Tag Archives: dansebanan

Supersök vid Dansebanan

15 maj

Underbart väder, fågelsång och en sökträning som gick bättre än jag kunnat drömma om. Dansebanan har vi tränat på många gånger men aldrig tidigare med dagens upplägg.

Vi snitslade en stig diagonalt över området. En del av rutan hamnade i tät nyutslagen boksly. På högersidan sträckte sig rutan över två vägar.

Dansebanan är välkänd för hundarna, så välkänd att i första skicket valde de att springa vinkelrätt från skogsvägen och ut. Det är ju så vi har brukat göra. Det blev till att peka ut riktningen extra tydligt och att ha ordentlig koll på var stigen gick så att hela området blev avsökt. Låter mycket enklare än det var.

Kina fick en lagom blandning av träff och tomslag. Bra tempo och intresse ända till slutet. På påvisen släppte jag henne när vi närmade oss figgen och slapp på det sättet alla frustrationsskall som vi haft när hon inte varit nöjd med mitt tempo. Har full förståelse för att hon tycker jag är långsam. Figgarnas instruktioner var att belöna på en gång bara hon satt.
Det blev så bra!

Caisa fick tre figgar. Två i boksly på vänstersidan och en i en rishög på högersidan – alla på djupet. Första figgen tog hon på första slaget. Andra figgen missade hon. Jag tror rutan var väl djup just där eller så kom hon bara fel i förhållande till vinden. Men det ledde till att hon fick gå tomslag ända till slutet av rutan. Jag räknade inte men det var många. De flesta var flying. Aldrig någonsin har jag kört så många tomslag på raken. När Ronny som var tredje figge hittats tog han reda på var tvåan låg och så skickade jag Caisa en gång till. Full fart och bra markering!
Så glad i min lilla hund!

Ingenting slår känslan när samarbetet fungerar fullt ut. När hunden med minimala dirigeringar springer precis som man tänker och på alla sätt visar hur mycket hon tycker om det.

Sök vid Dansebanan i ljuvligt väder

10 feb

Kina fick ett återfall till skallmarkering hos näst sista figgen. Det var en bra markering men inte rätt sort. Ronnie påminde henne om rullen och då tog hon den. Tror hon var trött. Sista figgen rullmarkerade hon utan minsta skall.

Påviset var så ivrigt att det kom ett litet gläfs hos de två första figgarna. Provade att försiktigt bromsa och säga fot och stanna några meter innan nästa figge. Det fungerade. Hon satt lugnt och tyst medan figgen reste sig och kom fram till henne och belönade.

Caisa älskar verkligen sök. Jag har gett upp försöken att sätta henne innan vi kommer fram och får rutan visad. När hon väl hade lärt sig bli sittande i stället för att smyga efter mig började hon värma upp skallet medan hon väntade. Varför bråka om det? Nu får hon följa med när jag blir visad rutan.

Många bra slag  – både djupt och lagom långt framåt. För det mesta rättar hon upp sig av sig själv om hon kommit snett och de få gånger hon inte gör det blir det bättre om jag skickar mot det oavsökta området från en punkt längre fram på stigen än om jag stoppar henne och skickar om. Hon jobbar bäst när hon känner att jag är nöjd och inte stör hennes sökglädje genom att lägga mig i.

Vi hann med både budföring och uppletande förutom söket. Jag har undrat mycket över varför uppletande som de flesta hundar gillar ändå inte alltid lyckas på tävling. I dag testade Lisbeth och jag att byta grejor med varandra. Vi la ut alla sju föremålen samtidigt. Caisa började. Hon plockade snabbt och lätt tre av mina. Vi bytte till Lisbeths Uzo efter tre föremål.

Jag vet ju inte om mina grejer råkade ligga precis där Caisa sprang eller om hon inte förstod att Lisbeths föremål också ingick i upplägget. Värt att testa nästa gång.

Kina, som inte alltid är så tänd på att leta apporter, fick se när Lisbeth la ut dem. Det gillade hon!

 

Släktträff med fyra Ayershundar

31 Dec

Katinka

Katinka med Baily blev min första kontakt med cattledog. Här fotade vid en gemensam spårövning den 27 oktober 2007! Sedan dess har det blivit många övningstillfällen tillsammans.

 

Alldeles för länge sen Katinka och jag träffades för att träna hund. Idag lyckades vi synka våra tider. Det blev spår och mycket prat. Hade vi inte börjat frysa hade vi nog suttit kvar i skogen än. Frös gjorde vi förstås inte förrän vi kom till fikat. Sitta stilla i nollgradig grå och fuktig dimma är kallt.

Vi la som vanligt spår åt varandra. Man kan träna mycket spår på egen hand men det är mycket roligare och lärorikare att låta hunden gå ett okänt spår med spårläggaren bakom som stöd om det skulle behövas.

Nu gäller det bara att hitta några dagar under våren då vi kan spåra. Helst vill vi ha med några fler cattledogs.  Kanske kan vi göra sällskap ut på tävling också.

Spår och uppletande

24 okt

Caisa löper och det är jakttider. Knappt man vågar sig ut i skogen. Ingen sökträning i måndags eftersom vi var utan mark. Men jag tog mod till mig i dag och åkte ut till Dansebanan. Där har jag aldrig sett jägare. Skogen är så öppen att man ser om det dyker upp någon lös hanhund.

Först ett spår till Kina. Upptäcker att snitslarna ligger i garaget tillsammans med apporterna – välplanerat. Nåja – skogen är full av pinnar. Gäller bara att välja ut några som jag kan känna igen. Två pappersnäsdukar fick fungera som start- och slutsnitsel. Spåret blev ungefär 500 meter och 20 minuter gammalt.

Aldrig har lilltösen spårat så bra! Noggrant, precis lagom tempo och alla pinnarna 🙂

Uppletande  för Kina med Caisa kvar  i bilen. Kina som gärna vill ha litet dirigering av mig fick klara sig på helt egen hand. Litet konfunderad blev hon när jag slog mig ner på en stock och bara väntade. Hon hittade alla grejerna och både letade och levererade med gnista.

Caisa fick ett svårare upplet som hon i vanlig ordning gav järnet i. Måste se till att öva med andra utläggare så att hon inte tror att det bara är mina saker ska hämtas in.

På spåret med Kina

11 mar

140310-tracking-001

Klicka för större bild

 Fastän jag spårat med Kina några gånger nu, blir jag ändå förvånad över hennes noggrannhet. Det går inte fort men såå noga. En behaglig promenadtakt är en bra beskrivning. Inga som helst avvikelser från utgångsspåret och inga ringningar i vinklarna gör att det ändå känns effektivt.

Intensiteten i nosandet ökar när hon närmar sig en apport. När den väl lokaliserats markerar hon den genom att snabbt som ögat sätta sig framför. Svansen går som en propeller. Vet inte vem som är lyckligast –  Kina eller jag.

Dagens spår blev på drygt 400 meter enligt GPS:en.  Vår GPS är inte så bra på att mäta när jag går krokigt, vilket betyder att spåret var minst 400 meter. Det var massor av vinklar av olika sorter och sju apporter. Större delen gick genom granskog, en liten bit bokskog med mycket löv och en kort sträcka traktorväg. Spåret fick ligga i 80 minuter.

140310-tracking-003

Alla spårapporterna hittade.

Spårupptaget behöver bli bättre. Efter all sökträning förväntar hon sig resultat av att gå med hög nos.  Efter första apporten upptäcker hon att hon måste byta teknik och fortsätter sen med låg nos.

Funderar på att lägga en apport där spåret börjar som signal till låg nos. Efter hand flyttar jag den längre och längre ut i spåret. Vi får se hur det går.

Stackars polacker

27 aug

Först kom jag med mina glada hundar som sin vana trogna talade om för världen att vi hade stannat på en grusväg och det var dags för sök. Sen kom Christel med sina lika verbala mudisar.

Stackars polacker som sov i tältet på parkeringen

För Kinas del blev det först rena hittaövningar med flying. Litet tvekande var hon först över att passera stigen utan stopp men sen ökade intensiteten vilket var precis vad jag hoppats på. Hon avslutade med tre fastrullemarkeringar. Både Kina och jag var nöjda.

Caisa fick tre figgar och många tomskick. Vänstra hörnet låg på ett alldeles nytt ställe. Hundarna fick lämna granskogen och springa en liten bit in i den gröna bokslyväggen. Caisa behövde flera skick för att komma ända ut i det hörnet. Hundar är vanedjur. Fler sådana övningar!

Figgarna fortsatte som förra gången med att kommendera ”skall” när Caisa hittade dem. Tanken är att hon ska låta bli att gräva fram dem om hon uppmuntras till att skälla på en gång. Det har blivit bättre men tendenserna finns kvar så vi fortsätter litet till med det innan vi plockar fram musmattan – tror jag – kanske – eller ska jag aktivera Kåre?

Tilläggas kan att vädret var underbart – sol men inte för varmt men i gengäld många varma tankar till goa figgar. Nästa gång tränar vi på vintertid – klockan ett.

Störningar – tacka och ta emot

13 jul

Sen några veckor tillbaka har jag spårat med båda hundarna. Inspiration har jag fått från Effies första övningar och Spårboken av Fält med flera. Spårboken propagerar för att börja med hårda spår för att få en bra teknik. Så har jag aldrig gjort tidigare men det är roligt att prova något nytt.

Vi har spårat på asfalt,  grus och skogsväg. Inte världens roligaste miljöer när man tycker om att gå i skogen. I dag åkte vi till Dansebanan. Jag la Kinas spår i vänster hjulspår på skogsvägen längs Skåneleden. Efter ungefär 75 meter vek jag av in i den för tillfället snustorra granskogen. Eftersom det blev både vinkel och markbyte samtidigt planerade jag för nytt påsläpp en bit in i skogen. Spåret fick ligga 20 minuter medan jag la Caisas spår.

Dags för påsläpp! Kina intresserad och tar spåret på en gång. Efter tre – fyra meter lyfter hon nosen och spanar framåt. Där kommer två skogsvandrare. Medan jag funderar över nästa steg tar Kina spåret på nytt. Jag följer förstås med i kort koppel. Skogsluffarna hade valt det andra hjulspåret. Min första tanke är att pausa när vi möter vandrarna men eftersom Kina ignorerar dem nöjer vi oss med ”hej”.

I glädjen över hennes spårfokus glömmer jag bort att jag planerat ett spårslut på vägen och sen nytt påsläpp i skogen. Kina sväljer ostbiten i ”slutet” tar vinkeln och fortsätter till det sista slutet – hennes boll.

Caisas spår då? Det gick också bra men helt utan störningar.

Spårfakta: sol, 25 grader, litet vind, torrt, Kina 150 meter, Caisa 350 meter, 20 – 25 min

Dags hitta tävling till Caisa

1 jul

Molnigt och fuktigt men varken regn eller vind på Dansebanan i dag. Caisa gick som nummer två och Kina som nummer fem.

Upplägget för Caisa var en repetition av förra gången. Målet var att hon skulle gå rakt ut som jag pekade och ut på djupet även om det inte låg någon figge där. Det gjorde hon!Minns faktiskt inte hur många figgar och tomskick det blev.

Varför är det så långt till nästa söktävling?

Kina övade på fastrullen. Vid ett av skicken släppte hon rullen innan hon kom in till mig. Alla de andra gångerna behöll hon rullen hela vägen in. Är så nöjd med lilltösen!

Skickade henne kort sträcka till Inga-Lill innan vi gick in i rutan. Hon behövde litet pill på rullen för att upptäcka att den var där men sen tog hon den.