Tag Archives: sök

Lägre klass sök i Osby

6 sep

I alla år med alla hundar som jag tävlat bruks med har lydnadsdelen varit min akilleshäl. Med höga poäng på specialen har vi hankat oss fram ändå och blivit uppflyttade utan allt för stora ansträngningar.

Men Kina är nog en annan sort. För första gången någonsin har vi missat en figge på tävling – gubben i lådan – fastän Kina verkligen jobbade. Det känns litet snopet.

Vi gick lydnaden mest för tränings skull. Både Kina och jag behöver erfarenheter på det området. Tanken var att testa litet olika idéer. När man ändå inte kan bli uppflyttad kostar det inget att testa sina funderingar. Jag kände mig lika lugn som på en vardaglig träning – en märklig upplevelse på en tävling.

170905 Osby

Kinas protokoll från Osby

Första testet var att börja utan uppvärmning. Kina fick snabbkissa och sen direkt från bilen och ut på planen. Kändes djärvt men det visade sig fungera. Aldrig tidigare har vi fått 7.5 på linförighet, detta i min värld så otacksamma moment. Litet fuskade jag med att viska bra när vi hade ryggen mot domarna. En dålig vänstersväng och ett snett sitt men en glad och följsam Kina.

I högre klass ska Kina hoppa 70 cm. Det är ganska högt för en hund i hennes storlek. För att förbereda henne på detta testade jag att ställa upp henne längre från hindret än hon behöver för att hoppa 55 cm. Hon startade men blev tveksam och behövde ett dubbelkommando för att fullfölja. Så nu vet jag att vi måste öva mer på att hitta rätt avstånd till hindret.

Inkallning och apportering fick vi avdrag för snett sitt. Vet inte om jag bryr mig om att öva speciellt på det. Kanske övar vi litet på att hon inte ska sakta ner när hon närmar sig mig eller så låter jag det bara vara.

Krypet är bra 9.5 och 10. Det ska jag inte förstöra med att nöta i onödan – bara påminna ibland.

Sen är det det gamla vanliga med dk på läggandet. Jag fokuserade verkligen på att inte göra något annat än säga ligg, ändå fick jag dk av den ena domaren. Han var uppenbarligen mer observant än kollegan som gav 10. Undrar vad jag gjorde? Hade tänkt fråga men tävlingen drog ut på tiden och jag drabbades av hemlängtan.

Platsen avstod jag från. Det ångrade jag efteråt när jag såg hur lugnt och fint de som deltog låg.  Nästa gång är jag kanske modigare.

Sista testet var extern belöning utanför planen. Det fortsätter vi med.

 

 

Fyra cattledogs i Koholma

30 jul

Äntligen blev den av – sökträningen med Katinkas grupp och hennes numera tre cattledogs. Nytillskottet Chilli är så söt som bara en cattledogvalp kan vara. Inte blir det sämre av att hon med stor energi gillar att leta folk i skogen. Jag ser fram emot att följa hennes äventyr.

Vägen till Koholma är egentligen värd en egen berättelse. Vackert, gammaldags, idylliskt landskap genom kohagar och en del stopp för grindar. Jag kände mig förflyttad till min barndom när min by såg ut så.

Sökrutan var rolig, omväxlande, kuperad och lärorik. Granskogsbacke på den ena sidan och lövskog som sluttade ner i ett kärr på den andra. Våra vanliga marker är visst bra men numera så välbekanta att jag faktiskt tror att Kina upplever träningen som småtråkig. Nya okända figgar bidrog också till sökupplevelsen.

Händiga människor är avundsvärda! Katinka har på egen hand byggt en smart och hopfällbar låda till heldolda figuranter. Tillräckligt stor för att figgen ska  få plats utan att slå knut på sig men samtidigt ihopfällbar till ett platt paket som inte är större eller tyngre än att en person kan bära den.

 

 

Frusen pastej kräver sin hund

10 jan

Helt plötsligt blev det snö och minusgrader. Jag som trodde att det var vår på gång. Men inte värre väder i lördags än att vi kunde träna sök på Hovdala. Ett oväntat problem dök upp. Belöningsburkarna med leverpastej hann frysa innan det blev dags att belöna. Kina fick kämpa för att få loss pastejen ur snusburkarna.

Det kalla vädret och snön uppskattades verkligen. Kina letade lyckligt upp alla gömda människor. Eftersom det var tungt att springa i snön fick hon lösa påvis. Jag ville inte tvinga henne att vänta på mig. Hon blev litet konfunderad första gången – stannade och tittade på mig. Ska det var så här?

Hög tid att ta itu med lydnadsträningen nu. Det har det förstås varit länge, men vi har lagt tiden på det vi tycker är roligast. Mest försummad i lydnaden är platsliggningen. Min motvilja mot det momentet är grundmurad. Momentet är inte bara obehagligt på tävling det är dessutom så fruktansvärt tråkigt att träna – bläh!

Supersök vid Dansebanan

15 maj

Underbart väder, fågelsång och en sökträning som gick bättre än jag kunnat drömma om. Dansebanan har vi tränat på många gånger men aldrig tidigare med dagens upplägg.

Vi snitslade en stig diagonalt över området. En del av rutan hamnade i tät nyutslagen boksly. På högersidan sträckte sig rutan över två vägar.

Dansebanan är välkänd för hundarna, så välkänd att i första skicket valde de att springa vinkelrätt från skogsvägen och ut. Det är ju så vi har brukat göra. Det blev till att peka ut riktningen extra tydligt och att ha ordentlig koll på var stigen gick så att hela området blev avsökt. Låter mycket enklare än det var.

Kina fick en lagom blandning av träff och tomslag. Bra tempo och intresse ända till slutet. På påvisen släppte jag henne när vi närmade oss figgen och slapp på det sättet alla frustrationsskall som vi haft när hon inte varit nöjd med mitt tempo. Har full förståelse för att hon tycker jag är långsam. Figgarnas instruktioner var att belöna på en gång bara hon satt.
Det blev så bra!

Caisa fick tre figgar. Två i boksly på vänstersidan och en i en rishög på högersidan – alla på djupet. Första figgen tog hon på första slaget. Andra figgen missade hon. Jag tror rutan var väl djup just där eller så kom hon bara fel i förhållande till vinden. Men det ledde till att hon fick gå tomslag ända till slutet av rutan. Jag räknade inte men det var många. De flesta var flying. Aldrig någonsin har jag kört så många tomslag på raken. När Ronny som var tredje figge hittats tog han reda på var tvåan låg och så skickade jag Caisa en gång till. Full fart och bra markering!
Så glad i min lilla hund!

Ingenting slår känslan när samarbetet fungerar fullt ut. När hunden med minimala dirigeringar springer precis som man tänker och på alla sätt visar hur mycket hon tycker om det.

Snitslad stig utmanar

29 mar

Ingen upptrampad stig i dag! Tänk att det kan vara så mycket svårare att följa och skicka från en snitslad stig än en naturstig!

Dagens ruta var full av bra gömställen, klippskrevor, djupa gropar och dessutom bitvis rejält kuperad. På ena sidan stack urberget brant upp ur marken men med bra fart och klor som greppade, tog sig Caisa upp över kanten.

Det blev många riktigt djupa slag, några litet för djupa. Fast jag bestämt mig för att aldrig mer vissla på Caisa gjorde jag det en gång i dag när jag tyckte hon varit ute väl länge. Hon kom som ett skott och ville genast över på andra sidan. Både hon och jag behöver träna mer flying när det är en snitslad stig.

Martina tipsade om hur man undviker att hunden viker av för tidigt vid backar. Det ska vi testa nästa gång terrängen ser ut så.

En lyckad och lärorik dag i som vanligt trevligt sällskap

 

 

Sök vid Dansebanan i ljuvligt väder

10 feb

Kina fick ett återfall till skallmarkering hos näst sista figgen. Det var en bra markering men inte rätt sort. Ronnie påminde henne om rullen och då tog hon den. Tror hon var trött. Sista figgen rullmarkerade hon utan minsta skall.

Påviset var så ivrigt att det kom ett litet gläfs hos de två första figgarna. Provade att försiktigt bromsa och säga fot och stanna några meter innan nästa figge. Det fungerade. Hon satt lugnt och tyst medan figgen reste sig och kom fram till henne och belönade.

Caisa älskar verkligen sök. Jag har gett upp försöken att sätta henne innan vi kommer fram och får rutan visad. När hon väl hade lärt sig bli sittande i stället för att smyga efter mig började hon värma upp skallet medan hon väntade. Varför bråka om det? Nu får hon följa med när jag blir visad rutan.

Många bra slag  – både djupt och lagom långt framåt. För det mesta rättar hon upp sig av sig själv om hon kommit snett och de få gånger hon inte gör det blir det bättre om jag skickar mot det oavsökta området från en punkt längre fram på stigen än om jag stoppar henne och skickar om. Hon jobbar bäst när hon känner att jag är nöjd och inte stör hennes sökglädje genom att lägga mig i.

Vi hann med både budföring och uppletande förutom söket. Jag har undrat mycket över varför uppletande som de flesta hundar gillar ändå inte alltid lyckas på tävling. I dag testade Lisbeth och jag att byta grejor med varandra. Vi la ut alla sju föremålen samtidigt. Caisa började. Hon plockade snabbt och lätt tre av mina. Vi bytte till Lisbeths Uzo efter tre föremål.

Jag vet ju inte om mina grejer råkade ligga precis där Caisa sprang eller om hon inte förstod att Lisbeths föremål också ingick i upplägget. Värt att testa nästa gång.

Kina, som inte alltid är så tänd på att leta apporter, fick se när Lisbeth la ut dem. Det gillade hon!

 

Lilla sökgänget

2 Dec

Länge sen min lilla sökgrupp lyckades få sina tider att stämma men idag var vi faktiskt fyra stycken.

Dagens sökruta låg i Kvarröd. För första gången använde vi grusvägen som stig vilket innebar att vi kunde använda vänstersidan också. Tror rutan blev litet väl djup.

Det var nästan litet mörkt när vi började klockan ett och inte blev det ljusare. Inget som bekymrade hundarna men något som gjorde det nästan omöjligt att se snitslarna som markerade vart vi skulle skicka hundarna. Alla hundarna överträffade sig själva.

Det som gladde mig mest med både Kina och Caisa var den gnista och uthållighet de visade. Det blev många fler tomslag än jag tänkt mig. Rutan var djup och jag hade dessutom dålig koll på var figgarna låg – såg inte snitslarna i dunklet. Men båda hundarna bara jobbade och jobbade och…

När Kina och jag närmade oss slutet på rutan förstod jag att vi missat andra figgen på vänstersidan. Jag provade att skicka Kina diagonalt snett bakåt. Det blev ett mycket långt skick som lyckades. Aldrig har jag pressat Kina så mycket men det kändes att hon gillade utmaningen. Hon letade intensivt, ekonomiskt och med god fart. Börjar undra om jag tränat för enkelt med henne eller är det bara hormonerna som rättat till sig efter löpet?

Caisa startade sist. Tur att tjänstetecknet lyser klart orange annars hade jag inte sett mycket av henne. Figgarna låg omväxlande längst ut eller nära (15 – 20 meter). Caisa sökte verkligen av ordentligt- det tog mer tid än jag är van vid. Lyckades med nöd och näppe avhålla mig från att kalla.

En tjuvstart blev det och några flying.

Sök i högre klass rutan

29 Nov

Termometern visade nästan under noll i dag. Litet ovant men hellre kallt än regn. Kallt är förstås litet fel när det fortfarande finns kantareller, taggsvamp och stolt fjällskivling i skogen. Innan vi slutade kom faktiskt solen på besök.

Till Kinas stora glädje låg Martina som första figge. Lyckan var så stor att hon var tvungen att låta litet pysa ut i pip. Vi vill förstås inte uppmuntra det även om det är gulligt. I fortsättningen blir Martina sista figurant som en extra stor belöning. Tror inte det behövs något godis då 🙂

Oftast tar jag Caisa med mig ända fram till rutan utan att koppla loss henne. Idag testade jag att sätta henne 5 – 6 meter innan rutan. Det var inget som hon uppskattade och det visade hon med ljudlig skallmarkering. Fortsättningsvis gör vi på det gamla sättet. Ingen anledning att krångla till det.

Söket gick bra. Det verkar som att Caisa förstått att inte bli allt för kärvänlig mot figuranterna.

Dagen avslutades som vanligt med resonemang om sök och planer för nästa träning.

Extra festligt hade vi i dag när Rapp eller var det kanske Martina som bjöd på läcker uppflyttningstårta. Tror gruppen hoppas på att Rapp snart blir  uppflyttad igen 🙂

Är kanske onödigt att tillägga men jag är väldigt glad i min sökgrupp.

 

 

 

Klubbmästerskap

22 Nov

Det låter väldigt seriöst med klubbmästerskap, men är egentligen en ganska trivsam tillställning där regler som inte är optimala justeras efter deltagarnas önskemål.
Vi har två klasser – appellklass med både sök och spår och lydnadsklass 1.
Lydnadsklass 1 anpassades på så sätt att deltagarna kunde välja vanlig apportering i stället för den som normalt finns i lkl 1.
Språngmarschen i linförigheten döptes om till annat tempo och så kunde den som hade ont i knät välja långsam marsch i stället.  
En väldigt bra träningsmöjlighet blev det.
Kina ställde upp som den enda sökhunden. Kändes inte som hon tog uppdraget på allvar. Båda figgarna hittades visserligen men inte jobbade hon effektivt. Vet inte varför både hon o Caisa uppför sig som om de aldrig hört talas om raka skick i Petterssons hage.
Lydnaden var däremot riktigt rolig. Jag har funderat mycket på hur den optimala ingången på planen ska vara. I dag testade jag att gå in utan kommando. Kina fick snusa sig fram till starten bäst hon ville. När jag sen sa fot var hon verkligen med mig. Ska prova samma taktik med Caisa.
Caisa startade i lkl 1. Det har hon gjort en gång tidigare, för mycket länge sen. I dag ville jag framför allt testa hennes platsliggande. Egentligen hade jag tänkt lägga ner det projektet men ungefär samtidigt som den tanken dök upp började Caisa bli liggande, inte alltid tyst men ändå. Hon beklagade sig en del i dag men låg kvar. Finns hopp ☺
En bra dag på klubben! Tack till alla som bidrog🌹

Höstsolen förgyller Hovdala

4 okt

141004 höstlöv

Trodde aldrig att någon skog skulle kunna konkurrera med Fulltofta, men Hovdala tar en allt större plats i mitt hjärta. Idag var sökgruppen på ett helt nytt ställe; behagligt kuperad bokskog på ena sidan vägen och litet stökigare på andra sidan med bland annat ganska tät björksly.

Björkslyet var litet mystiskt. Ingen av hundarna ville egentligen gå in i det. Vi misstänkte att det kanske fanns något där. Det kom underliga ljud därifrån.

Allt fungerade precis som jag hoppats med Kina. Det blev inga skall utan bara rullmarkering. Ett litet skallpip vid påviset när vi kom fram till första figgen, annars tyst. Figgarna belönade när Kina kom på påviset och sen med hög frekvens när hon satt eller låg. Vi tog god tid på oss. Kinas svans viftade i rekordfart medan jag inte gjorde någonting.

På slysidan blev det en del stopp. Hon fick själv komma fram till om hon skulle fortsätta leta eller komma in till mig. De flesta gångerna  valde hon att leta vidare. Nästa gång ska vi testa Emmas idé om att figgen smyger i väg efter påviset. Mer om det när vi provat.

Caisas nästa tävling blir troligen inte förrän nästa år. Eftersom jag tänker strunta i platsen måste vi bli säkra på resten av lydnaden, framför allt framåtsändandet. Detta ger oss stor frihet i sökträningen. Vi kan plocka ut detaljer att öva på i lugn och ro. I dag valde vi att fila på markeringarna. Hon har slutat att vara överdrivet kärvänlig mot figgarna och har bra fokus på dem men det skadar inte att befästa det bättre.

Tanken i dag var att hon skulle springa ut, belönas för att hon håller avståndet när hon skäller och har fokus på figgen. Därefter skulle figgen bli passiv och Caisa skulle återvända till stigen. Det var bara det att Caisa slutade inte att skälla. Maggan som var första figge gick till sist sin väg och först då kom Caisa tillbaka. Jag provade att kalla på Caisa när hon skällt länge men det hörde hon förstås inte när hon samtidigt skällde.

Riktigt bra markeringar blev det förstås men den ursprungliga planen fick revideras och jag fick springa ut på påvis. Caisa fortsatte ändå att ha bra fokus på figgen så resultatet blev det önskade även om metoden blev annorlunda än jag tänkt.

Så nöjd med dagen som avslutades med en trevlig fikastund. Aldrig smakar kaffet så gott som tillsammans med sökgänget i skogen.