Tag Archives: hovdala

Snitslad stig utmanar

29 mar

Ingen upptrampad stig i dag! Tänk att det kan vara så mycket svårare att följa och skicka från en snitslad stig än en naturstig!

Dagens ruta var full av bra gömställen, klippskrevor, djupa gropar och dessutom bitvis rejält kuperad. På ena sidan stack urberget brant upp ur marken men med bra fart och klor som greppade, tog sig Caisa upp över kanten.

Det blev många riktigt djupa slag, några litet för djupa. Fast jag bestämt mig för att aldrig mer vissla på Caisa gjorde jag det en gång i dag när jag tyckte hon varit ute väl länge. Hon kom som ett skott och ville genast över på andra sidan. Både hon och jag behöver träna mer flying när det är en snitslad stig.

Martina tipsade om hur man undviker att hunden viker av för tidigt vid backar. Det ska vi testa nästa gång terrängen ser ut så.

En lyckad och lärorik dag i som vanligt trevligt sällskap

 

 

Sök i högre klass rutan

29 Nov

Termometern visade nästan under noll i dag. Litet ovant men hellre kallt än regn. Kallt är förstås litet fel när det fortfarande finns kantareller, taggsvamp och stolt fjällskivling i skogen. Innan vi slutade kom faktiskt solen på besök.

Till Kinas stora glädje låg Martina som första figge. Lyckan var så stor att hon var tvungen att låta litet pysa ut i pip. Vi vill förstås inte uppmuntra det även om det är gulligt. I fortsättningen blir Martina sista figurant som en extra stor belöning. Tror inte det behövs något godis då 🙂

Oftast tar jag Caisa med mig ända fram till rutan utan att koppla loss henne. Idag testade jag att sätta henne 5 – 6 meter innan rutan. Det var inget som hon uppskattade och det visade hon med ljudlig skallmarkering. Fortsättningsvis gör vi på det gamla sättet. Ingen anledning att krångla till det.

Söket gick bra. Det verkar som att Caisa förstått att inte bli allt för kärvänlig mot figuranterna.

Dagen avslutades som vanligt med resonemang om sök och planer för nästa träning.

Extra festligt hade vi i dag när Rapp eller var det kanske Martina som bjöd på läcker uppflyttningstårta. Tror gruppen hoppas på att Rapp snart blir  uppflyttad igen 🙂

Är kanske onödigt att tillägga men jag är väldigt glad i min sökgrupp.

 

 

 

Höstsolen förgyller Hovdala

4 okt

141004 höstlöv

Trodde aldrig att någon skog skulle kunna konkurrera med Fulltofta, men Hovdala tar en allt större plats i mitt hjärta. Idag var sökgruppen på ett helt nytt ställe; behagligt kuperad bokskog på ena sidan vägen och litet stökigare på andra sidan med bland annat ganska tät björksly.

Björkslyet var litet mystiskt. Ingen av hundarna ville egentligen gå in i det. Vi misstänkte att det kanske fanns något där. Det kom underliga ljud därifrån.

Allt fungerade precis som jag hoppats med Kina. Det blev inga skall utan bara rullmarkering. Ett litet skallpip vid påviset när vi kom fram till första figgen, annars tyst. Figgarna belönade när Kina kom på påviset och sen med hög frekvens när hon satt eller låg. Vi tog god tid på oss. Kinas svans viftade i rekordfart medan jag inte gjorde någonting.

På slysidan blev det en del stopp. Hon fick själv komma fram till om hon skulle fortsätta leta eller komma in till mig. De flesta gångerna  valde hon att leta vidare. Nästa gång ska vi testa Emmas idé om att figgen smyger i väg efter påviset. Mer om det när vi provat.

Caisas nästa tävling blir troligen inte förrän nästa år. Eftersom jag tänker strunta i platsen måste vi bli säkra på resten av lydnaden, framför allt framåtsändandet. Detta ger oss stor frihet i sökträningen. Vi kan plocka ut detaljer att öva på i lugn och ro. I dag valde vi att fila på markeringarna. Hon har slutat att vara överdrivet kärvänlig mot figgarna och har bra fokus på dem men det skadar inte att befästa det bättre.

Tanken i dag var att hon skulle springa ut, belönas för att hon håller avståndet när hon skäller och har fokus på figgen. Därefter skulle figgen bli passiv och Caisa skulle återvända till stigen. Det var bara det att Caisa slutade inte att skälla. Maggan som var första figge gick till sist sin väg och först då kom Caisa tillbaka. Jag provade att kalla på Caisa när hon skällt länge men det hörde hon förstås inte när hon samtidigt skällde.

Riktigt bra markeringar blev det förstås men den ursprungliga planen fick revideras och jag fick springa ut på påvis. Caisa fortsatte ändå att ha bra fokus på figgen så resultatet blev det önskade även om metoden blev annorlunda än jag tänkt.

Så nöjd med dagen som avslutades med en trevlig fikastund. Aldrig smakar kaffet så gott som tillsammans med sökgänget i skogen.

Supersök på Hovdala

24 aug

Oj vad vegetationen har exploderat sen regnet kom! Inte mycket av rutan som syntes från stigen.

Caisa fick Martina som närafigge på första slaget. Tanken var att påminna henne om att hålla lagom avstånd till figuranten som skulle belöna med att kasta godis när hon stannade lagom nära.

Det blev nästan bromsspår när Caisa upptäckte Martina bara några meter från stigen. Planeringen fungerade över all förväntan. Caisa höll lagom avstånd, skällde bra och tittade bara en gång mot mig resten av tiden fokuserade hon på Martina. Jag stannade kvar på stigen medan Martina skötte all belöning.

Andra skicket blev ett oplanerat tomslag. Jag kunde inte se hur hon sprang i rutan – såg henne inte alls. Skickade om henne och den här gången hittade hon Inger. Samma goda resultat som hos Martina.

Tillbaka hos mig på stigen var hon väldigt sugen på att fortsätta direkt  över på andra sidan men jag stod inte bra placerad för en flying så det blev ett vanligt skick i stället. Från stigen såg vi inte resten av Caisas markeringar men de hördes desto bättre. På genomgången rapporterade figuranterna att hon gjort precis som vi önskat hos dem; hållit lagom avstånd och fokuserat på dem.

Efter de första skicken med stopp på stigen övergick vi till flying vilket uppskattades mycket av Caisa. Tror aldrig jag sett henne jobba med så stor glädje och så mycket energi.

Många varma tankar till träningsgruppen.

 

 

Sök i pollenmoln

4 maj

Soligt men litet kyligt i Hovdala. Snustorrt i boklöven och massor med pollen. Skorna och byxbenen blev gröngula. När jag tog av strumporna upptäckte jag att jag hade  pollen till och med mellan tårna.

Martina hade hittat en ruta med nya utmaningar, tät boksly, gropar och flyttblock med svåra sprickor. Jätterolig ruta!

Kina fick problem med en heldold figge i en skreva. Hon kände hans vittring i en smal springa som hon inte kunde komma in i. Den stora öppningen fanns på andra sidan och den hittade hon inte. Till sist valde hon att skallmarkera. Jag får fundera över hur hon ska upptäcka att hon inte behöver komma ända in till figgen för att ta sin rulle. Samtidigt vill jag inte att hon markerar för långt i från. Det blev kanske extra svårt i dag eftersom jag justerat hennes fasta rulle. Hon har på sistone fastnat med ena frambenet i rullen några gånger. Eftersom jag inte var säker på om den kanske satt för snävt hade alla figuranterna lösrullar i reserv. Hon tog den fasta rullen ibland men föredrog den lösa. Vi får fortsätta rullinställningen litet till.

Caisa fortsatte att träna flying och behärskning hos figuranterna. De två första slagen satte jag henne ganska långt bakom mig vilket ledde till att hon passerade mig längre till vänster än vad jag gillade. Jag kan tänka mig att hon medvetet valde den för henne bekvämaste vägen genom bokslyet. Resten av skicken fick hon sitta närmre och då blev hennes passager bra.

Figuranterna hade fått besked om att välja mellan ”backa” eller ”sitt” när Caisa hittade dem. Det fungerade på det hela bra men behöver befästas. Caisa är helt inställd på omedelbar belöning av figuranten när jag kommit ut. Hon sitter hos mig tills F. reser sig eller kommer fram men sen vill hon hälsa. I dag fick hon ingen belöning förrän vi gått en bit mot stigen. Svårt tyckte Caisa.

Vi fortsätter med belöning från figgarna på olika avstånd från gömstället. Samtidigt ska jag belöna hennes ”skogsfot” mer än tidigare. Förhoppningsvis får vi då mer ordning och reda utan att Caisa tappar gnistan.

Kina gräver figgen fram

6 apr

Lite kallt och ruggigt. Temperaturen har nätt och jämt tagit sig över nollan. Så känns det i dag när sökträningen ska börja. Men det är ju första gången med sommartid.

13071258703_00da6da470_oKina får börja. Efter allt elände med Caisas blindmarkeringar vill jag inte riskera att hamna i samma träsk med Kina. Dagens övning är tänkt som vaccination mot detta. Figuranterna utrustas med lösrulle och godis. Kina själv har förstås sin fasta rulle. Hos de första figgarna erbjuds hon först godis och sedan den lösa rullen. Arrangemanget uppstattas av tösen.

Tanken är att Kina när hon känner vittring från en figurant ska tänka: bjuds det på godis, finns det en lösrulle? Om ingetdera finns, ta den fasta rullen.

Andra slaget på vänster sida blir väl snett. Kallar in henne: inte bra. Hon blir osäker. Om jag ska bryta hennes sök måste jag tänka på att hon ska uppfatta det som något roligt och bra. Nåja, det löser sig.

Sista figgen ligger i en grop med plywoodskivor över hela hålet. Meningen är att Kina ska ta den fasta rullen där. Först försöker hon gräva sig in till figgen och när det inte lyckas går hon tillbaka till att skallmarkera. Figgen sticker ut handen och då kommer hon ihåg sin fasta rulle och tar den. Vi behöver öva mera med många heldolda figgar för att få in automatiska rullmarkeringarna där.

11629295686_5389fb9d7d_oCaisa är riktigt taggad. Att vi får vänta en stund utanför rutan tänder henne ännu mer. Tror jag ska prova det fler gånger.

Dags att införa variabel belöning hos figgarna. Caisa har ett tag fått sätta sig hos mig och vänta på tillåtelse att gå fram till figgen för att få sin belöning. I dag lämnar vi figgen och går några meter mot stigen innan figgen ansluter och Caisa får sin belöning. Det fungerar över förväntan. Hos första figgen hade vi kunnat strunta i belöning. Caisa visar tydligt att hon vill fortsätta över på andra sidan så snart vi vänt oss om och börjat gå från figgen mot stigen.

Fortfarande behöver vi träna på att Caisa ska hålla avstånd till figuranten när hon skäller. Hon backar på tillsägelse men det duger inte på tävling. Bäst markeringar har hon på nergrävda figgar. Hon skäller alltid bra men antalet skall per sekund ökar när figgen är oåtkomlig.

Senaste veckans uppletandeövningar för att träna riktning gör nytta för båda hundarna. Det fortsätter vi med, inte minst för att både de och jag har roligt.

Sammanfattningsvis var det en riktigt lyckad dag med engagerade och trevliga träningskamrater och goa glada hundar. Bonus att Martina kunde delta igen även om hennes brutna arm inte läkt färdigt.

 

Den som söker finner meningen med livet

8 mar

Vad är det som får en annars ganska normal och sansad människa att ränna runt i skogen oavsett årstid och väderlek och gömma sig för hundar på mer eller mindre besvärliga ställen och sen plocka ut sina egna hundar för att låta dem leta reda på andra lika egendomliga existenser i skogen? Varför är detta så roligt?

Det funderade jag på under hemvägen från sökskogen på Hovdala i dag.

En anledning tror jag är att aldrig lever jag så i nuet som när jag står på stigen, skickar ut hunden och hoppas på ett bra slag. Känslan när Caisa går rakt ut i rutan och sen vänder framåt – så skön.

När jag står på stigen och ser Kina få vittring på figuranten och styra in mot fyndet, ta rullen och komma in till stigen för att visa mig.

Spänningen när Caisa försvinner ut i terrängen och jag inte har en aning om vad hon gör. Lyckan när skallet flyter ut ur henne och jag förstår att där ute i rutan, osynligt för mig har hon hittat figgen.

Förtroendet och tilliten mellan människa och hund kan väl aldrig vara bättre än då. Människan pekar ut var hon vill att hunden ska leta. Hunden springer ut och där ute i rutan tar det självständiga arbetet vid. Figuranten lokaliseras eller så konstaterar hunden att här finns ingen och återvänder till sin människa för nya instruktioner.

Kom inte och säg att jag förmänskligar eller överdriver hundens förmågor 🙂

Grädde på moset efter träningen är fikastunden (idag med pannkakor som en snäll make lagat till) och de mer eller mindre djupsinniga resonemangen om dagens erfarenheter.

Vildsvin på vår väg

11 jan

Lördagens sökträning bjöd på ett oönskat möte. När Caisa och jag var på väg mot sökrutan dök det upp två vildsvin vid bilarna. De var fridsamma och rultade i väg utan större brådska.

100205_vildsvin_048

Nej, det var inte snö på söket i lördags – men grisarna som vi mötte på Hovdala var av den här storleken. Foto: Kåre Sjöholm

 

Caisa var mycket intresserad men tack och lov i koppel. Tyst var hon också. Eftersom jag inte visste om fler grisar var på väg tog vi det väldigt lugnt innan vi vågade oss vidare.

Det tog en stund innan jag fick normal puls igen.

Min Garmin berättar allt om Svartekärr

22 sep

130921 Svartekärr

Klicka på bilden för alla detaljer (Klicka sen ”Visa metric” längst upp.)

Inte anade jag  att min GPS samlade in så mycket information under ett sökpass. Hittills har jag bara kollat hur långt jag gått – samma sak när jag spårat. Idag gick jag 3.73 km. Allt tog 2 tim 37 min och 25 sekunder. Nu gick jag inte hela tiden. 1 tim 33 min och 4 sekunder var jag antingen figge eller stod på stigen och väntade på någon hund.

Nivåskillnaden mellan högsta och lägsta punkten var 6 meter – brantare än det låter.

Medelhastigheten var blygsamma 1,4 km/tim. Skyller på mitt onda knä.

Söket då? Hur gick det?

Kina fick ett återfall till skallmarkering. Trodde hon var helt inkörd på rullen nu. Vi har testat flying några gånger för att se om hon tar i litet mer då. Det gör hon! Kanske var det det höjda tempot som fick henne att skälla i stället för att ta rullen.  Är ganska obekymrad över det.

Caisa gjorde som jag önskade – sprang fort dit jag pekade, skällde ihållande tills jag sa åt henne att sluta och pussade figgarna med måtta.

En bra dag!

När köpte du en pelargon senast?

8 jul

Hovdala

Karin fyndar medan jag avvaktar. När vi var klara hade vi påsar
med sticklingar med oss från Hovdalas pelargondagar.

Den som följer mig på bloggen vet nog att det inte ”bara” är hundar som står högt upp på intresselistan. Med mig från barndomen har jag burit kärleken till växter och odling.

Rensa ogräs är nästan som meditation och väldigt underskattat som problemlösare. Jag tänker så bra när jag befriar mina plantor från kvävande mållor, snärjmåra och annat.

Helst odlar jag sådant som går att äta. Tomater är mina favoriter och bland dem finns inga som smakar lika gott som Gardener´s Delight.

Allt fint går ju inte att äta, men när det finns så vackra blommor som pelargoner duger det bra att bara vårda ömt och njuta av prakten. Intresset för blomman vaknade först i år.

De finns hur många sorter som helst. Det finns till och med  ett sällskap för pelargonievänner. Medlemmarna åker runt med utställningar och försäljning av ovanliga sorter. Den gångna helgen var de vid Hovdala slott.

Karin och jag hälsade på i söndags. En och annan stickling fick följa med därifrån.

Sedan åkte vi hem till Karin och grillade – dock inte pelargoner men kyckling. Jättegott!