Tag Archives: hund

Somliga dagar är bättre än andra

16 aug

Idag var en sådan ”somlig” dag med sökträning på Sprängplats två på Hovdala: lagom temperatur, lite vind och inget regn även om det såg hotfullt ut ett tag.

Bra genrep för Kina inför AKL-tävlingen nästa vecka. Det var heldolda figgar och liggande figgar under kamouflagenät. Tror vi övat för litet på liggande figurer eller också är de svårare att lokalisera. Alla hittades och markerades som de skulle – utan skall.

Caisa fick liknande figgar men med fokus på att inte komma i närkontakt. En av figgarna som satt  dold under ett skynke i en bunker, hann inte säga sitt innan Caisa var framme och studsade mot henne men det var också  den enda som hon kom för nära.

Intressanta diskussioner och många goda råd om sökträning och markeringar under fikat.

Emma, som är ny i gruppen men med mycket i bagaget från tjänstehundsträning berättade om deras figurantarbete. Många idéer att prova!

Malin, som förstått precis hur jag tänker om Caisas markeringar kom med tipset att låta Caisa vara ensam med figuranten ute i rutan och belönas av figuranten för rätt uppförande medan jag stannar på stigen alternativt är passiv. Tanken är att Caisa inte ska spana efter mig medan hon skäller utan vara helt fokuserad på figuranten. Ser det som en vidareutveckling av titta – klick o belöning. Ska bli spännande att prova nästa gång.

Slutligen fick jag en tankeställare om Caisas krafsande. Jag tror jag låtit ett litet problem ta allt för stor plats i mitt huvud. Mina träningskompisar verkar inte ha tagit så illa vid sig av grävandet som jag trott. Martina påpekade att det faktiskt var bra om hunden tydligt visade var exempelvis en nedgrävd osynlig figurant låg. Så är det ju faktiskt.

En givande dag men å vad det känns långt till nästa träning!

 

Slentrian — all tränings fiende

13 jan

Hur lätt är det inte att hamna i slentrianträsket? Inte ens i söket har jag lyckats undgå det. Trots att jag alltid gör anteckningar om varje söktillfälle, har jag inte upptäckt min slappa träning förrän jag började fundera över ett problem hos en annan hund. Det fick mig att granska min egen träning.

Min självkritik (låter som en gammal vänsterromantiker) fick näring när jag hittade en del riktigt gamla anteckningar från Linustiden: Så noga vi var med alla detaljer och analyser av träningsresultaten! Så mycket roligare det var att träna på det sättet.

040420 Linus o Gunnel

Linus och jag i Fulltoftaskogen för tio år sedan. Foto: Kåre Sjöholm

Hög tid att planera och analysera mera. Jag tog upp det med dagens sökgäng och till min glädje köpte de mina idéer.

Vi började på en gång. I detalj gick vi igenom vad vi skulle göra med varje hund. Alla hade stenkoll på allt. Allt gick precis som vi planerat. Alla hundarna överträffade sig själva.

Vad gjorde vi då?

  • Vi tänkte!
  • Vi höll koll på den lilla vind som fanns.
  • Vi var noga – mycket noga med var figgarna gick ut i förhållande till gömställena.
  • Vi hade några pop-upper för raka skick,  fart och glädje.
  • Vi satsade på att få hundarna att göra framåtslag.

Inget märkvärdigt egentligen men bra resultat blev det och roligt hade både vi och hundarna – så nöjd!

 

 

 

 

 

Vildsvin på vår väg

11 jan

Lördagens sökträning bjöd på ett oönskat möte. När Caisa och jag var på väg mot sökrutan dök det upp två vildsvin vid bilarna. De var fridsamma och rultade i väg utan större brådska.

100205_vildsvin_048

Nej, det var inte snö på söket i lördags – men grisarna som vi mötte på Hovdala var av den här storleken. Foto: Kåre Sjöholm

 

Caisa var mycket intresserad men tack och lov i koppel. Tyst var hon också. Eftersom jag inte visste om fler grisar var på väg tog vi det väldigt lugnt innan vi vågade oss vidare.

Det tog en stund innan jag fick normal puls igen.

En härlig dag i november

19 Nov

Solen lyste och lockade mig ut i skogen trots förkylning och äckelhosta. Ångrar mig inte. Det går bra att promenera långsamt även om man inte är riktigt pigg.

Kina var desto alertare. Skogen var ny och spännande efter stormen.  Hennes pingla är på avvägar. Är övertygad om att så fort jag köpt en ny dyker den upp.

Caisa som fortfarande är skendräktig går inte långt i från mig.

Vackra dagar som dessutom är lediga dagar går vi aldrig på stigar eller vägar – för många lösa hundar som folk inte har koll på. Misseröd bjuder på många och varierade möjligheter i obanad terräng.

Kameran var med och då ser man mer än annars. Har aldrig tidigare tänkt på att lärken blir så gyllengul precis innan den tappar barren. Marken under de stora träden var helt täckta av gula lysande barr. De små kottarna är också näpna.

För att roa hundarna, utan att jag skulle behöva anstränga mig, gömde jag grejer i några nedfallna granar. Avslutade det hela med att kasta in en näve torrfoderkulor – mycket uppskattat.

Sök i månens ljus

14 Nov

Senaste sökträningen. Ljust och fint när vi började – mörkt och månsken när vi slutade. Man borde ge sig ut i skogen på kvällen litet oftare även om vi inkräktar på de vilda djurens revir. Vi hörde dem men såg dem aldrig. Jag känner mig inte riktig bekväm med vildsvinen.

Och däruppe på himlen bidrar månen med sitt ljus.

Och däruppe på himlen bidrar månen med sitt ljus.

Det knakade och knäppte både här och där när Andreas Pärla var ute på ett av de sista slagen.

Aldrig tidigare har vi haft så många  roliga och naturliga gömställen. Träden låg på kors och tvärs. Ibland kunde hundarna hoppa över eller krypa under eller igenom men många gånger fick de springa runt om och sen gällde det att hitta rätt kurs igen. Inte alldeles enkelt för hundarna att lokalisera figuranter som låg väl dolda inkrupna i stora yviga granar. Granar är väldigt stora när de ligger ner och doftar starkt när de är nyfallna.

20131111163

Andreas pekhand lyser i mörkret.

 

Caisa gillade verkligen läget. Hon sprang stora, djupa och breda slag. Jag fick faktiskt vissla in henne flera gånger. Normalt vänder hon i luften när hon hör pipan –  även om hon har en figurant i vinden. Så icke idag. Det blev en flying helt på eget initiativ.

Hade nosen varit påkopplad hela tiden hade det blivit helt fantastiskt , men det var ändå roligt och se hennes glädje och energi. Hon har varit skendräktig och låg ett tag nu. Inte dags för skenvalpning än – kanske slipper vi den.

20131111170

Ögonen glittrar likt pärlor – men så heter hon Pärla också…

 

Kina har de senaste gångerna fått för sig att ”ut” betyder ta rullen – inte roligt alls. I dag hissade jag upp den fasta rullen riktigt högt och figuranterna gav godis före den lösa rullen. Hon lyckades med stort besvär ta rullen ute hos en av figgarna men gjorde inga försök att ta den för tidigt. Hoppas att det håller i sig. Inga tävlingar förrän nästa år så vi har tid på oss att befästa det.

Endast tippen syntes i gräsets vågor

1 Nov

DSCN4349Jag tycker mycket om mina hundar. Ibland tycker jag extra mycket om dem. Det gör jag i dag.

Bortanför stora appellplanen i Hörby ligger en äng med högt gräs – riktigt högt. Dit gick jag i dag med hundarna lösa.

Caisa är skendräktig, ständigt hungrig och gör för tillfället bäst skäl för namnet Hackihälinen – aldrig många meter från mig. Kina, som vanligt full av energi, höll täten drygt trettio meter före Caisa och mig.

Till min förskräckelse reser sig plötsligt ett rådjur upp ur det höga gräset alldeles för nära Kina för att jag ska våga tro på en framgångsrik inkallning. Jag fumlar efter visselpipan. Kina försvinner i det höga gräset i riktning mot det försvinnande rådjuret. Jag får äntligen tag i visselpipan och blåser inkallningssignal. Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur gräset börjar gå i vågor i min riktning. När sen Kinas vita svansspets dyker upp med kurs mot mig blir jag nästan tårögd – vilken inkallning.

Caisa då?  Jo –  ordentligt ”skvallertränad” som hon är, hade hon omedelbart som hon fick syn eller nos på rådjuret slängt sig framför mina fötter. Den förväntan på belöning som fanns  i hennes blick lyste upp den tidigare så grå dagen.

Underbara höst!

16 okt

131016 höstvoffs

Klicka på bilden för att se den större

Tror inte Brukshundklubben har någon klubbstuga som ligger lika vackert som Hörbys. (Jag är kanske inte alldeles objektiv.) Bakom stugan rinner en å som precis nedanför vidgar sig till en damm. Ån är bitvis lagom djup för att vattenovana hundar ska kunna plaska omkring och bekanta sig med denna farliga vätska. De djärvare kan simma i dammen förutsatt att  ingen fiskar där just då.

Bortom den stora appellplanen hittar man skog och ängar som passar till både spår, sök och uppletande, för att inte tala om sköna promenader.

131016-höstvoffs-007-2

Klicka på bilden för att se den större

Dit begav jag mig i dag med förhoppningen att få en fin höstbild till bloggen. Det blev en bild på naturen och resten som vanligt på hundarna.

Utsikt från en solig lega i Vedema

30 sep

20130928139

Liggande legautsikt med värmande sol. Så skönt det var!

Första träningen i år med minusgrader på morgonen – men vilket skönt väder det blev och vilken bra träning!

Kina blindmarkerade en gång. Det har hon aldrig gjort förr. Mindes eländet med Caisas blindmarkeringar innan hon fick byta till skall. Med Kina hittade vi felet nästan på en gång.

Det visade sig på nästa skick att hon trodde hon skulle ta rullen när jag sa ”här”. Så gjorde hon nämligen när hon satt bredvid mig och skulle ut igen. Jag sa ”här” för att få henne i en bättre position. Hon flyttade men tog samtidigt rullen.

I min och Caisas värld betyder här att hålla sig nära mig. För Kina betydde det tydligen att ta rullen också. Nu ska jag vara tyst.

Finns egentligen aldrig anledning för mig att ropa på henne när hon är ute i rutan. Hon kommer när hon känner sig färdig med letandet och hon hittar mig alltid. Dålig vana hos mig att försöka hjälpa henne med något hon klarar på egen hand.

Vi ska däremot öva på att hon ska fortsätta söka även när gruppen rör sig framåt på stigen. I dag tog hon det som signal att komma in.

Caisa jobbade bra. Några skick – två tror jag –  blev aningen korta. Hon krafsade litet på Johnny men slutade. Undrar om hon kommer att krafsa på okända figgar också?

För egen del måste jag bli noggrannare vid transporterna, planera inför nästa skick redan när hon är på väg ut på andra sidan. Hon springer inte ut bättre för att jag tittar på henne.

Tack för alla goda råd och uppmärksamma ögon – speciellt för dem jag inte anade att jag behövde 😉

Kinas hundgodis blev apport

29 aug

130829-Foderring-001-bw

Apport – enligt Kina. (I verkligheten är den 15 mm.)

Spårade med Kina idag. Hon sittmarkerar apporterna. I dag markerade hon inte bara pinnarna utan också en hundgodis som låg i spåret. Jag förstod inte varför hon helt plötsligt satte sig i spåret. Såg ingen pinne men tänkte att jag kanske tappat något annat och bad henne visa.

Kina visar genom att sätta nosen mot apporten, i  det här fallet satte hon nosen mot godisbiten – en foderkula. Belönade henne först med leverpastej och sen med ”apporten”.

Har aldrig haft en hund vare sig på kurs eller en egen som markerat godis i spåret – alla har ätit upp direkt.

Caisas käft rymmer mer än en mus

25 aug

130825-Caisamöss-001

Tre små söta möss ryms alla i Caisas mun.

Varför bara apportera en mus när det finns plats för tre? Så resonerade Caisa när vi övade uppletande för ett par dagar sedan. Gissa om jag blev förvånad när jag kommenderade loss – och hon matade ut inte en, utan tre apporter ur munnen!

Jag vet att hunden inte får byta föremål på väg in men får den samla på sig?

Det var när jag behövde förnya förrådet av uppletandeföremål som jag hittade små söta kattleksaker på Teba. Varför inte testa, tänkte jag. Men med facit i hand borde nog mössen ha varit lite större…