Tag Archives: budföring

”Rapport” på skoj

3 feb

Utan några som helst ambitioner i rapport har vi de senaste dagarna kört långa budföringar till husse. Kina tycker om att springa. Speciellt fort går det när husse fastnat med kameran långt efter oss på promenaden.
Sträckorna har varierat mellan 200 – 300 meter. Hur många skick det blivit vet jag inte. Vi slutar innan Kina blir trött.

Sök vid Dansebanan i ljuvligt väder

10 feb

Kina fick ett återfall till skallmarkering hos näst sista figgen. Det var en bra markering men inte rätt sort. Ronnie påminde henne om rullen och då tog hon den. Tror hon var trött. Sista figgen rullmarkerade hon utan minsta skall.

Påviset var så ivrigt att det kom ett litet gläfs hos de två första figgarna. Provade att försiktigt bromsa och säga fot och stanna några meter innan nästa figge. Det fungerade. Hon satt lugnt och tyst medan figgen reste sig och kom fram till henne och belönade.

Caisa älskar verkligen sök. Jag har gett upp försöken att sätta henne innan vi kommer fram och får rutan visad. När hon väl hade lärt sig bli sittande i stället för att smyga efter mig började hon värma upp skallet medan hon väntade. Varför bråka om det? Nu får hon följa med när jag blir visad rutan.

Många bra slag  – både djupt och lagom långt framåt. För det mesta rättar hon upp sig av sig själv om hon kommit snett och de få gånger hon inte gör det blir det bättre om jag skickar mot det oavsökta området från en punkt längre fram på stigen än om jag stoppar henne och skickar om. Hon jobbar bäst när hon känner att jag är nöjd och inte stör hennes sökglädje genom att lägga mig i.

Vi hann med både budföring och uppletande förutom söket. Jag har undrat mycket över varför uppletande som de flesta hundar gillar ändå inte alltid lyckas på tävling. I dag testade Lisbeth och jag att byta grejor med varandra. Vi la ut alla sju föremålen samtidigt. Caisa började. Hon plockade snabbt och lätt tre av mina. Vi bytte till Lisbeths Uzo efter tre föremål.

Jag vet ju inte om mina grejer råkade ligga precis där Caisa sprang eller om hon inte förstod att Lisbeths föremål också ingick i upplägget. Värt att testa nästa gång.

Kina, som inte alltid är så tänd på att leta apporter, fick se när Lisbeth la ut dem. Det gillade hon!

 

Budföring med skott

14 mar

Caisa gillar budföring. Det är svårt att få tillfälle att träna det med skott som på tävling men i dag fick jag hjälp. Clas ställde upp som skytt med Anki som okänd mottagare.

Vi bestämde att första skottet skulle komma när Caisa sprungit 75 meter. Då var hon så nära mottagaren att risken för att hon skulle vika av till skytten var liten. Hon gillar Clas. Eftersom det var första gången med skott skulle hon också få belöning direkt hos mottagaren. Annars får hon vänta på den tills hon återvänder till mottagaren efter att ha varit hos mig och momentet är avslutat.

Det fungerade perfekt. Ingen reaktion på skottet och full fart hela vägen. Tillbakavägen var helt tävlingsmässig med skott när hon passerade mitten. Allt gick enligt regelboken. Känns så bra!

När momentet var klart och jag släppte henne fri sprang hon halvvägs mot Anki stannade och vände sig mot Clas men bestämde sig sen för Anki. Det var ju Anki som hade bjudit på leverpastej.

Träningen avslutades med en budföring utan skott med ännu en okänd mottagare.

Tack för hjälpen Clas, Anki och Kjell.

Böksök

14 okt

Inget vanligt sök i dag. Vem vågar sig på sådant första dagen på älgjakten?

I stället blev det böksök. En sorts uppletande som introducerats och namngetts av Bea, en kurskompis från tävlingslydnaden.

Vi började med att gömma godis i en hög med stenar, rötter, grenar och stubbar. Hundarna fick leta. De tog god tid på sig och var väldigt noggranna. En del godbitar var riktigt svåra att få fram.

I nästa övning gömde vi många små grejer i en ny sten-stubb- grenhög. Den här gången fick hundarna apportera. Lugnt och noggrant letade de och ordentligt trötta i huvudet blev de. Det behövdes också en del grävande för att komma åt några av  föremålen.

Det hade inte varit så mycket spring under söket så benen fick sitt med långa budföringar – mycket populärt.

Framåt med budföring

28 feb

Vårskön kväll med framåtsändandegruppen i går. Faktiskt så varmt att mössorna åkte  av  men tungt att gå i snön när den först bär och sen brister.

Kina fick prova på budföring till för henne okända personer. Hon är helt oförstörd vad gäller det momentet. Ordet lånar jag från rallykursen där en deltagare beskrev sin gröna hund med just det ordet. Innebörden är värd att fundera över.

Dagens övning handlade om att hitta rätt position och att stanna kvar hos mottagaren i väntan på ”marsch”. Sträckan var pyttekort. Vi började med Johny och fortsatte med Andrea. Kina gillade verkligen övningarna. Andrea blev så populär att Kina ogärna lämnade henne. Guld värt med mottagare som har känsla för hunden och dessutom gör som man vill.

Caisa fick klara sig utan musmattan. Den låg i bilen men eftersom lyset i baksätet inte fungerar och det inte var alldeles tomt i baksätet, hittade jag den inte. Det skulle kanske vara bra med en ficklampa. Vi improviserade med att  hastigt klicka för att hon ställde sig på en tom godispåse.

Några snygga växlingar blev det. De första skicken hade ett bra tempo till gruppen men sen tyckte hon det räckte med snabb trav. Vi gjorde om med peppning vid starten och då gick det bättre. Ska jag köra många övningar med bara galopp fram till gruppen eller ska jag kanske bara köra galoppbiten en eller två gånger? På tävling ska hon ju bara springa fort en gång.

Svårt bedöma om det långsamma tempot är lagom när jag halkar runt på snö och is som Caisa är helt oberörd av. Caisa är aningen snabb nu men hur blir det på barmark? Kan hon lära sig att höra hur nära jag är eller är det för svårt? Med tanke på att jag tycker det är svårt att uppskatta avståndet fram till henne ska jag nog inte förvänta mig att  hon som har ryggen mot mig ska kunna höra det. Måste testa nästa gång vi tränar

 

oväntad spårträning

10 jan

I lördags fick Caisa helt oplanerat visa prov på vad hon kan när hon på eget initiativ letade reda på en bortsprungen husse. (Jag var inte bortsprungen utan bara långt före… Husses anm.)

Vi var i Fogdaröd på Cachejakt. Ett riskabelt företag visade det sig. Vatten på is är väldigt halt. Husse som har nyinköpta kängor med dubb avancerade i ett tempo som var helt otänkbart för mig utan dubb. När vi dessutom blev försenade vid ett möte med en labradorgosse, som var ute o transporterade runt sin matte, tappade vi helt enkelt bort husse.

Caisa blev mycket bekymrad. Trots effektiv skallgivning fick vi inga tecken från husse. Så kom vi då fram till korsningen – fem stigar/skogsvägar möts på samma plats. Vilken hade husse valt? Jag ville gå rakt fram men det ville inte Caisa. Mycket bestämt stretade hon till höger. Isen var på hennes sida så det blev som hon ville!

Efter ungefär 800 meter stannade hon o markerade inåt snårskogen. Jag tyckte mig skymta en känd mössa 75 meter bort och släppte Caisa.

Hon for som en vessla genom ris o snår. Därinne fanns belöningarna –  både husse o cache. En extra belöning blev att få springa budföring några gånger.

Lägre klass sök i Tollarp

30 Nov

SÖKTÄVLING. I torsdags ringde Tollarp o talade om att jag som fjärde reserv ändå kommit med på deras lkl sök.

Jag hade mer eller mindre bordlagt det projektet över vintern o så stor mening med att dra på för fullt så nära tävlingen tyckte jag nog inte det var. Roligt ändå att få testa både sök o lägre klass före vinteruppehållet.

Söket gick över förväntan. Det blev 9 och 9.5 i betyg. Nerdraget får jag ta på mig. Jag skickade henne rakt åt vänster hörn o ditåt pilade hon snabbt som en vessla c:a 30 m. Där tvärnitade hon, vek av snett åt höger o kom tillbaks med rullen i munnen. Det var första figgen o det kändes sååå skööönt.

Färdiga?
Jag tyckte vi var färdiga med det hörnet men det tyckte inte domarna. Jag skulle ha skickat henne en gång till så att hon gått ända ut i hörnet. Hela rutan ska ju avsökas.

Den roligaste figgen var så väl dold att jag först trodde Caisa hade blindmarkerat. Men på domarens order öppnade sig marken och upp kröp en frusen figurant.

Sprang ut
Budföring brukar Caisa gilla men den här gången var det som om hon inte såg var mottagaren stod. Hon sprang ut, saktade ner, tittade sig omkring o kom tillbaka. Jag mötte henne o skickade om o då sprang hon. Det blev givetvis noll men ändå träning med okänd o ganska oengagerad mottagare. Alla kan väl inte vara som mannen i Osby som var helt suverän.

Söket gick bra men lydnaden riktigt uselt. Caisas intresse för mullvadar nådde oanade nivåer. Nollorna stod som spön i backen. När allt var färdigräknat hade vi ändå samlat ihop 349.5 poäng och var godkända J

Dags att testa
Tävlingsbonus är att utbyta tips o träningsmetoder. Har en del med mig hem som jag tänkte att min sökgrupp kunde testa.

Vintern kommer att ägnas åt avbetingningsövningar avseende mullvadshögar J Vill minnas att vi har några på klubben. Våra grannar som vårdar sin trädgård ömt har åxå en del. Hos oss trivs de inte med oredan kanske 😉

Sök vid Dansebanan

9 Nov

Idag körde vi med figgar i riskojor och en stor kartong. Hur kul som helst tyckte hundarna och även vi. Kände mig som barn på nytt när jag släpade granris till kojorna.

Caisa fick ha den fasta rullen i sista skicket. Hon gav sig tid att kolla figgens korvficka innan hon tog rullen. Känns bra eftersom hon började distansmarkera för några veckor sedan. Lösrullen och godis hos figgen har förhoppningsvis fått henne att inse att hon ska ända fram innan hon tar rullen.

Övningen blev mer realistisk än vi tänkt oss eftersom andra figgen villade bort sig. Det blev tre blindskick på raken. Caisa tycker om att springa så hon fortsatte jobba i samma heta tempo innan jag insåg att ingen figge var i närheten.

Hon är väldigt ivrig på att komma iväg o fortsätta. Måste träna på att gå ”skogsfot”. Nu håller jag på o tjatar för att få henne att vänta på mig efter påviset.

Avslutningsvis blev det 100 m budföring till Birgitta. En tjuvstart som Birgitta kunde stoppa. Nästa steg blir att lägga till skott.

Krypet på G

7 Nov

Krypet är på gång. Tekniken lite slarvig i första försöket men blir snabbt bättre. Tränar på att vinkla till vänster för att hon inte ska komma för långt fram.

Budföring till Birgitta med långt sitt hos B ungefär 100 m tror jag. Trots att Åke stod bara några tiotal m från B sprang hon ändå till B. Bra att kunna träna med folk på planen. Verkar som Caisa förstått att hon ska sitta kvar o vänta på kommando innan hon sticker. Springandet är belöning i sig.

Funderar på att starta en studiecirkel med Bodfäldts nya Kontaktkontraktet när alla kvällskurserna är slut. Det finns intresse för det i sökgruppen.