera hur och var man lägger ut sina apporter.

En hare vid första apporten

25 apr

Första gången vi råkat ut för vilt i spåret. En jättestor hare låg och tryckte vid första apporten. Den var nästan lika stor som Kina.

140424 spår

Kinas spår, 820 meter.

Kina hade precis satt sig vid apporten när haren tyckte att jag kom för nära. Jag var ju i slutet av spårlinan när Kina stannade vid apporten. Kina var så inställd på belöning att hon blev sittande. Litet svårt att välja mitt spår och inte harens tyckte hon efter att den extra godistilldelning var uppäten.

Efter att Kina börjat med att markera snitslarna försöker jag nu klara mig utan den hjälpen. Det finns ledtrådar i skogen men ibland är de förvillande lika. I dag gick jag slalom över traktorspår och runt lövträd i granskogen.

Dagens spår blev enligt GPS:en 820 meter. Det låg i 75 minuter och bjöd på äng, granskog, bok och björkskog, skogsväg med gräs i mitten och sankmark. Vi behövde 25 minuter för att ta oss runt. En hel del tid spenderades på haren.

Visst finns det tior på krypet…

22 apr

Äntligen kom Caisa och jag i väg på en söktävling efter alla bortlottningar och löp. Vi höll på att  missa denna också. Helt plötsligt kunde jag inte stänga bakluckan. Tanken att åka med en fladdrande baklucka fanns bara inte. Tack och lov lyckades Kåre fixa den i tid.
Mot Hässleholm och måndagens söktävling.

140421 Caisasök

403,25 poäng fick vi ihop varav 182 på söket. Vi behöver bli bättre på lydnaden på stigen. Ett tag tänkte nog Caisa att hon skulle ta hand om specialen på egen hand men sen lyssnade hon på mig. Bortsett från ”röran” på stigen är jag så nöjd med henne. Raka, energiska slag med bra täckning nästan varje gång.

Vid ett av slagen i slutet av rutan tyckte jag att hon var ute länge. Jag började tro att hon fortsatt in i elitrutan och visslade på henne. Det ska jag aldrig mer göra. Hon kom förstås fastän hon förstått att det fanns en figge där ute. Jag såg det inte men tävlingsledaren berättade det efteråt. Hon ville ut igen på en gång och den här gången fick hon figuranten.

Under hela avsökandet hade jag ett mantra i huvudet. Vad vill Caisa? Vilken sida intresserar henne? Även om jag bestämmer vart jag vill skicka så finns det utrymme för att ta hänsyn till vad hennes nos informerar om. Ska lägga den taktiken på minnet. Det lönade sig verkligen att lita på Caisas nosriktning.

Lydnaden har alltid varit vår akilleshäl. Redan när jag anmälde oss hade jag bestämt mig för att avstå platsen. Caisas platsliggning har visserligen blivit mycket bättre men ännu känner jag mig inte mogen för att testa den på tävling.

Första momentet börjar med en utgångspunkt där mestadels ett antal andra hundar redan suttit. Så mycket dofter! Vi brukar få fokuseringsproblem där. Den här gången hade jag bestämt mig för att inte börja förrän Caisa var färdig att lämna detta doftparadis. Inte så litet förvånad blev jag när hon tog kontakt redan när tävlingsledaren sa marsch. Jag gillar tydliga tävlingsledare. Litet studsig var hon i början och positionen var väl inte alltid optimal men ändå rätt ok.

Framförgåendet kommer alltid som en befrielse från fotgåendet – betyg 9. Platsläggande med gnäll och inkallning med skall var nya påhitt.

Krypet trodde jag knappast var sant – lågt, rakt och jämnt tempo. Visste inte förut att det fanns tior i det momentet.