Tag Archives: hörby

”Det var en snäll hund”

15 apr

Maria Venhammar med mudin Ullis.

Maria Venhammar med mudin Ullis.

Tänk: spårtävling i Hörby för ett tag sedan. Underbart väder och fina spår. Får man säga så när man själv varit en av spårläggarna eller ska man bara låta resultaten tala? Fem uppflyttade och fyra godkända.

Vad var då så speciellt med den här tävlingen?

Min favoritinstruktör och tävlande alla kategorier, Maria Venhammar och hennes lilla mudi Ullis deltog. Alltid lika roligt att se dem på tävlingsbanan. Den här gången utgjorde inget undantag.

Efter ett kort spårande hände det som kunnat få vem som helst att bryta: en stor lös hund dök upp från ingenstans och inbjöd till lek. Ullis kände inte för det – inte Maria heller. Vad gör Maria då? Jo – hon sätter Ullis, går fram till inkräktaren och säger bestämt åt honom att gå hem. Han går. Maria och Ullis fortsätter.

Sen händer det otroliga ännu en hund eller var det samma, dyker upp. Det gick ju bra första gången så Maria gör om och med samma goda resultat. Tala om att gilla läget och inte jaga upp sig.

Hur gick det då? Jo – en andraplacering med 10 – 10 på spåret och uppflyttning.

”Det var en snäll hund” var Marias kommentar till äventyret.

På kurs med SWDI

20 maj

Hela helgen spenderade Kina och jag med Hörby Brukshundklubb på diverse ”hårda ytor” i kommunen. Tänk att något som låter så trist kan vara så roligt. Kursledare den här gången var Jessica från SWDI. Det är något visst med att gå kurs för folk som verkligen behärskar sitt ämne. Det gör Jessica och det gjorde Jens som höll den förra kursen.
Efter snabbkoll och repetition av hur långt vi kommit sen sist gick vi över till upptag, riktningsbestämning, okända spår, störningsspår och inte minst  viktigt förarens agerande. ”Stå still” , ”inte så lätt på foten” och ”backa” kommer ingen av oss att glömma.
Motivation och belöning Det är värdefullt med många sorters belöningar men vad som verkligen är en belöning – lön för arbetet – bestämmer hunden. I början av spårträningen kan hundens egen nyfikenhet räcka men efter hand behövs mer. Hunden kan utan vidare bli nyfiken på något annat än det spår jag vill att hon ska följa.
Kina är väldigt förtjust i gräs och kaninkulor – inte så lyckat när man lämnar asfalten och kommer in på gräsytor. Hon gillar som tur är också att hitta föremål i spåret. Alltså provade vi att höja motivationen för spåret genom att lägga fler föremål. Det fungerade! Så småningom ska vi dra ner på antalet igen men det är en annan historia.

Rally Goodbye – för Kina

8 jun

Kina har alltid varit snabb att sätta sig i fotgåendet. I några veckor har vi tränat extra på rakt och lagom långt fram. Hon gillar det. Det gör vi båda 🙂

Nu är det tyvärr så att det krockar med rallyn där man inte alltid ska sätta sig vid halterna. Inte heller ska man alltid sätta sig på vänster sida. Allt som oftast ska man sätta sig mitt fram. Är man snabb och det är ju Kina hinner man sätta sig ett par gånger på väg mot mitt framför. 270 grader vänstersnurr rymmer också många tillfällen till sitt.

På tävlingen den 6 juni tappade vi 30 poäng på snabba sitt. Fel övning heter det och ger 10 minus varje gång hunden sätter sig när det inte står sitt på skylten.

Kina kan naturligtvis lära sig att inte sätta sig förrän jag säger ”sitt” alternativt att jag lyckas säga ”stå” eller dirigera fram henne innan hon hinner sätta sig. Frågan är om jag vill riskera hennes för tillfället underbara sitt bara för rallyns skull?

Det vill jag inte! Resultatet blir i stället att Kina får vänta med rally tills hon närmar sig sin pensionering 🙂

Åttans frestelse var för dagen laddad med skinka. Många hundar lät sig frestas. En liten glad beagle kunde absolut inte stå emot utan plockade upp först den ena sen den andra burken. Matte var inte lika road som publiken. Tänk vad rart och charmigt det ser ut när det inte är ens egen hund som attackerar frestelserna.

Kina och jag har tränat mycket på åttan och i dag lyckades vi faktiskt passera skinkburkarna utan nosande. Ansträngningen var dock så stor att vi hamnade på fel sida om en kon vilket innebar att åttan blev felgången – minus tio för förarfel eller om det nu hette fel övning.

40 minuspoäng på ”fel övning” är mycket. Tio av dem kan vi få bort utan allt för mycket besvär eller tveksamheter men de trettio på excellenta sitt är en annan historia.

Agility mellan skurarna

10 jan

Caisa gillar agility. Det var länge sedan som vi tränade på riktigt, men i dag passade vi på när det redan stod en bana på klubben: åtta hopphinder på rad följt av däcket i rätt höjd. Vippan, A:et och bommen står alltid framme. Sen fanns det en elstängselpinne – utan tråd förstås – lätt att flytta runt för rundningsövningar. Oftast rundar vi annars bara lyktstolparna på planen.

070724_Kil_2944

Caisa, något yngre, älskar tunneln. Så snabb att kameran fångade både rumpa och nos samtidigt – nästan.

Tur för mig att Caisa minns namnen på alla hindren annars hade jag varit tvungen att springa fortare än jag kan. Hur nu det skulle ha gått till. Det var roligt att kunna stå mitt bland hindren och dirigera henne dit jag ville. Ja – kanske inte alltid dit jag ville. Stod vippan på vägen till hindret, tog hon den först. Vippan är en favorit.

En mycket nöjd och ganska trött Caisa i kväll.

 

 

 

Endast tippen syntes i gräsets vågor

1 Nov

DSCN4349Jag tycker mycket om mina hundar. Ibland tycker jag extra mycket om dem. Det gör jag i dag.

Bortanför stora appellplanen i Hörby ligger en äng med högt gräs – riktigt högt. Dit gick jag i dag med hundarna lösa.

Caisa är skendräktig, ständigt hungrig och gör för tillfället bäst skäl för namnet Hackihälinen – aldrig många meter från mig. Kina, som vanligt full av energi, höll täten drygt trettio meter före Caisa och mig.

Till min förskräckelse reser sig plötsligt ett rådjur upp ur det höga gräset alldeles för nära Kina för att jag ska våga tro på en framgångsrik inkallning. Jag fumlar efter visselpipan. Kina försvinner i det höga gräset i riktning mot det försvinnande rådjuret. Jag får äntligen tag i visselpipan och blåser inkallningssignal. Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur gräset börjar gå i vågor i min riktning. När sen Kinas vita svansspets dyker upp med kurs mot mig blir jag nästan tårögd – vilken inkallning.

Caisa då?  Jo –  ordentligt ”skvallertränad” som hon är, hade hon omedelbart som hon fick syn eller nos på rådjuret slängt sig framför mina fötter. Den förväntan på belöning som fanns  i hennes blick lyste upp den tidigare så grå dagen.

Underbara höst!

16 okt

131016 höstvoffs

Klicka på bilden för att se den större

Tror inte Brukshundklubben har någon klubbstuga som ligger lika vackert som Hörbys. (Jag är kanske inte alldeles objektiv.) Bakom stugan rinner en å som precis nedanför vidgar sig till en damm. Ån är bitvis lagom djup för att vattenovana hundar ska kunna plaska omkring och bekanta sig med denna farliga vätska. De djärvare kan simma i dammen förutsatt att  ingen fiskar där just då.

Bortom den stora appellplanen hittar man skog och ängar som passar till både spår, sök och uppletande, för att inte tala om sköna promenader.

131016-höstvoffs-007-2

Klicka på bilden för att se den större

Dit begav jag mig i dag med förhoppningen att få en fin höstbild till bloggen. Det blev en bild på naturen och resten som vanligt på hundarna.

Caisa satsade på rally med kryp

7 jun

Rallytävling i Hörby på självaste Nationaldagen. Solen strålade men det gjorde inte resultaten. Kina gick som nummer 13 i nybörjarklassen. Varm och ofokuserad – men underhållande. Tävlar man på hemmaplan är det inte ovanligt att hundarna känner igen funktionärerna. Kina var helt övertygad om att domare och sekreterare stod  mitt på planen och bara väntade på att hon äntligen skulle komma och hälsa på dem.

130607-Caisakryp-002

Varför gå fot när man kan krypa…

Caisa debuterade i avancerad klass. Efter att ha masat runt banan i segt tempo med Kina tänkte jag gardera mig mot värmen och lät Caisa bada i ån innan det blev hennes tur. Caisa älskar att bada och hon blev så pigg – hoppade och studsade och hamnade allt som oftast inte där hon skulle vara.

Hon lugnar nog ned sig vid liggskylten tänkte jag och längtade dit. Caisa la sig snabbt som ögat. Hon var så nöjd med sig själv och jag kände hur nerverna lade sig till rätta. Uppmuntrade försiktigt med rösten och dröjde medvetet litet med att kommendera fot för att få lugnet att sjunka in. Döm om min förvåning när Caisa väljer att krypa i rasande tempo – så snyggt kryp. Många dubbelkommandon för att försöka få henne på fötter. Caisa gav mig blicken ”mig lurar du inte. Jag vet att det är kryp som gäller”. Jättelycklig var hon!

Dags att fundera och skriva ner lärdomarna från denna, trots resultaten, väldigt givande tävling. Det är som vanligt: man lär sig mest när poängen uteblir. Den här tävlingen var mycket lärorik…