Tag Archives: lydnad

Lägre klass sök i Osby

6 sep

I alla år med alla hundar som jag tävlat bruks med har lydnadsdelen varit min akilleshäl. Med höga poäng på specialen har vi hankat oss fram ändå och blivit uppflyttade utan allt för stora ansträngningar.

Men Kina är nog en annan sort. För första gången någonsin har vi missat en figge på tävling – gubben i lådan – fastän Kina verkligen jobbade. Det känns litet snopet.

Vi gick lydnaden mest för tränings skull. Både Kina och jag behöver erfarenheter på det området. Tanken var att testa litet olika idéer. När man ändå inte kan bli uppflyttad kostar det inget att testa sina funderingar. Jag kände mig lika lugn som på en vardaglig träning – en märklig upplevelse på en tävling.

170905 Osby

Kinas protokoll från Osby

Första testet var att börja utan uppvärmning. Kina fick snabbkissa och sen direkt från bilen och ut på planen. Kändes djärvt men det visade sig fungera. Aldrig tidigare har vi fått 7.5 på linförighet, detta i min värld så otacksamma moment. Litet fuskade jag med att viska bra när vi hade ryggen mot domarna. En dålig vänstersväng och ett snett sitt men en glad och följsam Kina.

I högre klass ska Kina hoppa 70 cm. Det är ganska högt för en hund i hennes storlek. För att förbereda henne på detta testade jag att ställa upp henne längre från hindret än hon behöver för att hoppa 55 cm. Hon startade men blev tveksam och behövde ett dubbelkommando för att fullfölja. Så nu vet jag att vi måste öva mer på att hitta rätt avstånd till hindret.

Inkallning och apportering fick vi avdrag för snett sitt. Vet inte om jag bryr mig om att öva speciellt på det. Kanske övar vi litet på att hon inte ska sakta ner när hon närmar sig mig eller så låter jag det bara vara.

Krypet är bra 9.5 och 10. Det ska jag inte förstöra med att nöta i onödan – bara påminna ibland.

Sen är det det gamla vanliga med dk på läggandet. Jag fokuserade verkligen på att inte göra något annat än säga ligg, ändå fick jag dk av den ena domaren. Han var uppenbarligen mer observant än kollegan som gav 10. Undrar vad jag gjorde? Hade tänkt fråga men tävlingen drog ut på tiden och jag drabbades av hemlängtan.

Platsen avstod jag från. Det ångrade jag efteråt när jag såg hur lugnt och fint de som deltog låg.  Nästa gång är jag kanske modigare.

Sista testet var extern belöning utanför planen. Det fortsätter vi med.

 

 

Nej, jag vill träna mera!

7 Nov

Nej, jag vägrar lämna planen. Jag vill träna mer! Det tyckte Caisa för sju år sedan då bilden togs - och i går fick hon "betongrumpa" igen.

Nej, jag vägrar lämna planen. Jag vill träna mer! Det tyckte Caisa för sju år sedan då bilden togs – och i går fick hon ”betongrumpa” igen.

Kom på mig själv med att gå runt med ett fånigt leende på läpparna efter gårdagens lydnadsträning. Caisa är anledningen. Jag är så nöjd med båda hundarnas prestationer på planen men det Caisa gjorde när vi tränat färdigt var värt ännu mera.

Jag började plocka ihop koner och allt annat vi använt oss av. Caisa tittade på. Jag satte på henne koppel för att gå till bilen. Caisa förblev sittande. Hon blev så tung i baken. Lockade på henne, men nej hon satt som fastgjuten. Hon ville träna mer! Kan man få ett tydligare tecken på att hon gillar vårt sätt att träna? och ja det blev litet till innan vi åkte hem.

Det har hänt förr att hon inte velat lämna appellplanen men det har mest varit efter agility.

Framåt med åttans frestelse

23 mar

Alla mina hundar har gillat lydnadsträning. Jag har dessutom haft lyckan att få hundar som lärt sig fort och lätt, ibland litet väl fort och lätt men inte alldeles rätt.

Belöning

Alltid lika lockande frestelser.

När jag väl kommer i gång med träningen tycker jag också det är jätteroligt. Men det där med att komma igång är svårt. Har jag något bra godis? Var är nu Kinas favvisboll? Var är klickern? Träna hemma eller åka någonstans? Skor eller kängor i dag? Listan kan bli hur lång som helst. Mer än en gång har det slutat med att vi tränar på gatukontorets parkering vid 22-tiden. Asfalt och bra belysning ska inte föraktas. Securitas har slutat titta granskande på oss. Vanliga foderkulor går hur bra som helst som belöning. Kina har en favoritboll men det går bra med andra bollar också.

 

Nåja i dag kom jag i väg redan på förmiddagen utan större förberedelser och det gick bra det med. Aktuella moment för båda är åttans frestelse och hopp. Hopp är roligt tycker båda. Det som vi finslipar är sittet efter hoppet. Det ska bli mitt framför hindret och lagom långt ifrån.

Kina börjar få till framförgåendet. Hon går ut med bra tempo och rakt för det mesta, stannar med nosen i rätt riktning men behöver öva på längre sträckor.

Aldrig är Caisa så alert, som när något är nytt och litet svårt. I dag var det svårt, en kombination av framåtsändande och åttans frestelse. I stället för människor hade vi fyra koner. Framför och bakom ”gruppen” placerade jag godisburkar, gosedjur, pipisar och bollar. Caisa blev nästan vindögd i första skicket. Riktningen var framåt men slingrande.

I andra försöket la jag ut en musmatta som hjälp för att komma fram till gruppen utan allt för stora avvikelser. Det fungerade! Musmattan kände hon igen och hon kom ihåg att  den betyder sakta framåt. Stort behov av vilopaus för oss båda.

Tredje omgången blev en repetition av den andra. Nu var hon säkrare men tyckte att jag skulle kalla in och belöna när hon passerat alla frestelserna. Det tyckte jag med 🙂 Så nöjd med min lilla tös!

Kanske tar vi en liten tur ner till gatukontorets parkering i kväll 🙂

 

 

Endast tippen syntes i gräsets vågor

1 Nov

DSCN4349Jag tycker mycket om mina hundar. Ibland tycker jag extra mycket om dem. Det gör jag i dag.

Bortanför stora appellplanen i Hörby ligger en äng med högt gräs – riktigt högt. Dit gick jag i dag med hundarna lösa.

Caisa är skendräktig, ständigt hungrig och gör för tillfället bäst skäl för namnet Hackihälinen – aldrig många meter från mig. Kina, som vanligt full av energi, höll täten drygt trettio meter före Caisa och mig.

Till min förskräckelse reser sig plötsligt ett rådjur upp ur det höga gräset alldeles för nära Kina för att jag ska våga tro på en framgångsrik inkallning. Jag fumlar efter visselpipan. Kina försvinner i det höga gräset i riktning mot det försvinnande rådjuret. Jag får äntligen tag i visselpipan och blåser inkallningssignal. Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur gräset börjar gå i vågor i min riktning. När sen Kinas vita svansspets dyker upp med kurs mot mig blir jag nästan tårögd – vilken inkallning.

Caisa då?  Jo –  ordentligt ”skvallertränad” som hon är, hade hon omedelbart som hon fick syn eller nos på rådjuret slängt sig framför mina fötter. Den förväntan på belöning som fanns  i hennes blick lyste upp den tidigare så grå dagen.

Nos i rätt burk ger belöning

9 apr

rps20130409_131959_316Så har vårens lydnadskurs som, om vintern inte varit så grym, skulle ha startat för två veckor sedan, äntligen kommit igång.  Jag hade så svårt att bestämma mig för vad för slags kurs jag ville arrangera. Det slutade med en blandning av lydnadsmoment från både bruks och lydnad.

Visst blev jag glad över att så många av mina gamla kursare gillade idén så mycket att de återanmälde sig. När kursen var full var det bara en som jag inte kände sedan tidigare.

Första gången frös både vi och hundarna på appellplanen. Vittringsapportering stod på schemat och den gick minst lika bra att öva i stugan. Det finns oändligt många metoder att lära in detta på – precis som med allt annat.

Jag hade funderat över hur man skulle kunna börja träna detta även med hundar som inte är klara med apporteringen. Jag ville också ha en metod, där de som ännu inte är klickerfantaster, inser vilket ypperligt hjälpmedel klickern är. Det skulle vara lätt för hunden att göra rätt och det skulle vara lätt för föraren att kunna belöna exakt. Själva doftdiskrimineringen skulle isoleras från upplockandet, bärandet och avlämnandet.

Vittringspinnen skulle dofta husse/matte riktigt mycket. Alla bar därför sin pinne i fickan under tiden som vi övade på appellplanen.  Första övningen bestod i att lägga sin vittringspinne i en glasburk som var så stor/liten att hunden inte kunde plocka upp den – bara känna doften av sin människa. När den nyfikna hunden luktade i burken klickade föraren. Det gick snabbt för alla att förstå. Nosa i burken,  klick och godis. En del försök att komma åt pinnen med tassarna provades men eftersom de varken ledde till att hunden fick tag i pinnen eller belönades övergavs de.

Nästa steg var att ställa fram ytterligare två burkar men med ovittrade pinnar. Alla hundarna upptäckte snart att det enda som ledde till belöning var att välja burken med matte- eller hussedoft. Vi testade förståelsen genom att flytta runt burkarna. Inga problem – hundarna nosade sig fram till rätt burk.

Två pass per hund var vad de orkade med. Tänkande tröttar minst lika mycket som fysisk aktivitet.  Vi har fortfarande långt kvar till det färdiga momentet men jag var väldigt nöjd med kvällens övningar.

Bonus med det här sättet att träna var intensiteten och glädjen hos hundarna – och deras ägare.

 

Träningstävling i Osby

30 mar

Är det alltid hårt väder i Osby eller är det bara när jag kommer dit? Alldeles oavsett vädret är det väldigt trevligt att tävla och träningstävla där.

Det var första gången för Kina att komma ut under tävlingslika former. Vi provade på LKL 1.

Eftersom vädret nu var som det var, bilen ville bli tankad och GPS:en visade in mig på en väg ej avsedd för bilar blev vi senare än jag tänkt mig. Kina hann precis kissa innan det var dags för platsliggning. Svansen började slå oroväckande när hon fick syn på Karin men hon låg kvar.

Hur kan man glömma att man har tandvisning i ettan? Jag skyller på att jag är mer intresserad av bruks. Kina hade inget emot att visa sina tänder fastän vi aldrig övat det så här.

Vi fick startnummer sex och hann värma upp ordentligt. Linförigheten gick bra nästan hela vägen. Det vill säga tills Kina fick syn på ett öppet skjul. O vad gärna hon hade velat undersöka det skjulet. ”Det var som ett stort slukhål” sa tävlingsledare Anna. Allt fokus försvann in  i det hålet. Men sen kom hon ihåg att jag var med och letade upp min vänstersida igen.

Platsläggandet gick litet långsammare än vanligt och Kina lyfte lite på bröstkorgen när jag vände mig om. Det momentet behöver jag träna på så att jag dels undviker onödiga dubbelkommandon och dels gör likadant varje gång – blir lättare för hunden med tydliga signaler från mig.

Vi tränade rallyvarianten av apportering i måndags. Hunden sitter, får apporten, går fot några meter innan föraren tar apporten i farten. Kina trodde uppenbarligen att vi skulle göra så i dag med. Hon tog apporten fint reste sig upp för att gå, tittade förvånat på mig när jag blev stående. Jag får antingen tänka ut ett sätt att ge henne en vink om vilken typ av apportering som gäller eller också struntar jag i det. Det är ju bara i ettan som apporteringen kan förväxlas med rallyvarianten.

Caisa fick prova på lägreklasslydnaden. Värsta momentet – platsliggande gick hyfsat. Hon låg men var inte tyst – litet gnäll då och då. Vi har tränat en del på honnören i rally med mycket förstärkningar. Det verkar som det har haft effekt på platsliggandet också.

Hopp över hinder har jag som belöningsmoment. Jag har nöjt mig med lydnadshöjden och återupptäckte i dag att i bruks ska hunden hoppa 65 cm. Caisa slog i första gången – alldeles i onödan. Hon kan hoppa riktigt högt men vi behöver uppenbarligen träna på att göra det tävlingsmässigt. Bra att upptäcka det på en träningstävling.

 

Framåtsändande

10 feb

 

Hur ser det ut nu och hur kommer vi vidare?

Caisa har en tendens att gå litet långt fram när hon väntar på ”framåt”.  Nu ska hon bara få framåtkommando när hon håller fotpositionen. Det ska väl inte vara så svårt – tror jag.

Tempot fram till gruppen brukar börja bra men sjunker innan hon kommit ut på bra avstånd. Det här problemet har vi haft länge. Jag provade att lägga godis på musmattan – totalt hjärnsläpp. Förstår inte hur jag tänkte. Visst sprang hon fort fram till mattan men sen stannade hon upp där och letade. Jag har ju aldrig tidigare belönat med godis mattan och jag har alltid varnat mina kursare för den metoden. Dags att ta fram den ihoprullade tidningen och slå mig i huvudet.
Nu måste vi backa och påminna om hur musmattan egentligen ska användas. I rutan fungerar den fortfarande.

Rätt belöning? Det måste jag fundera mer på. Rätt belöning i rätt tid på rätt plats är nästan alltid lösningen på alla svårigheter. Boll eller godis? Kanske extern även om det inte brukar vara optimalt på Caisa. Inkallning använder jag ofta som belöning. Kan det kanske fungera som belöning när hon springer fort hela vägen? Kan jag då välja att kliva ur när hon inte springer fort?

Den långsamma marschen är litet för snabb för min egen bekvämlighet. Den har varit bra. Vi lärde från början in den med en petflaska som target. Vi började med att Caisa stod framför mig så nära flaskan att hon inte lockades att springa till den. När hon gick  klickade jag. Avståndet ökades och minskades efter hur hon rörde sig. Det gick ganska fort att få henne att förstå vilket tempo som gällde. Dags att repetera!

Tempoväxlingen gör hon egentligen redan men för tidigt. Utan musmatta som stoppar henne fortsätter hon mot nästa target i långsammare takt. Viktigt att jag klickar innan hon kommer fram till flaskan och att belöningen finns hos mig. Bra långsam marsch ger inkallning som ger godisbelöning.

Inkallningen är jag helt nöjd med. Det finns faktiskt saker jag inte vill ändra på 😉 Caisa gillar inkallning. Jag använder den ofta som belöning för bra utförda moment. Här ingår den dessutom i momentet. Kan det vara bättre?

Riktningen brukar också vara bra men den ska vi träna med störningar – hopphinder, stegar, vippan, mullvadshögar och folk som står ”fel”.

Korta kedjor av de olika delarna där sista delen ska vara en av  Caisas favoritövningar.

 

 

 

”Jag gör som mamma gör…”

6 feb

121103-Fulltofta-002-2
Har aldrig tidigare
blivit så övertygad om att hundar kan lära sig genom att titta och ta efter som i kväll. Jag tränade kryp med Caisa inomhus medan jag väntade på att Kina som var i trädgården skulle komma in.

Kina kom i full galopp som vanligt, såg att Caisa låg i lydnadsposition, kastade sig ner med hakan i golvet. När Caisa kröp, kröp Kina också!  Kina har aldrig övat kryp.

Efter alla bekymmer med Caisas platsliggande har jag inte vågat introducera kryp för Kina. Nu kom hon på det själv. Tekniken är inte fulländad men lovande låg. Visst är våra hundar fantastiska!