Tag Archives: orup

Ny sida av Kina

2 apr

Orupsängarna hemsöks inte bara av kråkor. På sistone har dessutom ett gäng killar börjat köra moped där. Första gången Kina och jag träffade på dem i dag.

De kom precis när jag skulle släppa på Kina på spåret – körde kors o tvärs, i hög fart och med mycket onödigt gasande och bullrande. Jag stannade och tittade på dem. De vände upp och kom körande mot Kina och mig. Det var inga behagliga tankar som dök upp i huvudet på mig. Den förste som väl var någon typ av ledare stannade någon meter framför oss, fällde upp visiret på sin hjälm och genast blev jag mer positivt stämd mot honom. Alltid trevligt att se ansiktet på den man pratar med.

Vi har tillstånd att köra här sa han. Ingen kan ge tillstånd till det sa jag. Andra har berättat om sina fruktlösa försök att förklara att man inte får köra moped på ängarna. Efter en del diskuterande insåg jag att killarna inte förstod förbudet. Vi stör ju ingen tyckte de. Ni stör mig och fåglarna som har bon på marken påpekade jag. Vi kan vänta tills du spårat färdigt föreslog de. Måste säga att jag började tycka pojkarna var både trevliga och resonabla. Förstår deras önskan att testa sina mopeder även om platsen var illa vald. Tipsade dem att googla på motorfordon i naturen.

Nu till Kina
Mopederna väsnades
och vi var tvungna att skrika för att göra oss hörda. Sju mopeder låter mycket!

Kina uppfattade att tonen inte var så positiv även om ingen var direkt otrevlig. Hon är röstkänslig och går gärna undan om folk höjer rösten. Så inte i dag. Till min oerhörda förvåning reste hon ragg, tog fram bastonerna och ställde sig framför mig. Min lilla Kina!

Spåret – hur gick det då? Jo – riktigt bra. En av apporterna hade blivit överkörd och sprätt i väg en bit men vinden låg på rätt håll så vi fick den med oss hem.

Spåra med kråkor

30 mar

Kråkor är smarta! Ängarna vid Orup är populära för spårträning – både vilt- och personspår. Det har kråkkolonin lärt sig.

Gårdagens överblivna falukorv hade jag tänkt att Kina skulle hitta i lagom stora belöningsbitar i spåren för att höja hennes motivation till att följa inte bara andras spår utan även mina. Så blev det nu inte!

Planen var från början att låta spåren ligga en timme men när jag upptäckte svansen av kråkor som följde mina steg ändrade jag mig.

Det blev direktpåsläpp. Trots det hittade Kina bara tre korvbitar, resten hade blivit kråkmat. De är skickliga i att hitta de små, små godbitarna i det tjocka gräset. Undrar hur välutvecklat deras luktsinne är. Tror inte att de kunde se korvtärningarna från luften.

Kina markerade alla apporterna exemplariskt och som tur var hade jag korv kvar i fickan så att hon kunde bli rikligt belönad för sina fynd.

Återstår att se om hon tycker mina spår blivit litet intressantare efter dagens övningar. Hon fick ju ganska mycket korv vid apporterna även om det var tunnsått i själva spåren.

 

Solsken men oj vad det blåste

19 maj

Vi åkte ner till Orups idrottsplats i eftermiddags. Tanken var att träna lydnad men när jag kände hur vinden tog i bestämde jag mig för att lägga spår på fälten också. Jag spårar nästan bara i skog. Tycker det är så mycket roligare än att trava runt på kala ytor. Ett problem med öppen mark är dessutom att komma i håg hur spåret går. Finns ju inga träd att sätta snitslar i. På Orupsfälten kan man använda brunnarna som sticker upp med ungefär 50 meters lucka som riktmärken.

Kina fick ett spår på ungefär 250 meter och Caisa ett på 500. Båda spåren fick ligga drygt en timme. Kinas började i hård motvind. Hon kände spåret långt innan vi var framme vid starten. Tog chansen och lät henne leta upp början med egen nos. Litet zickzackande fram till första apporten sen gick hon som på räls.

Caisas spår började som ett U. Sidovinden var så stark att hon fick vittring från det andra benet i U:et innan vi kom fram till starten. Vi gjorde ett nytt påsläpp för att få med hela spåret. Övningarna med hårda spår har verkligen gjort nytta. Mycket lättare att se när Caisa är i spårkärnan och när hon kommit bredvid.

Caisa toppar pålen vid sjön

21 mar

140321-Totempåle-2

Mullvadshögar och gäss så långt ögat kan nå. Gässen försvinner när vi kommer, men mullvadshögarna är kvar – otroligt intressanta tycker båda hundarna.

Vi tränar framåtsändande och framförgående. Inte lätt att hålla riktningen förbi alla mullvadshögar. Det är länge sen vi var här. Det bidrar även till att göra stället intressant ur doftsynpunkt.

Stormarna har förvandlat bryggan till en flotte, eller egentligen två.

140320-Totempåle-001

Resterna efter ett stort, sönderblåst träd står som en totempåle vid stranden. Någon har sågat bort sönderblåsta delar på ett fantasifullt sätt. Caisa upptäcker det först och innan jag hinner stoppa henne står hon längst upp. Efter att ha beundrat utsikten går hon ner och Kina byter plats med henne.

140320-Totempåle-013

140320-Totempåle-012

Och när trädklättringen var över var det dags för lite vegetarisk kost: mossa…

 

Rally i underbart väder

14 okt


Marie med Mascot.

Väldigt mycket information i en del skyltar. Caisa är så duktig på att följa mina […]