Tag Archives: spår

Stekt sill och svampplockare

2 okt

Länge sen vi spårade, Kina och jag. Det rättade vi till i lördags. Kanske inte den bästa dagen för den aktiviteten när skogen var full av svampplockare.

Spåret blev runt 800 – 900 meter. Förstår inte hur dogtracken mäter och registrerar. Alla snitslar och apporter hittades och ändå blev utgångsspåret 100 meter längre än spårspåret.

Påsläppet fick vänta en stund eftersom några polacker hittat trattkantareller just där. Liggtiden blev en timme och 25 minuter.

Kina fick en tydlig anvisning för att välja mitt spår. Lärorikt för oss båda med så många spår kors och tvärs. Jag lärde mig att se hur hon betedde sig när hon stötte på främmande spår. Hon följde 2-3 meter på vardera hållet innan hon gick tillbaka till ursprungsspåret. Åtminstone tolkade jag henne så. Egentligen vet jag ju inte något om hur svampplockarna gått – kan bara gissa.

Med så mycket störningar i spåret kändes det bra med valet av belöningar – stekt sill. Kina gör allt för stekt sill.

Kina – spårhund

30 jul

Sen kursen med SWDI har Kina och jag från och till tränat spår – mest hårda spår. Praktiskt att inte behöva vänta på att spåret ska ligga så länge.

De flesta spåren har blivit i samband med sena kvällsrundan. Det finns många hårda ytor som inte är befolkade kvällstid men som ändå har mycket vittring kvar efter dagens aktiviteter. I början granskades jag misstänksamt av Securitas när jag vandrade runt på mer eller mindre ödsliga ytor runt diverse tomma byggnader i samhället.

Bonus med detta spårläggande blir platsträning för Kina medan jag lägger spåret.

Kina har blivit säker och noggrann på färska hårda spår. Hon har generaliserat sina erfarenheter till färska naturspår men jag har alldeles missat att träna spår med längre liggtid än 10 – 15 minuter. Det upptäckte jag för några veckor sedan med ett spår som legat nästan 1½ timme. Speciellt påsläppet blev tveksamt. Efter hand blev hon säkrare men fick jobba mer i vinklarna. Apporterna hade hon inga problem med. De luktade tydligen bekant ändå.

Idag fick hon ett spår på knappt 800 m som legat i 65 minuter. Det gick mestadels i granskog – omväxlande gräs, mossa och barr (gamla nian). Svårigheter var att passera en häststig med sedvanliga läckerheter och en grusväg som fler än jag vandrat på.

Uppenbart att vi behöver öva mer på äldre spår och tydligt spårupptag på sådana. Positivt att när hon försöker fästa på spåret rör hon sig alltid i rätt riktning men jag ska inte utmana ödet med att träna riktningsbestämning innan hon blivit säker på gamla spår.

Usel spårträning

1 aug

Nytt försök i dag  att ta reda på hur lång tid Kina behöver på ett tusenmetersspår. Allt blev fel. Har inte en susning om hur lång tid hon behöver. Anade inte att Kina hade ett så stort intresse för ekorrar. I en evighet stod hon som en pointer och fixerade en ensam ekorre högt uppe i en gran.  Vi passerade Skåneleden och några andra leder som just i dag var ovanligt trafikerade. Kan inte påstå att det ökade effektiviteten i spåret.

Jag har varit tveksam till hur bra Dogtrack mäter spårlängden. Min tanke var att jämföra den med vår gamla gps samtidigt som jag skulle räkna steg på gammalt vis. Dogtracken la av vid 590 meter. Gps:en har väl aldrig varit bra i tät skog. Det var den inte i dag heller. När jag tyckte jag gått tusen meter visade den bara 390 och nästan inga vinklar.

Kina följde hela spåret men hur lång tid det tog vet jag inte eftersom jag aldrig tittade på en vanlig klocka utan litade på att dogtracken  skulle visa tiden.

 

 

Ny sida av Kina

2 apr

Orupsängarna hemsöks inte bara av kråkor. På sistone har dessutom ett gäng killar börjat köra moped där. Första gången Kina och jag träffade på dem i dag.

De kom precis när jag skulle släppa på Kina på spåret – körde kors o tvärs, i hög fart och med mycket onödigt gasande och bullrande. Jag stannade och tittade på dem. De vände upp och kom körande mot Kina och mig. Det var inga behagliga tankar som dök upp i huvudet på mig. Den förste som väl var någon typ av ledare stannade någon meter framför oss, fällde upp visiret på sin hjälm och genast blev jag mer positivt stämd mot honom. Alltid trevligt att se ansiktet på den man pratar med.

Vi har tillstånd att köra här sa han. Ingen kan ge tillstånd till det sa jag. Andra har berättat om sina fruktlösa försök att förklara att man inte får köra moped på ängarna. Efter en del diskuterande insåg jag att killarna inte förstod förbudet. Vi stör ju ingen tyckte de. Ni stör mig och fåglarna som har bon på marken påpekade jag. Vi kan vänta tills du spårat färdigt föreslog de. Måste säga att jag började tycka pojkarna var både trevliga och resonabla. Förstår deras önskan att testa sina mopeder även om platsen var illa vald. Tipsade dem att googla på motorfordon i naturen.

Nu till Kina
Mopederna väsnades
och vi var tvungna att skrika för att göra oss hörda. Sju mopeder låter mycket!

Kina uppfattade att tonen inte var så positiv även om ingen var direkt otrevlig. Hon är röstkänslig och går gärna undan om folk höjer rösten. Så inte i dag. Till min oerhörda förvåning reste hon ragg, tog fram bastonerna och ställde sig framför mig. Min lilla Kina!

Spåret – hur gick det då? Jo – riktigt bra. En av apporterna hade blivit överkörd och sprätt i väg en bit men vinden låg på rätt håll så vi fick den med oss hem.

Kina spårar

22 Dec

Kina har senaste veckan gått två längre spår – båda vid Orups idrottsplats. Det första var 890 meter och gick huvudsakligen på fältet närmast kanotklubben med en liten sväng ut på den asfalterade cykelbanan. Nöjd med spårandet.

Det senaste blev 1500 meter. Vi började på kanotklubbens parkering, upp på trappan längs ena huset, över de upptagna bryggorna på stranden, över fotbollsplanen, ut på grusvägen, in på vattenskidklubbens parkering, runt huset upp för trappan till altanen och ner på andra sidan, ut på koängen med en spetsvinkel vid stängselpassagen, passerade två rådjursklövar, ut på cykelvägen, omväxlande på vägen och ute i gräset på sidorna, passerade vägen ner till idrottsplatsen och över ängen. Störningar utgjordes bland annat av en hantverkare med bil vid vattenskidklubben och fåglar på översvämningen.

Spår på sjöbotten

1 Nov

Kina har gått två spår vid vattenskidklubben – inte så långa men delvis ganska svåra. Vattenståndet i Ringsjön  är extremt låg, vilket gör det möjligt att lägga spår på det som egentligen är sjöbotten. Det underlaget är det svåraste Kina någonsin stött på. Det sista spåret i dag gick från sjöbottnen upp för trappan till klubbens altan, vinklade höger och fortsatte tills altanen tog slut. Altanen var lätt som en plätt jämfört med sjön. Nu är tösen riktigt trött.

Det har blivit så lätt att träna spår när man inte behöver planera in liggtider – bara gå och sen släppa på! De färska spåren är de svåraste men också de mest lärorika, så då tränar vi på dem.

Målet, att Kina bara får vika av  max 2 decimeter från spårkärnan, betyder att jag måste komma ihåg precis var jag gått – inte alldeles enkelt har jag upptäckt. Snitslar fungerar inte. Finns inget att hänga upp dem i. Godis på strategiska ställen hjälper mig att se hur nära kärnan Kina är.

Inget spår till Caisa i dag –  bara uppletande. Hon hade nog velat mer men det får bli efter vårt träningsuppehåll.

Solsken men oj vad det blåste

19 maj

Vi åkte ner till Orups idrottsplats i eftermiddags. Tanken var att träna lydnad men när jag kände hur vinden tog i bestämde jag mig för att lägga spår på fälten också. Jag spårar nästan bara i skog. Tycker det är så mycket roligare än att trava runt på kala ytor. Ett problem med öppen mark är dessutom att komma i håg hur spåret går. Finns ju inga träd att sätta snitslar i. På Orupsfälten kan man använda brunnarna som sticker upp med ungefär 50 meters lucka som riktmärken.

Kina fick ett spår på ungefär 250 meter och Caisa ett på 500. Båda spåren fick ligga drygt en timme. Kinas började i hård motvind. Hon kände spåret långt innan vi var framme vid starten. Tog chansen och lät henne leta upp början med egen nos. Litet zickzackande fram till första apporten sen gick hon som på räls.

Caisas spår började som ett U. Sidovinden var så stark att hon fick vittring från det andra benet i U:et innan vi kom fram till starten. Vi gjorde ett nytt påsläpp för att få med hela spåret. Övningarna med hårda spår har verkligen gjort nytta. Mycket lättare att se när Caisa är i spårkärnan och när hon kommit bredvid.

Spår med Effan och Caisa

19 apr

Effie markerade inte apporterna tydligt nog för att Karin skulle se det på deras gemensamma debut i AKL Läge att träna extra på tydliga markeringar. Jag la ett spår på runt 350 meter med många vinklar och apporter. Marken hade korsats av vilsna orienterare så vi hade många snitslar till hjälp för att se att Effie följde mitt spår och ingen annans. Det gjorde hon.

Målet med övningen var att Effie skulle stanna men inte plocka upp apporterna. Karin skulle klicka i samma ögonblick som Effie satte nosen på apporten och sen supergodis. Efter några pinnar hade Effie förstått hur det fungerade och det blev tydliga stopp vid varje apport.

Nästa steg var att hon efter klick o belöning skulle peka med nosen på apporten som vi lät ligga kvar på marken. Ibland försvinner små apporter ner bland löv och gräs och blir alldeles osynliga för ett mänskligt öga men inte dolda för en hundnos. Då är det bra att hunden kan visa var pinnen ligger. Tog inte många apporter förrän Effie förstått vad ”visa” betydde.

Nu återstår bara att nöta in det hela.

Caisas tur. Karin la ett spår åt Caisa i det som en timme tidigare hade varit vår sökruta och en del av orienterarnas tävlingsbana. Det måste ha funnits massor med spår där. Spännande att se om hon skulle hålla sig till rätt spår hela tiden.  Spåret blev  500 meter – minns inte hur många apporter.

Förutom störningen med korsande spår ville jag öva särskilt på spårupptag. I högre klass ska hunden leta upp spåret i en ruta. Den tänkta upptagsrutan la vi parallellt med grusvägen. Spåret passerade 15 – 20 meter in. Caisa gick rakt ut och vinklade direkt åt rätt håll. Så nöjd med tösen.

Tänk att det är så mycket roligare för både mig och Caisa att gå ett spår som någon annan än jag lagt.

Apportmix med lyckat resultat

18 jan

150117 Spår-4

Caisa med dagens apportskörd.

 

 Störningar i spåren ska inte föraktas. Då passar det bra med vackert väder som lockar ut mycket folk i skogen. Hundarna fick var sitt spår med en del nya apporter.

Apporter med allt ifrån glasspinnar till metallbeslag och tom vaniljburk.

Apporter med allt ifrån glasspinnar till metallbeslag och tom vaniljburk.

 

Caisas spår började på en grusväg, fortsatte in i bok-, gran- och bokskog innan hon korsade Skåneleden tre gånger. Jag räknade till fem personer och tre hundar som passerar efter att jag lagt spåret. Caisa är het i spåret vilket gör henne litet yvig i vinklarna och snurrig vid svåra apporter. Det skulle vi säkert fixa om det inte var så att hon är sökhund.

Kina testar nya apporttyper - och det gick bra.

Kina testar nya apporttyper – och det gick bra.

 

Kinas spår började på en betongplatta, fortsatte runt ett förråd på grov grus, litet bokskog, ny grusväg med vandrare och två hundar, vinkel in i granskog och kom slutligen ut på en grusväg där slutet låg efter 5 – 6 m. I starten hade jag lagt en populär apport. Tror inte det behövs längre men ska ta bort den slumpmässigt. Kinas tempo är behagligt och mestadels är hon väldigt spårnoga vilket innebär att hon aldrig (vågar man skriva så?) missar apporter. Testade i dag både henne och Caisa med nya och som jag trodde svårare apporter. Verkade inte som att Kina märkte det.

Släktträff med fyra Ayershundar

31 Dec

Katinka

Katinka med Baily blev min första kontakt med cattledog. Här fotade vid en gemensam spårövning den 27 oktober 2007! Sedan dess har det blivit många övningstillfällen tillsammans.

 

Alldeles för länge sen Katinka och jag träffades för att träna hund. Idag lyckades vi synka våra tider. Det blev spår och mycket prat. Hade vi inte börjat frysa hade vi nog suttit kvar i skogen än. Frös gjorde vi förstås inte förrän vi kom till fikat. Sitta stilla i nollgradig grå och fuktig dimma är kallt.

Vi la som vanligt spår åt varandra. Man kan träna mycket spår på egen hand men det är mycket roligare och lärorikare att låta hunden gå ett okänt spår med spårläggaren bakom som stöd om det skulle behövas.

Nu gäller det bara att hitta några dagar under våren då vi kan spåra. Helst vill vi ha med några fler cattledogs.  Kanske kan vi göra sällskap ut på tävling också.